Profilbild
6 februari, 2015

On the wild side.

6/2

Jag tycker om att styra skrivandet åt ett håll där jag känner mig otrygg, blir en smula skrämd. Efter tre historiska romaner arbetar jag på en samtidsskildring. Det oroar mig. Jag har trivts i arkiven.  Förnöjt samlat rekvisitan för att fånga slutet av 1800-talet i mina två första romaner, och skarven 50- 60-tal i Mona-romanen.
En fröjd att studera gamla foton, När var hur, veckotidningar och dagspress, forskning. Läsa den tidens aktuella skönlitteratur för att få veta hur folk talade. Leka med språket, hitta vackra ord som glansstrykerska och pälsmannekäng. Vara måttlig med markörerna, så det inte tippar över i pastisch.
Men att fånga en nutidsstämning: Hjälp! Det finns ingenting att gömma sig bakom. Samtidsuttryck kommer och går, blir fort klichéer. Plötsligt säger alla ”Nu kör vi!” Jag är så trött på det. Vem börjar? Vem säger det för sista gången?

Kan resultatet bli alltför mycket NU och SAMTID att romanen blir en färskvara som hostar damm efter två år? Risken är överhängande.

När jag säger att nya romanen handlar om en argsint medelålders kvinna på landsbygden frågar alla: Är det du? Detta är den vanligaste frågan som ställs till författare. Handlar det om dig? Folk blir inte lugna förrän de får veta exakt vad som är sant och vad som är fiktion.

Sanningen är att jag identifierar mig med alla mina romanfigurer. Jag är både Ellen Key och hennes hushållerska. Jag är både Mona och Harold. Jag är den försupne behagsjuke poeten i Augustenbad en sommar. Men också glansstrykerskan, baderskan och den syfilissjuka rättsrådinnan som skriver onda sagor där män får könet avbitet av en björn.

Jag arbetar inte med en auktoritär berättare som talar om för läsaren varför någon är glad eller ledsen. Jag kliver in i huvudet på mina karaktärer, deras handlingar får visa i vilken sinnesstämning de befinner sig i.
En bra författare bör ha skådespelartalang och vara någorlunda musikalisk. För övrigt handlar allt om att ha tålamod, sittfläsk och – håll tummarna för mig! – en förmåga att rata uttryck med kort bäst före-datum.

Jag önskar er alla skrivlycka och god läsning!

Jag sällar mig till dem som anser att skrivandet och läsandet av skönlitteratur är samma sak.

 

 

 

 

 

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.