Profilbild
14 augusti, 2014

Vem är jag som läsare?

Det är den första dagen på min fyra veckor långa semester. På bordet finns en kopp kaffe och Svenska Dagbladet . En artikel fångar mig direkt “Få tillbaka tron med verk från elithyllan” Therese Eriksson skriver om sommarläsning, hennes budskap är att inte sjunka ned i solstolen med en deckare eller chicklit utan invänta att läsron infinner sig, hon skriver:

“Det är på sommaren, som med sina blåa himlar och grönskande träd kan kompensera för smärtan och svärtan mellan pärmarna, vi ska ta oss an den hårda, glimrande prosan i de allra bästa böckerna. När vi äntligen har tid att fundera över vilka vi är och över vår plats i världen, då är ”good enough” helt enkelt inte tillräckligt bra.”

cecilialäser

Foto: Annika Lissenko

Therese sticker helt klart ut med sin åsikt och hon får mig att fundera. Visst önskar jag att sommarledigheten ska ge mig läsro och möjlighet att ta mig an de tunga böckerna i bokhyllan som pockar på. Samtidigt tänker jag på min egna läsaridentiteter. På alla år som jag läste barn- och ungdomslitteratur i mängder och endast ibland vuxenlitteratur. Min identitet som förströelseläsare och som faktaläsare. Mitt behov ibland av en deckare och roliga serier och glädjen i att en annan gång ta sig igenom en bok som ger eftersmak. Hur och vad jag läser beror så mycket på hur jag mår, hur kontexten omkring mig är och vilka böcker jag vill läsa. Kanske ligger det något i det som Therese pekar på men jag tror att vissa böcker är bryggor till andra böcker, att vuxnas läsning är i ständig utveckling och behöver precis som barns tränas och upprätthållas.

Inför min egen semester i år hade jag fått så många fina boktips. Av många olika skäl har jag läst ganska lite under semestern (men jag har haft en skön ledighet ändå.) EN bok som gav många avtryck är Bokklubben vid livets slut. Jag lyssnade på halva boken i julas och tog mig nu an den igen. Den handlar om femtioåriga Will och hans mamma som är döende i cancer. Tillsammans har de en bokklubb och läser minst en bok i veckan. Under två år läser de klassiker, lyrik, populärlitteratur och deckare. Vi får ta del av deras läsupplevelser och de samtal om livet och dem själva som läsning ger upphov till. De läser till exempel Sankmark av Jhumpa Lahiri, den utspelar sig i Indien med två bröder som huvudpersoner. Jag tänker att deras bokklubb gestaltar en slags biblioterapi som gör dem redo inför mammans oundvikliga bortgång.

Cecilia Bengtsson

Läs mer texter av Cecilia Bengtsson, som gästbloggade på bokcirklar.se i december 2012, då hon gav oss fler läs- och bokcirkleltips. Cecilia Bengtsson är utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm.

3 responses to Vem är jag som läsare?

  1. Cecilia du sätter ord på flera av de tankar jag tänkte när jag läste Therese Erikssons artikel i somras. Dels är vi många läser olika verk och på olika sätt under perioder. Ibland behövs den lättsamma litteraturen för stressade eller bara trötta läshjärnor, och visst kan lättsmält litteratur fungera som en brygga till “bättre” litteratur för den som tappat läslusten under en period. Dels tror jag inte på att värdera det som andra människor omkring mig läser. Jag tror det är viktig att vi drivs av lust och nyfikenhet inför allt vi läser och all kultur vi tar del av. Sedan är det förstås viktigt att få bli berört, och störd, av det vi läser och ser, och det blir vi av olika kulturformer och böcker i olika perioder, alla på olika sätt…
    Tack för din text!

  2. Jag håller med om att ledigheten är en perfekt tid för att delvis läsa klassiker. I sommar tog jag mig an Doktor Glas, ett mycket gammalt dåligt samvete, men ganska lättläst. Det var tur att jag hade tid att reflektera mellan varven medan jag läste. Det kändes mycket givande att återse Hjalmar Söderbergs ärligt filosofiska tankar. Nu försöker jag ha aktuella romaner, faktaböcker och klassiker i en hög där jag kan plocka efter humör. Just nu varvar jag fakta och en roman om 20-talet. Återuppväckte även smaken för faktaböcker i sommar med Alexandra Pascalidous Kaos och Lena Sundströms Spår. Nästa klassiker blir Pride and Prejudice, som jag bara har sett filmatiserad.

  3. Tack för era kommentarer och att ni delar med er av era läsupplevelser. Sinnesstämningen påverkar ens läsning och det låter härligt med en boktrve att välja bland utifrån humöret.

Lämna ett svar till Hanna Johansson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.