Profilbild
14 april, 2013

För själen och litteraturen är årstiderna alltid en digression

Oj vad den här veckan gick fort! Speciellt kanske när man ordnar både litterär salong och tvåårskalas. Det var ju så mycket jag hade tänkt skriva om här. Berätta om, tipsa om.

Hursomhelst.

Känner att jag i alla fall måste skriva lite om poesi. Finns få saker, väldigt få, jag gillar och bryr mig om lika mycket. Skulle väl vara min familj då. Den vassaste popmusiken. Fotbolls-VM kanske.

När dikten kommer till en, öppnar sig.

Torsdagens fantastiska litterära salong på Medborgarplatsens bibliotek var ett sådant tillfälle. Jag kan verkligen inte mycket norsk men när Steinar Opstad läste var det bara ge upp. Sedan Marie Lundquists (nästan) lika starka läsning, som förklarade och förtydligade vad man redan känt. Blir bara så oerhört lycklig av sådana ögonblick.

Bara att tänka på de poeter jag gillar, de dikter jag älskar, kan vara tillräckligt. Att bara höra någon rad i huvudet, kanske bli påmind om en strof eller två.

Ekelöf, Pessoa, Walt Whitman och e.e. cummings. Aspenström och Verner Boström. Jesper Svenbro, Öijer, Pentti Saarikoski och W.H. Auden. Lugn, Jäderlund, Frostenson. Sonja Åkesson. Emily Dickinson. Larkin och Plath. Rimbaud och Verlaine. John Ashbery! Stagnelius och Lars Norén. Eva-Stina Byggmästar. Pär Thörn!! Erik Beckman!! Sapfo och Homeros. Kavafis. Szymborska! Stig Larsson. Erik Lindegren. Willy Granqvist. Sonnevi och Tranströmer. Inger Christensen… och Hölderlin och Goethe och UKON och Johan Jönson. Les Murray, Basho, Anna Rydstedt, Majakovskij, Achmatova. Ted Hughes och T.S. Eliot. Pound! Och ja Steinar Opstad då. Och så vidare och så vidare…

Sen allt man har kvar att upptäcka på det. Allt man glömt. Allt man i framtiden vill komma ihåg.

För själen och litteraturen
är årstiderna alltid en digression
men om våren lyser alltid tussilagon gul före allt annat

och vi som lever med arvet efter döda diktare
måste blunda och mumla hysch, bara så
kan vi höra tankarna rassla i fjolårslöven och driva bort
                                                          med vinden

– ur Censurens århundrade av Steinar Opstad

 

PS. Titt som tätt twittrar jag om poesi under namnet Diktbiblioteket. Är ni intresserade av poesi och vill ha mer dikttips så följ gärna.

 

1 response to För själen och litteraturen är årstiderna alltid en digression

  1. Stort tack Elias för att du gästat oss här på bokcirklar.se! Jag hoppas att du fortsätter hänga med oss, och att vi får fortsätta ta del av dina tips & tankar om de skriva orden…

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.