Profilbild
12 oktober, 2017

”Det bör finnas någon spänning mellan ord och bild”

Av de publikationer som jag medverkat i är det nog Serienördens kokbok och Serienördens trädgårdsbok som det är störst chans att ni stött på. Kokboken tillkom 2014, ett år när det kom ut många serieantologier i Sverige. Listan över medverkande är lång. Där finns både etablerade serieskapare och amatörer. De flesta av de tecknade recepten och matlagningskommentarerna går att använda.

Min modesta medverkan bestod dels av ”Eepej bakar rulltårta” och dels av manusmedverkan på ett avsnitt av serien Yxa & Klinga.

Omedelbart när kokboken landat på bokhandelsdiskarna påbörjades insamlandet av material till trädgårdsboken. Av olika anledningar stannade det nya projektet upp. Sommaren 2017 såg Serienördens trädgårdsbok äntligen dagens ljus. Mitt bidrag i denna publikation är betitlat ”Eepej planterar en ek”.

Två böcker är inte en bokserie. Men redan nu har vi faktiskt börjat fundera över vad nästa bok skulle kunna handla om. Varför inte en ”husdjursbok”? Det skulle nog kunna bli riktigt bra. En annan grej, som jag skulle vilja testa, är att göra en ”Serietecknarnas diktbok”. Det behövde inte, nödvändigtvis, ske inom ramen för de mer praktiskt inriktade handböckerna. Upplägget skulle kunna vara att ett tjugotal serietecknare väljer sina favoritdikter ur den svenska poesiskatten och tolkar dem som tecknade serier. Malin Biller har gjort väldigt lyckade dylika experiment med Gustaf Frödings dikter och Knut Larsson har jobbat med Harry Martinsons Aniara.

Men det skulle också kunna vara intressant att testa att göra en serie av någon egen dikt (ja, jag skriver även poesi ibland).

En fara med att tolka en dikt i bilder är man riskerar att låsa dikten i en läsart. Varje läsare får ju sina egna bilder av att läsa en dikt. Står det att ”landskapet breder ut sig” så ser den förste läsaren en strandäng och ett hav, den andre en myr och en skog och den tredje en hed och ett berg. Om raden ”landskapet breder ut sig” finns med i en dikt så är det antagligen en ganska dålig naturdikt. Men låt oss strunta i det. Om man ska bildsätta en sådan rad kanske det är bättre att visa ansiktsuttrycket hos den som betraktar landskapet? Det är mycket som måste falla på plats. Det får inte bli för banalt. Inte bara en massa natur. Kul att teckna, men mördande tråkigt att titta på. Samtidigt får det inte bli för abstrakt/experimentellt heller. Då tappar läsaren också tålamodet och intresset.

Det bör finnas någon sorts spänning mellan ord och bild. Inte så annorlunda mot hur varje bra serie fungerar. Ofta blir det bra om det finns någon motsägelse eller kontrast mellan det man säger och det man visar.

 

Lästips:

Serienördens kokbok (red Svedjeholm) (Natt 2014), Serienördens trädgårdsbok (red Didring)(doob 2017), Lars Andersson: Historien om Gustapärsa på Mjödtjärnberget (Andersson 2013), Malin Biller: I varje droppe är en ädelsten (Kolik 2014).

 

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *