Profilbild
2016-05-09

Då var det dags för första inlägget här som gästbloggare. Under kommande två veckor har jag tänkt skriva om de olika typer av läsningar jag som privatperson, lärare och förläggare ägnar mig åt. Jag tänkte börja från början med det kanske mest centrala – läslusten:

Så länge jag kan minnas har jag varit en läsare. Innan jag läste själv blev jag läst för. När jag väl behärskade läsningen öppnades en ny värld för mig – eller – flera nya världar. Jo visst, det är en klyscha, men också en sanning, för mig som för så många andra. Häromdagen hade vi besök av en pojke i åttaårsåldern som precis kastat sig in i Harry Potters värld. Han har redan fått böckerna lästa för sig, men nu läser han alltså själv. Jag kunde inte låta bli att fråga: ”Vad tycker du bäst om, att bli läst för eller att läsa själv?”

Han svarade att hon nog tyckte bäst om att läsa själv och började prata om “den inre rösten” och hur den påverkade vad han såg framför sig när han läste. Den inre rösten har inget med nyandlighet att göra. (Om än det kan finnas något av en religiös upplevelse i läsning). Den inre rösten leder en genom berättelserna. Som barn plöjde jag bokhögarna som min mamma försåg mig med och som jag så småningom hämtade hem själv från biblioteket och bokbussen. (Bibliotek är fantastiska och bibliotekarier likaså! Tänk så många böcker vi aldrig skulle ha läst om det inte vore för biblioteken och bibliotekarierna!) Även om jag inte hade samma förmåga att sätta ord på det när jag var åtta år som vår gäst har, så var det detta jag upplevde när jag själv började läsa – hur den inre rösten öppnade upp den ena världen efter den andra.

Men så, när jag blev lite äldre hände något – jag började jobba med böcker för första gången i mitt liv. Under min studietid blev jag bokhandelsbiträde. Detta var innan datoriseringen och vi var tvungna att hålla koll på allt som stod ute på hyllorna, vara pålästa om kommande böcker och notera de som inte längre fanns i tryck o.s.v. Parallellt läste jag kurslitteratur, bland annat en hel del skönlitteratur på litteraturvetenskapen, men böckerna i bokhandeln – nej dem läste jag inte! Detta var första gången i mitt liv som jag tappade läslusten. Den dog, försvann, gick upp i rök och jag oroade mig väldigt mycket. Jag kunde dock sköta mitt jobb. Jag visste vad böckerna i butiken handlade om och vilken genre och stil författarna hängav sig. Jag spädde på bilden som många bokhandelskunder har av biträdena; att de läst varenda bok i affären. Samtidigt gick jag i hemlighet omkring och skämdes över att aldrig komma längre än första kapitlet.

Det skulle dröja ett tag innan läslusten åter smög sig på, men den kom tillbaka och sedan dess har den kommit och gått. Varje gång den försvinner blir jag lite orolig, trots att jag nu börjar vänja mig. När jag försöker hitta ett mönster kan jag konstatera att läslusten tenderar att försvinna när jag jobbar intensivt med böcker. Det är delvis därför jag sökt mig från förlagsbranschen till skolvärlden, om än jag har en fot kvar bland böckerna genom mitt förlag. I skolan finns ett sammanhang där böcker inte säljs, bara blir lästa. I skolan finns det tid och möjlighet att läsa och prata om böcker. Det samtalet väcker läslusten mer än något annat! Här möts våra inre röster, vi kan diskutera och jämföra våra upplevelser och olika perspektiv.