Profilbild
11 september, 2009

Flugor och tjurar

Brukar sitta och titta ut genom fönstret när jag tänker. Jag ser några blodboksgrenar och längre bort en björk. Grannens fasad. Man tänker mer än man skriver när man skriver. Igår när jag gjorde det såg jag en fluga krypa på glaset. Men det såg ut som att flugan inte kröp på insidan av glaset, utan mellan glasen. Jag gick närmare och kollade noggrannare, och såg att så var fallet. Flugan kröp mellan glasen. Så rutorna är alltså inte täta, tänkte jag. Jag öppnade fönstret och inspekterade glipan mellan träramarna. Nej, den var inte tät. Det fanns flera ställen flugan hade kunnat krypa in på. Jag satte mig igen och tänkte på vad jag skulle skriva. Tänkte om jag skulle skriva om flugan som kröp mellan glasen. Då hade undertexten blivit att hp kände sig instängd. Det var inte en sån undertext jag var på jakt efter den här gången, så jag bestämde mig för att inte skriva om flugan mellan glasen.

Jag bestämde mig istället att skriva något om Madrid. Om böcker kan vara kläder kan städer vara människor. Om städer är människor är Madrid en orakad man som står i ett hörn och röker miljöovänliga cigaretter. Han har tredagarsstubb och man ser inte hans blick för luggen hänger för. Egentligen, och under kläderna, är han ett Frankensteins monster. Stadsdel har fogats till stadsdel inte med tanke på den det ska bilda en mental eller kulturell eller bara behaglig enhet, utan bara för att det ska hänga ihop geografiskt. En arm fogas till en axel, ett ben till en bål, ett organ till ett annat. När varelsen börjar röra sig är det hackigt och ryckigt och osammanhängande. Oälskbart. Ändå säger Hemingway i Death in the afternoon: “It is in Madrid only that you get the essence.” Ok. Här har jag, samma bok, skrivit MAD i marginalen med en blyertspenna. Det kan antingen betyda att jag när jag läste samma stycke för snart 10 år sen tyckte Hemingway var mad, eller kan det vara samma förkortning för Madrid som man får på väsktaggen när man flyger tillbaka dit från Köpenhamn, eller nån annanstans förresten. Vände på sidan. Där hade jag strukit under följande:”The longest books on Spain are usually written by Germans who make one intensive visit and then never return. I should say that is probably a good system, if one has to write books on Spain, to write them as rapidly as possible after a first visit as several visits could only confuse the first impressions and make conclusions much less easy to draw”.
Aha.
Jag stannade alltså för länge helt enkelt.

Idag när jag satte mig såg jag att flugan mellan fönstren var död. Låg med benen uppåt. Det var lite sorgligt, höstigt på nåt sätt. Skulle såklart ha släppt ut den innan jag började läsa om Hemingway och hans tjurfäktningar.

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.