Profilbild
2 oktober, 2018

Om biblioterapi och om att hitta betydelsefulla ord

När du börjar vandra längs vägen, då uppenbarar sig vägen. /Rumi

Jag tycker mycket om att tänka på ord. Ordspråk, språk. Ordens betydelse och ursprung. Och att vandra, på gator och torg. Och i skogen! Dessa hör ihop: läsa, promenera, skriva dagbok.

Vilka vägar har jag valt, vilka har jag bara hamnat på. Varför valt som jag valt? Vilka böcker har format mig, vilka har kommit till mig som en gåva inför morgondagen. Som lärt mig förlåta världen?

I den här bloggtexten skriver jag om biblioterapi. Hur jag kom i kontakt med begreppet, och vad biblioterapi är – för mig.

Biblioterapi. Inte enkelt att beskriva heltäckande.  Nationalencyklopedin (NE) har en ganska bra formulering. Den ger utrymme för olika sätt att arbeta, och ordet terapi tolkas även som tjänst. En tjänst människor emellan.

”biblioterapi (grekiska bibliʹon ’[liten] bok’ och therapeia [-piʹa] ’tjänst’; ’vård’, ’behandling’)samlingsnamn för insatser som genom läsning syftar till att bota eller lindra psykisk o

hälsa, höja livskvalitén eller bidra till en personlig mognadsutveckling.” /NE

Jag hade länge vandrat den biblioterapeutiska vägen utan att veta dess namn.

Första gången jag kom i kontakt med begreppet var hemma hos min mamma i Finland. Jag bläddrade i en veckotidning som skriver om hälsa och välmående (Kotilääkäri), och just i det numret skrev en journalist, som hade tendenser av årstidsbunden depression, om biblioterapi bland olika alternativa terapiformer som hon testade och skrev en artikelserie om.

Jag har skrivit dagbok sedan jag var sju år och haft läsning och skrivning som bästa vän under alla år. Jag har utbildat mig till Sv2-lärare och socionom med vidareutbildning i psykoterapi, och genom livet haft kreativitet och kultur som arbetsverktyg i olika sammanhang.

Nu plötsligt hittade jag i hennes artikel ett nytt begrepp som ramade in mina intressen och erfarenheter, mitt förhållningssätt och mycket av det jag hade varit involverad i under åren.  Med hjälp av detta begrepp kunde jag sedan leta mig vidare till Föreningen för biblioterapi i Finland, som bildats redan 1981 som den första biblioterapiföreningen i Europa, och till allt som har skrivits och gjorts i den anglosaxiska världen. Entusiasmen visste inga gränser, hur hade jag kunnat missa denna källa till livsglädje!

Jag sökte till biblioterapiledarutbildningen, blev antagen efter en personlig intervju som ingår i antagningsprocessen, och pendlade mellan Sverige och Finland under mer än ett års tid. Utbildningen var 30 hp och ett samarbete mellan Föreningen för biblioterapi och Helsingfors universitet.

Efter utbildningen i Finland ville jag hemskt gärna hitta en biblioterapeutisk gemenskap i Sverige. Jag började kartlägga det biblioterapeutiska fältet, och kunde konstatera att användningen av begreppet var mycket begränsad. Förhoppningen om att hitta biblioterapeutiska sammanhang började nästan tyna bort, tills jag kontaktades av Nina Ström (fd Frid) i samband med hennes research inför boken Läsa, läka, leva! : om läsfrämjande och biblioterapi. Med Nina Ström i Sverige och Juhani Ihanus, pionjären inom biblioterapi i Finland, påbörjade ett intensivt visions- och utvecklingsarbete som fortfarande pågår. Den biblioterapeutiska vägen har bl a lett till att starta en utbildning på Ersta Sköndal Bräcke högskola och många givande möten med kursdeltagare och andra entusiaster.

I Nationalencyklopedins definition ovan står ”insatser genom läsning”. Läsningen står dock inte ensam i centrum i det arbetssättet som är vanligt i Finland.

Biblioterapi räknas som en expressiv, utryckande terapiform i likhet med andra konstnärliga uttryck såsom musik, bild, dans, drama, foto och film. Det är inte ovanligt att man arbetar integrativt och kombinerar olika teorier och modeller. Grupperspektiv är grundläggande. Kreativiteten får ta plats och gruppmöten, samtal och reflekterandet, utgör kärnan i biblioterapeutiska sammankomster. Litteraturen i gruppträffarna, textkällan, kan vara skönlitteratur, men även poesi, aforismer, tidningsartiklar eller liknande. Även andra källor kan fungera bra som utgångspunkt och inspiration för samtal, i växelverkan: musik, bilder, filmer, gamla ting.

Och man kan skriva! Man kan producera egna texter och arbeta vidare med dem. Att läsa, skriva och samtala utgör en interaktiv process där man med hjälp av andras ord producerar och kommer närmare egna ord, tankar, känslor.

Wikipedias definition på engelska motsvarar därmed bra det arbetssättet som är vanligt i Finland:

Bibliotherapy (also referred to as poetry therapy or therapeutic storytelling) is an creative arts therapies modality that involves storytelling or the reading of specific texts with the purpose of healing. It uses an individual’s relationship to the content of books and poetry and other written words as therapy. Bibliotherapy is often combined with writing therapy.

Ordets konst i utvecklingens och välmåendets tjänst” skriver Juhani Ihanus. ”Deltagarna i en diktterapigrupp skapar själva sin mening, de läser och skriver ner sina upplevelser för sig själva och för andra så att de kan jämföras och relateras till andra utifrån både gemensamma och särskiljande drag.” (Att tiga eller att tala, Juhani Ihanus (red) 2004)

För att citera Emil i Lönneberga ligger det till såhär för mig: ”Du och jag, läsning och skrivning, du och jag”. Den magiska vandringen började när jag lärde mig läsa och skriva. Sedan dess har jag vandrat den vägen, som så tydligt har uppenbarat sig för mig.

 

Källor i texten:

Frid, N. (2016). Läsa, läka, leva! Om läsfrämjande och biblioterapi. Lund: BTJ Förlag

Ihanus, J. (red.). (2004). Att tiga eller att tala: Litteraturterapi – ett sätt att växa. Helsingfors: Föreningen

för biblioterapi i Finland & BTJ Kirjastopalvelu.

K. Nilsson & T. Pettersson (red.). (2009) Litteratur som livskunskap: tvärvetenskapliga perspektiv på personlighetsutvecklande läsning. Borås: Högskolan i Borås.

 

För vidareläsning: sök uppsatser om biblioterapi på nätet (obs! Google-sökning ger fler träffar än uppsatser.se)

Se även sidan Om biblioterapi på Facebook.

 

Pia Bergström är utbildad sv2-lärare och socionom med vidareutbildning i biblioterapi och familje- och relationsorienterad psykoterapi. 
Hon är initiativtagare till kursen ”Det biblioterapeutiska arbetssättet” på Ersta Sköndal högskola.

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.