Hej bokcirklars vänner!
Mina bloggar blir en diktsamling.
Om poesi är ett språk inuti ett språk, ett språk som talar om saker som det andra språket inte kan nå, då kanske poesin skulle användas oftare i vardagen. Jag är en musiker som blev författare. På bokmässan 2014 ska jag spela gitarr med min brasilianska jazztrio i två sättningar, även som musik till Ferreira Gullars poesi. Välkomna till Brasiliens monter C 02:02.
KUNGABREV
(eller Född i Rio de Janeiro)
“Det hände att jag kände mig extatisk av doften från träd och blommor och smaken av dessa frukter och rötter och allt detta var så starkt att jag tyst tänkte att vi nog levde nära det jordiska paradiset. (1502 d.C)
Att ta ett steg är mycket mer än ett steg…
om vi förmådde se innan och efter,
inom och bortom våra fötter.
Aruaque, caraíba, aimoré portugiser, bantu, tupi,
carioca, carijó, cariri;
deras mångtaliga fotspår
lämnas kvar under tomrum
av steg som går
Om vi ändå visste
skulle allt ha serverats oss på silverfat …
att ta ett steg är mycket mer än ett steg.
Vår kungliga höghet har sänt ut oss
för att skriva och beskriva
så att han kan läsa och veta,
om djuren, om fiskarna, om raser och gracer,
om växter, mineral, om det vittra och det bittra…
om färger, dofter, hav och sav,
bredd, djup, tjocklek och lojalitet,
av hans illegitima och kungliga egendom.
Sjöfararens och poetens fötter var i storlek fyrtiotre,
men ingen blir poet av en tillfällighet eller girighet.
Och poesin fanns långt innan, dold, innesluten i tingen;
fanns i tiden, i vinet, i väntan på en nakenhet
som steg ner från kosmos,
till Baía de Guanabara,
till Avenida Venezuela, ett hem
tjugosjunde augusti klockan fem
nittonhundrafemtiotre.
Gui Mallon
(Kungabrev, ur diktsamlingen Karavellen, utgiven av Edition Diadorim 2013)