Profilbild
29 januari, 2015

På turné i litterära trakter.

27/1 Kväll.
Så är jag på väg mot första anhalten på min miniturné: Litterära Caféer i Sörmland. På bussen längs motorvägen strax före avfarten till Vagnhärad får jag syn på bokstäver som lyser i mörkret. På en stor digital annonstavla vid vägen står det:Niklas Rådström har tilldelats Sven Delblanc-priset. Jag har sett annonser för marknader, cirkus och konserter längs vägarna, men aldrig något om författare och litteraturpriser. Mäktigt.
Så svänger bussen in mot det vidsträckta Vagnhärad som heter Hedeby i Delblancs berömda romansvit. Bussen kör en bra bit längs verkstäder och fabriksområden. Nu stannar bussen vid torget där Ica och Hemköp dominerar. I ett och samma hus ligger Bibliotek Navet granne med Polisen.
Jag äter kebab på Krilles gatukök innan jag går in på biblioteket och blir väl mött av en ung bibliotekarie som heter Malin. Ett musikframträdande pågår med unga spelemän. Jag passar på att besöka Delblanc-rummet. Har nyligen läst hans dagboksroman Åsnebrygga som utspelar sig på Berkley universitet där Delblanc är gästprofessor under sextiotalets studentuppror.
Det är dags att prata, ett tjugotal i publiken, mest kvinnor i mogen ålder. Landets hängivna bokläsare. Efter tretton års turnerande har jag blivit av med min scenskräck och tycker mycket om att möta mina läsare.
Jag berättar om romanerna, mest om den senaste. Vi frågestunden förväntar jag mig att höra någon ur publiken dela med sig av egna erfarenheter som ogift mor, eller som bortadopterat utomäktenskapligt barn. Det finns en stor samlad skamfylld sorg i landet som jag kommer i kontakt med när jag reser runt med Mona. Men jag ombeds i stället att berätta om kurortsromanen Augustenbad en sommar. Hur jag gjorde research, några av dem har nämligen läst romanen i en studiecirkel.
”Är huvudpersonen Andreas lik din pappa?”, frågar en kvinna. Inte någon dum fråga. Den ängslige poeten som charmar kvinnor utan att förmå ta konsekvenserna av sitt beteende, jo min musikerpappa bär drag av romanfiguren. Men det tänkte jag inte på när jag skrev.
Han var däremot inte en pratglad alkoholiserad klassresenär. Han var en folkskygg yrkesmålare.

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.