Hur skriver man trovärdigt?
Konstigt ord förresten. Trovärdig. Vem är det som ska tro? Jag eller den som läser eller den som kritiserar?
Kan man skriva trovärdigt om man är ung? Gammal? Kvinna om män? Man om kvinnor? Om man levt ett rosenskimrande liv i lyx och lycka, ja ja föga trovärdigt – fniss, kan man skriva om lidande, kamp för överlevnad och hemskheter?
Måste en konstnär eller författare lida för att kunna skriva eller skapa med glöd, trovärdighet?
Det beror så klart på vad man skriver om. Jag tror inte att man behöver lida särskilt mycket för att skriva som Jackie Collins eller om man satsar på Chic-lit. Det – är väl ett märkligt ord? Apropå konstiga såna.
Skulle jag ha klarat att skriva min bok utan att vara mamma? Nae, knappast. I alla fall inte trovärdigt …. ;-D
Men visst finns det en myt om den lidande konstnären? Att skapandet kommer ur vånda, hemska upplevelser som ska bearbetas.
Låter kanske som lite deppade funderingar denna halvsoliga dag i Göteborg, men som vanligt är det mitt ex som förgyller min tillvaro, även om han numera är på avstånd, och som får mina sår att öppnas sig igen.
Det är många gånger som jag suttit och gråtit och frågat en gud som inte känns särskilt närvarande, varför just jag? Varför? Inget svar finns så klart på den frågan. Bara att jag nu besitter erfarenheter och insikter som jag inte önskar min värsta fiende.
Jag försöker intala mig att det finns en mening med allt, att det är meningen att jag ska skriva om och beröra andra med det jag gått igenom och som många många fortfarande befinner sig i. Det är som sagt bara att öppna en dagstidning och läsa om kidnappade barn, om hustrur som dör för sina mäns händer, misshandel och övergrepp. Det väller emot oss.
När jag öppnar mitt manus jag just nu skriver på, inser jag att även det kommer att beskrivas av många som orealistiskt och kanske till och med överdrivet. Men jag tänker inte väja. Psykopaten ska få framträda precis så som han är. Och jag tänker inte göra några omskrivningar alls. Sen får vi se vad förlagets rödpenna gör med det ;-)
Stackars min kära förlagschef! Hon vet inte vad som väntar. ;-D
Nä, jag tänker inte deppa idag heller. Solen tittar fram, jag ska ta en lååång runda och svettas ut, sätta min yngste son på tåget till kompis över helgen, skriva några rader, hänga tvätt, laga lite mer mat, fasen vad mat man lagar som tonårsmorsa? Och ikväll vankas det surströmming! Det ni!!
Fånga dagen, det är det enda du har. Trovärdig eller inte ;-)
Ingrid