D som i … (del 1)

Jag fastnade inte för någon särskild författare på ”D” i min bokhylla. Däremot kom jag att tänka på ett fenomen på D – nämligen dagboken. Så jag tänkte ägna två inlägg åt dagböcker i olika former.

Del 1 – Mina egna dagböcker

Jag skrev dagbok sporadiskt under mina tonår. Under många år efteråt klarade jag inte av att ens bläddra i dem. Jag skämdes så mycket över det jag hade skrivit, tyckte att jag lät lillgammal, pretentiös och allmänt patetisk. Ett par gånger var jag nära att slänga mina tonårsdagböcker. Det enda som gjorde att jag behöll dem var att jag tänkte att de kunde vara bra skrivmaterial någon gång. Och det är jag väldigt glad över att jag tänkte. För de var en guldgruva under arbetet med Cirkeln

Inte så att jag har hämtat direkta citat eller uppelvelser från mina dagböcker. Men när jag tog fram och läste dem så satte det igång en massa minnen. Jag blev påmind om hur jag såg på världen när jag gick på gymnasiet, och vad mina tankar kretsade kring. 

Jag upptäckte också att jag för första gången kunde läsa dagböckerna utan att skämmas. Visst, jag var lillgammal och pretentiös, men jag tyckte inte längre att jag var patetisk. I stället kände jag ett väldigt medlidande med mig själv, ett slags kärlek faktiskt. För jag kämpade så mycket, varje dag, hela tiden, med att försöka hitta min plats, förstå min omgivning – och mig själv. Det sökandet pågår väl i någon mån hela livet för de flesta, men det är ofta som mest akut i tonåren. 

Som tonåring var jag närmast besatt av att förstå hur alla andra människor fungerade. Jag kämpade hela tiden med att inte döma andra, men mot mig själv var jag inte alls lika generös. Det är nog det som gör mig mest ledsen när jag läser dagböckerna – att jag rackade ner så mycket på mig själv. 

Samtidigt blev jag väldigt rörd av vilken idealist jag var. Och jag tror att mitt tonårsjag, som trodde på tolerans, solidaritet och människans förmåga till godhet, hade varit väldigt nöjd med Cirkeln (även om jag inte riktigt vågade stå för att jag läste fantasy på den tiden). Det kändes helt rätt för Mats och mig att tillägna boken till våra tonårsjag. Jag önskar att jag kunde resa tillbaka i tiden och ge den som en present till mig själv och berätta att allt blev så mycket bättre sedan.

Jag funderade på att avsluta med ett citat från min dagbok när jag gick i tvåan på gymnasiet. Men det kändes inte rätt. Mitt gymnasiejag jag hade dött stora skämsdöden om någon hade läst den dagboken. Så jag fortsätter att bevara hennes integritet. 

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.