Så är det! Jag är alldeles nykläckt och nytillkommen som medlem här på Bokcirklar.se. Men när jag väl registrerat mig i laga ordning började med ens och i samma stund minnen sakta dyka upp från egna cirklar som jag deltagit i. Erkännas skall! Det är inte så mycket att komma med, men i alla fall.

Vi var ett tappert gäng som gick på Bibliotekshögskolan i Borås 1976 som trodde att vi skulle få läsa en del skönlitteratur och diskutera detta under utbildningen – men därav intet. Så vi gick till ABF och bildade en läsecirkel, fick generöst med bidrag som räckte till både böcker och flera fester och jag blev på pappret cirkelledare, fick intyg – har kvar det än, där det står ”rekommenderas varmt”.

Och vilket litteraturår var inte 1976! Vi killar hyllade Jack och Präst-ungen, och tjejerna lyfte fram och upp Maken och Det mest förbjudna. Men vi var rörande överens om Stadsporten och Springkällan.

Vi cirklade ett år, sen var det slut.

Många år senare, på det tidiga 2000-talet, så tyckte någon att vi bibliotekskonsulenter, på det numera saligen hädangångna Regionbibliotek Västra Götaland, skulle väl ha en läsecirkel på jobbet. Sagt och gjort – det riggades snabbt och lätt, och det gjordes upp att vi skulle träffas hemma hos varandra på kvällstid varannan månad. Snart mycket snart så hänföll det hela till ett långt, omsorgsfullt och intrikat bjudande på gott småvarmt och piffigt utvalda drycker – och den enda minnesvärda bokdiskussionen var kring Lord Nevermore, som vi alla tyckte så förbaskat olika om.

Vi cirklade knappt ett år, sen var det slut.

Så bokcirklande har inte varit nödvändigt i mitt liv. Lika lite som segling.

Men så hörde ”trivselgruppen” på Kultur i Väst av sig och sa: att du som litteraturkonsulent kan väl se till att vi får diskutera lite böcker – välj ut en så går vi ut och informerar.

Främlingen sa jag.

Några månader senare satt nästan ett 20-tal förväntansfulla kollegor med sina pocketversioner fyllda av små notislappar och vikta hundöron. I förväg hade jag skickat ut en liten manual från Bokcirklar.se, om hur man kan lägga upp en bokcirkel, lite frågeställningar, och ”att tänka på när man läser”.

Det blev två roliga, intensiva cirkelomgångar med Främlingen. Livliga, penetrerande och infallsrika samtal – vi diskuterade; denne Meursault, hans mamma, hans älskarinna, hans vänner, araberna, söndagseftermiddagarna i Alger, meningslösa arbeten, hettan, solen, kniven, stranden, havet och varför sköt han så många skott? Vi upptäckte, som av en händelse, en alldeles nyutkommen bok som hette Fallet Meursault som är skriven ur den dödade arabens brors perspektiv – och vilken svensk översättning av Främlingen, är egentligen bäst?

Sen blev det dags för Doktor Glas och nu ser vi fram emot att få tala om Kejsaren av Portugallien.

Vem vet – cirkla kanske är nödvändigt?

/ Gunnar Südow
Litteraturkonsulent, Kultur i Väst