Profilbild
26 juli, 2014

En nödvändighet att stanna upp

Det har blivit dags för mig och Jenny att tacka för oss för den här gången på bokcirklar. Att använda “gammalt” som tema visade sig väcka en hel massa tankar och minnen hos oss och kanske även hos er som läst. Att återbesöka sina gamla läsupplevelser blir att titta tillbaka på livet och jag vill sträcka mig så långt som att jag tror vi behöver det.

bokomslag_rodarummet

När en gammal favorit blir omläst och visar sig vara en besvikelse är det tråkigt, men ändå ett tecken på att man själv (och världen) utvecklats. Och, tvärtom, att försöka igen med en bok man kört fast i och dömt ut – och plötsligt se ljuset! Det tog mig tre omläsningar utspridda över tio år innan jag landade där på Mosebacke med Arvid Falk och var redo att ta Röda rummet till mitt hjärta.

Vi behöver se tillbaka, läsa om och omvärdera.

Jag glömmer aldrig den äldre dam som nästa exploderade i lånedisken när jag råkade nämna att jag brukar läsa om böcker. Det var ett eländigt slöseri med tid, fräste hon med något farligt i blicken. Man läser en bok, så vet man hur den slutar och så gör man sig av med den! Småfeg som jag är vågade jag inte fråga vad som gjort henne så arg.

Mot denna kokande tant (som jag aldrig sett till på bibblan igen) vill jag ställa Tomas Sjödins tankar i boken Det händer när du vilar. Det kan faktiskt vara en ren nödvändighet att stanna upp, luta sig tillbaka, göra ingenting och släppa tanken på att ständigt prestera. Att duktigt lämna efter sig en rad med lästa böcker som man betat av behöver inte betyda att man får ut mer av sitt läsande. Det där provocerande meningslösa i att plocka upp en bok som MAN REDAN VET HUR DEN SLUTAR kan ju vara ett sätt att få möta sina bästa vänner igen. Och när det händer är vi inne i Kairos, den obestämda, meningsfulla tiden då allt händer. Till skillnad från chronos, den kronologiska tiden som bara tickar på.

Slutligen några av mina egna hårt tröskade omläsningsfavoriter:
Tom Sawyer av Mark Twain
Mot fyren av Virginia Woolf
Tre män i en båt av Jerome K Jerome
Breven till Nattens Drottning av Inger Edelfeldt
Kvinnor av Charles Bukowski
Pappan och havet av Tove Jansson
Balladen om det sorgsna caféet av Carson McCullers
Vi på Saltkråkan av Astrid Lindgren

bukowski_kvinnor

/Sonja

3 responses to En nödvändighet att stanna upp

  1. Jag delar din inställning, Sonja, och jag delar även några av dina omläsningsfavoriter med dig. I de bästa fallen är inte det viktigaste hur en historia slutar utan vägen till detta slut, som är det förtjusande och som man gott kan unna sig att uppleva flera gånger, tycker jag. Några titlar ur din lista skall jag säkert ta fram för första gången så småningom, så tack för dig!

  2. Tack för fina och inspirerande kommentarer, ni som läst våra inlägg! Jag känner mig absolut i sällskap av goda läsvänner! :) Sonja

  3. Den arga tanten hade missat någonting. De riktigt bra böckerna, ofta klassiker men inte alltid, kan man läsa gång på gång och alltid hitta något nytt. “Hur det går” är inte alltid det viktigaste.
    Hjalmar Söderbergs Doktor Glas har jag läst många gånger och jag har alltid hittan nya vinklingar. Det är därför den är en klassiker.

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.