Profilbild
25 juni, 2018

Jag trodde jag kunde skriva lättläst

De senaste åren har utgivningen av lättläst litteratur ökat markant, enligt statistik från Svenska barnboksinstitutet. Jag är en de författare som har bidragit till det med mina böcker. Av de 17 böcker jag hittills kommit ut med är 12 lättlästa. Man kan fundera på varför det kommer så många lättläst böcker just nu. För mig handlar det dock om en mycket konkret och personlig erfarenhet.

Bild av böckerna i Amina-serien

Året var 2012 och jag arbetade som lärare i svenska som andraspråk på Tensta gymnasium i Stockholm. I klassrummet mötte jag ungdomar som kommit nyligen till Sverige och med en stark drivkraft att lära sig svenska och bli delaktiga i samhället. Min klass bestod till största del av tjejer, varav de flesta från Somalia. Precis som de flesta ungdomar gillade de idrott – mest handboll och basket – och en av dem drömde om att bli idrottslärare.

En dag kom skolbibliotekarien till vår klass för att presentera lättlästa böcker. När jag satt och lyssnade slogs jag av att böckerna gick att dela in i två grupper. Antingen handlade de om problem – rasism, fattigdom, våld – eller så handlade de om kärlek. När det var dags att välja tog alla elever i klassen böcker från samma hög. De valde kärlek.

Varför gjorde de det? Jag brukar ställa frågan när jag är ute på författarbesök och har fått många kloka svar.
– De kanske hade mycket problem i sitt liv och ville läsa något annat.
– De vill lära sig mer om kärlek.
– De ville läsa en positiv berättelse.

Jag vet inte själv det rätta svaret eftersom jag aldrig frågade eleverna. Men jag tror att det finns flera förklaringar, varav en är att de gärna ville läsa något de blev glada av.

En annan sak som slog mig var att det inte fanns en enda bok om en somalisk flicka som tyckte om idrott. I verkligheten fanns det däremot massor av idrottsintresserade somaliska tjejer. Det borde synas i böckerna, tänkte jag.

Den sommaren kom så Amina till mig, en flicka som kommit ensam till Sverige från Somalia och springer väldigt snabbt. Det var som om min hjärna plockade fram den historia som jag ville ge till mina elever. Att den skulle vara lättläst var självklart, eftersom jag såg mina läsare framför mig. Lätt som en plätt, tänkte jag och skrev på. Det blev till sist ett manus med titeln “Spring, Amina!”

Manuset blev refuserat av LL-förlaget, men antaget av Nypon förlag. Hurra! När det var dags att jobba med redaktören insåg jag att det var ganska mycket jag inte visste om lättläst.

I den här bloggserien kommer Cilla Dalén och jag under två veckor att fördjupa oss i den lättlästa litteraturen – både hur den blir till och vad som händer när böckerna möter sina läsare. Häng med!

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.