Profilbild
18 mars, 2019

Varje gång du öppnar en bok

Att läsa ger glädje och tröst,
från raderna talar en röst
om att älska, att leva, att lida
varje gång du vänder en sida.

Att läsa om främmande ting
och högt om du sitter i ring,
och om allt som kan göra dig glad
varje gång du vänder ett blad.

Att få lära om nutidens värld
om gångna tider och flärd,
fantisera vid läslampans skärm
varje gång du öppnar en pärm.

Om vad andra sagt och förmått
både stort och tankar i smått,
och att själv få känna dig klok
varje gång du öppnar en bok.

Jag skrev de här raderna för många år sedan i samband med ett biblioteksevenemang och i all sin enkelhet försöker de fånga vad det handlar om när man läser. Man företar spännande och ibland hissnande resor både i tid och rum men den viktigaste färden är den som sker inåt. Den resan man gör in i sig själv, så att man bättre lär känna vem man egentligen är. Men det är samtidigt den längsta resan som Dag Hammarskjöld skrev i sina Vägmärken. Det är den mest besvärliga färden med farliga övergångsställen, problematiska spårbyten och hastiga inbromsningar under resans gång.

Läsningen är oöverträffad i sin enkelhet egentligen. Man sitter stilla och läser medan bokstäver och ord leder tankarna åt olika håll. Associationerna börjar leka tafatt i vårt inre och bilder uppstår hela tiden allt eftersom nya karaktärer och miljöer dyker upp i texten. Som Joseph Conrad uttryckte det: – Författaren skriver enbart halva boken, resten tar läsaren hand om.

Det är intressant och roligt att läsa, då man igenkännande kan nicka och hålla med författaren i slutsatser och åsikter. Men det är nästan mer intressant att ta del av helt andra tankar, som ställer tillvaron upp och ned och ruskar om oss. Jag erinrar mig hur Olle Hedberg för många år sedan, när han skrev serien om Blenda Heurman och Hans Hasseldahl, lät de båda unga under en resa i södra Europa komma till ett stort skyltfönster. I fönstret fanns flera intressanta saker att titta på bland annat en vacker fågelbur i rotting. Luckan var öppen och buren var tom och Blenda säger:

– Ser du Hans, luckan är öppen. En väg ut till friheten för fågeln.
– Jo, svarar Hans, fast jag ser istället en väg in för katten.

Båda har naturligtvis rätt och det är alltid fascinerande hur man kan resonera kring problem eller frågeställningar och ibland komma fram till helt olika slutsatser, som båda kan ha bäring. Där ger oss böckerna ingångar till skilda tankesystem och alternativa lösningar.

Den samtida och aktuella litteraturen som ligger på bokdiskarna eller annonseras i bokklubbarnas kataloger är det givetvis intressant, för att inte säga nödvändigt, att följa med i. Men jag vill gärna också slå ett slag för de så kallade klassikerna. De texter, som överlevt genom decennier eller sekler och som trots upp- och nedgångar i tycke och smak alltjämt står starka i kraft av innehåll och språk, stil och inflytande på yngre författargenerationer. Som Göran Greider så fint skrivit: – Att läsa vissa dikter är som att plocka ned en gammal lie från logtaket, övergiven i dammet i ett sekel, och finna att den ännu har skärpa under den ytliga rosten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.