Profilbild
9 september, 2014

Läsande människor

I väntan på flyget tog mannen fram sin bok. Omgiven av ett myller av människor, brus och intryck försjunker han i berättelsen och skapar sin egen läsbubbla. Plötsligt fnissar han till, berättelsen är tydligen rolig, jag försöker snegla vad det är han läser men framsidan syns inte. Bilden av den läsande mannen etsar sig fast hos mig och om jag ska bekänna en sak så samlar jag på bilder på människor som läser i offentliga miljöer, här kommer några iakttagelser;

Foto: Cecilia Bengtsson

Pappan som på tåget läser böcker för sin ettåring. Rytmen, orden och samspelet dem emellan är vackert.
De två pojkarna på biblioteket som sitter och läser i varsin stol bredvid varandra. Jag ser att den ena pojken läser Gregs bravader: Dagbok för alla mina fans. Böckerna om Greg är för övrigt mycket populära för mellanstadieläsarna till exempel i Lunds kommun.

Flickan på stranden ligger på en filt och läser Bamse. Den äldre kvinnan i strandstolen intill läser en deckare. På bussen in till stan sitter jag bredvid en man som skrattar högt åt Hundraåringen som försvann ut igenom fönstret (boken finns att låna som e-bok). Hans skratt smittar av sig, jag blir sugen på att läsa istället för att fippla med mobilen.

Som den pendlare jag är har jag ofta en bok i väskan. Jag plockar upp Davidstjärnor av Kristina Ohlsson och fångas av den spännande kriminalromanen som inleds med att två judiska pojkar och en förskolelärare mördas. Jag befinner mig i en offentlig miljö på bussen men är samtidigt i min egen läsbubbla.  Kanske spelar det roll att man läser så det syns som Patrik Hadenius skrev ett manifest kring för ett par år sedan.

Vad tycker du?

Foto: Cecilia Bengtsson

//Cecilia Bengtsson

Läs mer texter av Cecilia Bengtsson, som gästbloggade på bokcirklar.se i december 2012, då hon gav oss fler läs- och bokcirkleltips. Cecilia Bengtsson är utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm.

1 response to Läsande människor

  1. Numera är jag pensionär,men de sista tio åren som jag arbetade hade jag en förhållandevis lång resväg med buss och tunnelbana.Jag hade alltid en bok (pocket) med mig och kunde ibland bli så försjunken i boken att jag åkte förbi min hållplats .Det var bara att kliva av och vända och ibland komma för sent till jobbet. En period hade jag istället musik i öron. Att åka till jobbet en mörk luciamorgon och lyssna på luciasånger var underbart. Der var också härligt att se att så många människor sitta och läsa på väg till jobbet. Numera läser jag hemma i min fåtölj eller i sängen innan jag skall sova. God natt, nu släcker jag lampan. Fido.

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.