Profilbild
7 december, 2017

Reseberättelsen som diskussionsforum

Handlar reseberättelser verkligen bara om resor och iakttagelser och upplevelser på resa? Frågan är förstås retorisk; redan i mitt första inlägg hävdade jag att reseberättelser också handlar om resenären. Men utöver personliga inslag är det inte ovanligt att resenärer i sina reseberättelser passar på att diskutera olika ämnen, inte minst politik, samhällsfrågor och läget i världen. Den polske journalisten och författaren Richard Kapucinsky gjorde som många andra båda delarna. Hans reportagebok – eller reseberättelse – På resa med Herodotos är en bok där han reflekterar över bland annat förhållandet mellan Europa och Asien idag och på Herodotos tid, men också över sig själv i rollen som reporter och resenär. Sammanställningen av personliga reflektioner med undersökande journalistik och samhällsrapportering på resa var något av hans kännemärke och sätter sin prägel på böcker som till exempel Imperiet om Sovjets sönderfall och Kejsaren om den etiopiske kejsaren Haile Selassie.

Reseberättelsen ligger ofta nära reportaget. Stig Dagermans Tysk höst, Ester Blenda Nordströms Amerikanskt, Ludvig Nordströms Lort-Sverige är bara några exempel på kritiska reportage skrivna på resa hämtade från det svenska 1900-talets litteraturhistoria.

Reseberättelser och diskussion om samhället och världsläget är inget nytt fenomen. Den franske upplysningsfilosofen Montesquieu använde till exempel resebrevet som form när han i Persiska brev genom två fiktiva persers resebrev från en resa i Frankrike kritiserar sitt eget hemland, och just reseberättelsen är en vanlig form när det gäller genrer som utopi och dystopi.

Monstequieus Persiska brev är alltså fiktion men när det gäller äldre svenska reseberättelser och berättelser om resor som verkligen företagits så skymtar social kritik och diskussion av samhällsfrågor i exempelvis Maria Lindebergs bok Bref från Paris av ett resande Svenskt fruntimmer från 1827. Lindebergs reseberättelse är den första tryckta reseberättelsen skriven av en svensk kvinna och i sitt förord och på flera ställen i sina brev ser hon till att försäkra läsaren om att hon inte skriver om politik och samhällsfrågor eftersom hon i egenskap av fruntimmer inte begriper sig på sådant. Vid några tillfällen riktar hon ändå stark kritik mot den franska monarkin som är på väg att rasera de jämlikhetsreformer som infördes i samband med franska revolutionen. I likhet med många resenärer både före och efter henne själv så passar hon också på att kritisera förhållanden i sitt eget land, i Sverige. Här är det kvinnofrågan som står i fokus – när hon berättar om hur fria de franska kvinnorna är överdriver hon en hel del just för att kritisera förhållanden i det konservativa Sverige.

Sociala och politiska frågor och deras inverkan på hemlivet är för övrigt något som sätter sin prägel på en långt mer välkänd resenärs reseberättelse: Fredrika Bremers redogörelse från en vistelse i Amerika, Hemmen i den nya världen. I likhet med linnéanen Anders Sparrmans redogörelse från sina forskningsfärder på Kap – Resa till Goda Hopps-udden, Södra pol-kretsen, och omkring jordklotet samt till Hottentott- och Caffer-landen åren 1772-76 – diskuterar hon också slavfrågan och kolonialisternas behandling av den inhemska befolkningen.

 

Och där sätter jag punkt och tackar för mig eftersom det här blogginlägget är det fjärde och sista i den här gästbloggen.

Läs gratis hos Litteraturbanken:

Lubbe Nordströms Lort-Sverige

https://litteraturbanken.se/forfattare/NordstromL/titlar/LortSverige/sida/3/etext?om-boken

Fredrika Bremers Hemmen i den nya världen

https://litteraturbanken.se/forfattare/BremerF/titlar/HemmenIDenNyaVerlden1/sida/v/faksimil

 

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *