Detta är ett utdrag ur en av kommentarerna till mitt tidigare inlägg:
“Jag känner mig lite snopen men tänker att, jaha, så gör hon, hon gör det lite lätt för sig, finns säkert nåt annat som behöver mera tid. Och så väntar jag på nästa, intressantare gästbloggare.
Detta är kanske den nya stil som jag inte riktigt tar till mig, den där man skriver så kort snabbt och tvittrigt som möjligt, och slutar innan man hunnit börja? Man får liksom bara en glimt av någon eller nånting. Ibland kan det nog kännas lika undflyende som reklam.”
Jag tycker att det är hutlöst! Jag ägnar alltså flera timmar om dagen åt direkta läsarkontakter, jag får flera mail och FB-meddelanden varje dag om senaste boken, och i motsats till stroppiga bästsäljarapor, så besvarar jag vartenda ett av dem. Personligen, inte som ett kopierat svar jag överlåter på en assistent.
Och jag berättar med stolthet och glädje om ett projekt där jag bjuder in mina läsare att skriva färdigt min roman. Jag meddelade detta på den här sidan eftersom jag inbillade mig att det just här fanns många som har både språkliga och dramaturgiska kunskaper.
Vad får jag för det? Jo, gnäll!
Kommentatorerna vill veta mer om hur det är att vara författare.
Då kan jag tala om att det är som att uppleva allting dubbelt så starkt. Först upplever jag det som händer i mitt liv, därefter upplever jag det igen när jag behöver leta reda på de känslor som skrivandet behöver för att bli äkta.
Men ärligt talat finns det inte så mycket att berätta om själva författandet. Jag tycker själv att det är astrist att höra om konstnärer som beskriver sitt konstnärliga skapande. Jag är en extremt inrutad människa som är på jobbet 24/7, eftersom författaryrket kräver total hängivenhet, åtminstone är det så för de författare som tar sin gärning på allvar.
Livet är den viktigaste inspirationskällan, därför behöver det levas. Men det levs i dubbla universum. Jag har alltid en bandspelare påkopplad och informationen lagras för att sedan kunna tas fram och användas när den behövs. Den som läser mina böcker förstår nog vad jag menar. Jag skriver för att jag måste, jag har aldrig haft något val. Det är mitt sätt att leva.
Men det finns idag mängder av “litteratur” som förlagen beställt. Av människor som utmärkt sig i medierna. Som kanske aldrig ens tänkt på att skriva en bok. Det finns också massor av “litteratur” som skrivs av människor som är ute efter att tjäna pengar. En del av den “litteraturen” står också att läsa om på den här sajten.
Jag efterfrågar er som läst mina böcker, eller er som är nyfikna på att göra det. Det är ni som är mina uppdragsgivare.
Ni andra, ni som skriver magsura kommentarer över att jag berättar om vad jag vill göra tillsammans med mina läsare, er kan jag faktiskt vara utan. Har ni läst någon av mina böcker – fråga mig gärna om något ni undrar.
Men jag är inte här för att bli dissad.
Puss!