Profilbild
23 juli, 2018

Människor jag redan mött

 

När jag träder in i en bok, stiger in i en berättelse, kan jag få en känsla av att jag varit där förut. Allt känns bekant. Som om människor i olika böcker har någon slags samvaro med varandra. Som om gator, skogar, stränder, hus, torg, är desamma, fastän beskrivna av olika författare.

Jag möter en människa i en bok och får en känsla av att jag på något sätt redan är bekant med henne. Har jag kanske mött hennes bror, vän, släkting, i en tidigare bok? Har den boning hon vistas i redan öppnats för mig i en helt annan berättelse?

Många gånger njuter jag av att vandra i en bok vid sidan om en människa jag kan känna igen mig i. Ja, det kunde vara jag! Andra gånger fascineras jag av någon som är min totala motsats. Ytterligare andra gånger är det språket som griper tag i mig. Berättelsen i sig kan komma i andra hand. Det är orden, orden, spunna till magiska meningar.

 

Så kan det också vara; min blick fastnar vid en målning och jag tänker: Denna människa har jag mött som litterär varelse, detta hus har jag befunnit mig i, någon jag läst om bodde just här.

Inte är det så konstigt.

Icke förty är det märkligt.

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.