Seriealbum, superhjältar och tv-serier

Superhjältarna. Det är ständigt debatterat, vad de är bra för, om de är bra, om filmindustrin hjälpt eller stjälpt seriealbumen och tar de inte över marknaden lite väl, så att alla som inte läser serier tror att det är det enda som finns?

Allt av ovanstående är rätt, eller fel, beroende på vem man frågar. Som ung hade jag ingen som helst urskiljning på olika typer av serier, och första gången jag träff ade Spindelmannen, Stålmannen, Wonder woman och alla hans kompisar(och fiender) var i mormors garderob. Hon bodde i en lägenhet i Ljusdal och vi besökte henne varje sommar i ungefär en vecka. Jag hade mitt eget rum, dvs en garderob man kan gå in i. I hallen stod en byrå, och en av lådorna var smockfull med seriealbum, och dem läste jag gång på gång på gång, år efter år. Jag kommer ihåg första gången jag såg Wonder woman. Stålmannen flög in i kaoset och Wonder woman var redan där och hon var så cool! Hon var bara med i ett par sidor, men den bilden av henne fastnade i mig. (Jag är så glad att det har kommit ut serier med Wonder woman där hon är mer än en sidekick som dyker upp ibland.) Nu finns mormor inte hos oss längre, men seriealbumen fick under inga omständigheter slängas. De står nu i min bokhylla <3

Det har gått inflation i många superhjältar, på olika sätt. Antalet reboots av Spindelmannen kan väl ingen hålla reda på? Jag lånade en Omnibus-version av Spindelmannen på biblioteket och helt ärligt så var det inte värt tiden. Det var alldeles för mycket dialogrutor av arten “i albumet 2/2009 hände det här…”medan serierutan föreställde spindelmannen sitta och sura på ett tak. Jag blev dock inte besviken när jag läste Wolverine i en samlad version som jag lånade på biblioteket, som var mycket informativ på det sättet att när jag ser Daredevil och de andra Marvel-Universa-serierna på Netflix så förstår jag och ser fram emot att vissa saker ska hända och det blir mer av en upplevelse, samtidigt som jag är lika delar förvirrad för att Marveltidningarna kan ta med alla hjältar och TV-versionerna kan inte göra det pga rättigheter som gör att det blir lite spännande lösningar gentemot serietidningarna. Det kan nog vara lika bra, låt serietidningarna stå för sig och vara bra på sitt eget sätt, och TV-serierna vara bra på sitt sätt.

En bok som jag tycker var otroligt bra att läsa som en grund till att läsa superhjälteserier är “The Supergirls: Fashion, Feminism, Fantasy, and the History of Comic Book Heroines”. Lite då och då gillar jag att läsa på lite historia om serievärlden, för det finns mycket att ta av: dels om författarna, dels om historien och karaktärerna i sig och hur de är kopplade till sin samtid. Supergirls är en lagom lång bok med lagom mycket information om allt det, så den rekommenderar jag verkligen!

Det håller på att hända något bra nu! De senaste åren har det kommit fler och fler kvinnliga serietecknare, och ju fler de blir desto mer realistiska blir de kvinnliga kropparna i seriealbumen. Inte lika smala midjor, inte fullt så ballongstora tuttar och KORS I TAKET de är till och med på framsidan, i titeln och allt! En av de mest intressanta hjältarna tycker jag är Ms Marvel. Det är inte en reboot, utan mer en ommodellering av vem ms Marvel är. Här är hon en 14-årig flicka som drabbas av en Terrigen bomb (som är en grej i marvel-universat, se Marvels Agents of SHIELD för mer om det. Eller googla) som aktiverar hennes superhjältegener och hon leker med tanken att hon kan vara sin största idol: Captain Marvel(som tidigare hette ms Marvel). Men så blir hon istället sin egen persona: ms Marvel. Så har vi en muslimsk fjortonårig tjej som rör sig genom Jersey City. Vi lär känna henne och hennes familj och får fundera över saker som religion i vardagen, vänskap, hjältemod och så rädda världen, förstås. Jag vet att det kan kännas som att man behöver nästla sig igenom hela den världen för att fatta vad som pågår, men det behövs inte. Man kan läsa albumen (det finns 7 st. i serien) utan att behöva ta sig an hela Marvel-universum.

Det finns mycket att säga om superhjältar, och det är lätt att glida över i film, så jag stannar här för den här gången. Nästa gång ska jag berätta mer om att läsa serier digitalt.

Svara

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *