Det mest känslofyllda samtalet vi haft i min bokcirkel var om Ta hand om min mor av koreanska Kyung-Sook Shin, översatt av Molle Kanmert Sjölander. Alla grät, kanske överraskade, var och en av personliga anledningar när vi fördjupade oss i de tankar som uppstått under läsningen. Detta är en roman som kan väcka många minnen och känslor, kopplade till familj, föräldraskap, barndom, ålderdom.

En mor försvinner på Seouls centralstation. Virrade hon bort sig i trängseln eller tog hon tillfället i akt för att rymma från allt? Vi får följa hennes barn och make under deras letande efter henne. Plötsligt står hon i fokus, hon som alltid varit en självklar trygghet i bakgrunden, som i det tysta lagat mat och hållit ihop familjen på sitt moderliga vis. Och då kommer frågor, vem var hon egentligen? Vad tänkte hon, vad drömde hon om? Vad har hon haft för behov? Och varför har de aldrig tänkt på det förut?

På något sätt handlar romanen om alla mödrar i alla generationer. Om denna otacksamma roll, kvinnan som sliter sina händer nariga och ser till att hushållet är i ordning och att maten står på bordet till allas belåtenhet. Som bekymrar sig om alla barn och tar hand om relationer till släkt och vänner. Som är den som barnen ska bryta sig ifrån och ibland känner vrede och förakt inför. Här är hon, i strålkastarljuset, detta är vad hon har gjort och vad hon gör.

Språket har så fin atmosfär, det är mjukt, följsamt och poetiskt. I varje kapitel växlar perspektivet, de vuxna barnen och maken får i tur och ordning måla upp sin relation till modern/hustrun. Det är en djupt mänsklig bok som ömsom värmer, ömsom gör ont.