Profilbild
9 september, 2013

Souvenir.

En gång för många år sedan, under ett annat sekel, satt jag mitt i natten i de gamla delarna av Jerusalem och spelade schack och drack vin med en främling från Australien. Vi kunde inte sova någon av oss, därför fördrev vi tiden med ett parti i väntan på att tröttheten skulle infinna sig. Alla andra på vandrarhemmet hade gått och lagt sig, men vi satt uppe och lät timmarna gå. Vi var båda runt tjugo år och var ute på det första egna äventyret, långt hemifrån. Det fanns ingen plan, ingen akademisk utbildning som lockade. Jag hade skrivit en usel roman, jag såg själv att det var för tidigt, jag hade inte orden eller upplevelserna för att kunna bygga en historia trovärdigt. Men jag skulle göra fler försök, jag behövde bara leva lite först, göra några resor och träffa lite folk, sa killen från Australien när jag klagade. När man är tjugo år behöver man inte så mycket mer än en vaknatt i Jerusalem tillsammans med en likasinnad. Sedan känns allt bättre igen.

Jag kan inte minnas vem som vann schackpartiet. Det är inte viktigt. Men jag kommer ihåg den här killens jacka som han gav till mig på morgonen. Här sa han. Ta den, för jag behöver den inte längre. Jag tog emot den för jag hade inga pengar och det var kallt på kvällarna. Vi åt en frukost i gryningen och sedan gick jag upp på rummet för att försöka sova en stund. I ena fickan hittade jag en liten sönderläst pocketbok. Jag ville lämna tillbaka den, men killen med jackan hade redan checkat ut från vandrarhemmet när jag försökte leta upp honom ett par timmar senare. Så jag bestämde mig för att läsa boken. Vid flodens krök av V.S Naipaul. Språket gjorde stort intryck på mig; det var både vackert och exakt. Det var en kort roman, så jag läste den på en eftermiddag eller två och sedan letade jag reda på ett antikvariat i Tel Aviv som hade fler böcker av honom. Naipaul var under många år en litterär förälskelse.

Det här var innan Internet och mobiltelefonen. Ville man hålla kontakt med någon som också var ute på drift så var det poste restante som gällde. Jag skrev flera brev till olika postkontor, där jag misstänkte att killen från Australien skulle behöva hämta post förr eller senare. Jag skrev och tackade för boken, att jag inte visste om han lämnat kvar den i fickan med avsikt och i så fall varför. Men att jag hade läst den och tyckte om den. Jag fick aldrig något svar. Jackan bar jag resten av den resan, men när jag var tillbaka i Sverige så var jag tvungen att slänga den eftersom det bodde loppor i fodret. Men boken, den slitna pocketutgåvan av Vid flodens krök, har jag fortfarande kvar. Den står i bokhyllan med sin spruckna rygg och om man öppnar den så faller bladen ut eftersom limmet har släppt. Den har fått följa med i flytt efter flytt, eftersom det är en bra bok och därför att det är det enda jag fortfarande har kvar från den resan.

vid-flodens-krok

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.