Mina inlägg under februari har blivit en blandning av allt jag funderar över i min vardag. Jag har bland annat skrivit om att vara författare på heltid, solsemester, livets mening, döden, boktitlar, flygrädsla, Björn Ranelid, böckerna i mitt liv, matvanor, textredigeringsuttryck, författarens roll, bibliotekens roll och att vi måste ta barn- och ungdomslitteraturen på allvar.

I går hade varit mitt sista inlägg om det inte hade varit skottår. På denna magiska dag, tjugonionde februari, tänkte jag avsluta med ett stycke ur min nästa bok som kommer ut på X Publishing förlag våren 2013. Under tiden kan ni även följa mig och mina bestyr på min hemsida: esterroxberg.com.

 

Ur min kommande bok:

”Effekten jag inte räknade med. Det är så kul att snurra. Men illamåendet efteråt. Och varför fortsätter jag att snurra? Han brukar säga att han aldrig har träffat någon som går så fort som mig. Men jag berättade aldrig att det inte alltid har varit så. Att jag har lärt mig att springa om jag hör någon ropa mitt namn. Att aldrig möta någons förvirrade ögon eftersom de skulle kunna vara mina egna. Kudden är fortfarande formad efter hans huvud. Sedan hans tankar låg där och matchade min inredning. Det har kanske alltid varit så här. Det har alltid funnits tamburer, hallar och korridorer. Alla dessa mellanrum och hål att fylla. Och jag har aldrig lyckats andas i takt med någon annan människa.”

© Ester Roxberg