Jag insåg just att jag min tid som gästbloggare här är förbi! Det känns faktiskt lite sorgligt. Kanske startar jag en egen blogg. Och kanske startar jag en kurs i att skriva dramatik, som Maria föreslog i en kommentar. Framför allt ska jag skriva en bok, som sagt. Och fler artiklar för Expressen Kultur. Någon liten pjäs kan det kanske bli, åtminstone nästa år. En förargelseväckande pjäs.

Det bästa med de här två veckorna var att jag återupptäckte hur roligt det är att skriva. Jag får inte betalt för att skriva här, och ingen har styrt mitt skrivande, vilket har inneburit en stor befrielse. Jag har känt mig som en dressyrhäst på rymmen. Dessutom har en del verkat uppskatta mina anspråkslösa krior. Ja, det lutar åt att jag blåser liv i den här gamla slampan: http://endramatikersdagbok.blogspot.se

Nu ska jag raka pungen. Gud välsigne er.

/Marty