Profilbild
3 november, 2014

Stringenta viskningar & uteblivna rop

Skyddsomslaget tillhör en annan bok på nattduksbordet, Ru av vietnamesisk-kanadensiska författaren Kim Thúy.

Skyddsomslaget tillhör en annan bok på nattduksbordet, Ru av vietnamesisk-kanadensiska författaren Kim Thúy.

Hej från Börshuset i Gamla stan! Jag heter Ida och har fått äran att gästblogga här i två veckor. Tror att det beror på att jag är ny bibliotekarie i Svenska Akademiens Nobelbibliotek – jag började min tjänst i februari i år – och därför har jag en liten inblick i det hemliga Nobelprisarbetet. Jag är i och för sig fågelskådare med fäbless för rariteter, men under veckorna direkt före tillkännagivandet var det inget som fick vara högtflygande eller lämnas åt spontan flykt. Smygandet kom väl till pass. Papperssvalor med stenciler från verk till författare på korta listan absolut förbjudet. Papperstuggen gick varm.

Svenska Akademiens ledamöter behöver förstås en hel del litteratur, och – framför allt Nobelkommittén som består av sju av De Aderton – förväntas läsa allt av de fem Nobelpriskandidaterna som man fastställer i maj. Våren och sommaren ägnas åt detta. I september när Akademien sammanträder som vanligt igen, har den endast ett par gånger på sig att överlägga inför beslut.

Vi är 3,5 tjänsteandar på biblioteket och vi använder kodnamn för författarna på korta listan. “Jag köpte ett ex av Evas näst senaste idag.” Inköpsvägarna är hemliga; men jag kan avslöja att kurirresor till utländska bokhandlar gjorts av bibliotekarier med dunkande hjärta under brynja och lösmustasch. Vi får även ta till metoder som utbytta skyddsomslag och kopiering, samt andra ridderliga vägar till den hemliga läsningen. Personalens eventuella egna exemplar lämnas inte heller olästa.

Och aldrig någonsin att en kort lista får lämna Börshuset, eller att en bok från den, ligger på personalens privata nattduksbord. Så litet skönt är det att så här i november få återvända till Modianoland. Jag kan rekommendera den dunkla, men vackra Nätternas gräs av Modiano, som kom på svenska för två år sedan. En melankolisk liten bok om ett skumt gäng som berättarjaget kom i kontakt med, många år tidigare, via en mystisk ung kvinna.

I de flesta av Modianos trettiotalet romaner har figurerna lika udda namn som undflyende identiteter. Häri ligger väl något av meningen i reaktionen jag fick från en av De Aderton när jag kl 12.59 viskade att Eva påminner något om Proust: “Jag tycker att skillnaderna är mer slående än likheterna.” Där Proust fördjupar och klarlägger karaktärerna till den grad att vi förstår dem bättre än våra egna nära, där förfrämligar Modiano sina protagonister. Men båda på sina omistliga vis. Allmänheten släpptes inte in i Börssalen i år, så ropen uteblev.

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.