Flash är ju sånt som journalister skriver ni vet, före rubriker om riktigt stora nyheter, flash som i TT-FLASH till exempel (jag är ju journalist i grunden… Och gillar samtidigt att dramatisera).
FLASH alltså: Kalle på byn, den snälle men tillbakadragne grannen som Hanna under sin tid på Storgårda kommer allt närmare i Då tänker jag på Sigrid är rent hittepå. Han är fiktiv in på bara kroppen. Tråkigt nog ska jag kanske säga, åtminstone för den kvinnliga läsare som häromdagen försynt hörde sig för om han måhända fanns på riktigt och kanske dessutom gick att börja dejta på något nätforum eller så, nu när han skaffat dator och allt. Men om hon ger sig ut på den jämtländska landsbygden kan hon säkert hitta en eller ett par män som ligger ganska nära Kallekaraktären i alla fall.
Själv förälskade jag mig i Trond Halvorsen i Kerstin Ekmans Guds barmhärtighet när den kom ut, och letade handgripligen i trakterna runt Valsjöbyn efter honom samtidigt som jag plockade kantareller, men det gick åt skogen på mer än ett sätt.
Hej Elin!
Det verkar perfekt att du lyckats skapa en fiktiv figur som många läsare tror är från verkligheten. Haha!
Det ger ett proffsigt intryck. Eller ett intryck att du är på väg mot en proffsighet. Heja! :-)
Det bästa med en roman vore väl om “folk” (läsarna) inte kan skilja på fiktiva karaktärer och personer modellerade från vår s k verklighet. :-)
M v h Mohikanen.
Haha, ja, det har du rätt i – att läsarna helst inte ska kunna avgöra om de är fiktiva eller verkliga, alltså! Fast om de har tänkt att åka runt på landsbygden och leta… Nåja, det är väl fint så!
Låt “dom” leta! :-)