Att reclaima berättandet

De senaste åren har det gått inflation i ord som berättelse, ”allt och alla har en berättelse”, vi känner igen det från reklam och marknadsföring, och mycket har förvisso ett slags berättelse om man med berättelse menar ett orsak-verkanförhållande, en förbindelse av slaget ”Om du köper ryggsäcken X så händer Y = nämligen att du blir populär.”

Idag har vi många sätt att ”jobba på berättelsen om oss själva”. Ordet berättelse har blivit ett vanligt ord i lansering av produkter. Det handlar förstås om att skapa en identitet, undslippa den tolkande roll som omgivningen har, en smula odemokratiskt kanske, och försöka kontrollera att andra uppfattar en på ungefär samma sätt som man vill uppfattas på. Berättelse har kommit att bli ett medel för företag att sälja sina produkter så att de i sin tur kan köpa andra produkter och tjänster för att ”jobba på berättelsen om sig själva”, dvs. ytterst att få de relationer de vill ha.

För man kanske tror att ett byggföretag som utger sig för att bygga hus faktiskt bygger hus? Men nej, det är inte säkert. På byggnadsställningar som tillhörde ett byggföretag fladdrade nyligen stora, vita tygdukar framför fasader med texten ”Vi bygger relationer” tryckt på. Snopet för de som väntade på ombyggnader, kanske rentav bostäder. Naturligtvis är det sant att vi genom synbarhetens uttryck, så som kläder, klockor, bilar, ekologiska matvaror och allt annat möjligt kommunicerar sinsemellan, men det är strikt talat inte en berättelse – lika litet som trettio byggnadsarbetare som klättrar och klänger på byggnadsställningar egentligen är ställföreträdande terapeuter som trycker in spackel för att täcka över sprickor och hål som har uppstått mellan människor. Visst kan det vara härligt med en balkong, han och hon kan njuta av frukostar tillsammans tidiga sommarmornar, men det är inte grundläggande.
”Vi bygger relationer” skulle kunna bytas ut till ”Vi bygger din berättelse” – men relationer hänger inte på en balkong, altan eller ett nytt burspråk: det bör i alla fall inte göra det. För vem ser på potentiella friare och partners som Killen Altan eller Mannen Vindsvåning – ord och epitet som låter som om de hade kunnat falla ur en Ikeakatalog om man skakar den lite för mycket? För i så fall borde även Killen Konkurs, Förfall och Bråte rimligtvis svepa förbi med ett leende och en drink i handen. Kanske man kan bygga bort honom genom att bygga en berättelse där han förvandlas till sin egen motsats – dvs. huset-innan- det- faller? Ordet berättelse har blivit kidnappat och likställt med identitetsskapande, ett slags få-vad-jag-vill-haidentitet.

Och om alla håller på att berätta,  t.ex. genom ett oändligt flöde av instagrambilder, men ingen egentligen lyssnar och finns där för att ta emot så upphör ett viktigt led att gälla: utan mottagare blir det ett knapphändigt berättande.

Första sidan i Harry Martinssons självbiografiska roman Nässlorna blomma, från 1935:
”Jag var liten i lyssnandets dagar.” Har det funnits sådana dagar? Det är visserligen sant att människan har en mun och två öron. Kanske är det för att man ska lyssna dubbelt så mycket som man pratar? PÅ Biblioteken i Kungsbacka där jag har arbetat och varit med och tagit fram vad vi valde att kalla för Berättarbaren Ordet är ditt –  en scen för muntligt berättande –  samt en podcast, också den under namnet Ordet är ditt, är en av tankarna att man ska få vila i lyssnandet. Här är också tanken att ta tillbaka berättandet, pröva det och i bästa fall låta det få den kraft som det kan ha.

Berättelser kan föra och binda samman oss, särskilt i tider präglade av sårbarhet. Bland slavarna i den amerikanska södern växte det fram ett särskilt slags berättande som handlade om människor som kunde flyga. Populära blev också sagorna om Bror Kanin som kämpade mot den stora, starka Björnen. Genom berättarens ord blev den lilla kaninen så smart och driftig att han kunde besegra de större och starkare djuren. Dessa berättelser speglar slavarnas situation. Fångenskapen, omöjligheterna och en kompensation för det: vingar så att folk kunde flyga iväg, eller en liten kanin som kunde besegra förtryckarna. Bara det faktum att det fanns många flykthistorier säger något om dessa människor: det är en protest, motståndshistorier; en form av aktivism genom sagorna och berättandets värld. Just de berättelserna, och själva handlingen att berätta dem för varandra, säger att hur mycket ni än förnedrar oss så finns det något kvar som ni inte kommer åt – våra drömmar och vårt hopp, vilka vi var och vilka vi skulle vilja vara: vår själ om man så vill, eller helt enkelt vår mänsklighet. Däri ligger berättandets kraft.

Lyssna gärna på podcasten Ordet är ditt https://soundcloud.com/user-319288905 där jag samtalar med författare och inbjudna gäster. För att veta mer om projektet, besök facebooksidan Ordet är ditt. https://www.facebook.com/Ordet-är-ditt-1947835358843228/?modal=admin_todo_tour Andréa Ager-Hanssen har tagit över som projektledare för Berättarbaren Ordet är ditt och står bakom vårens bokningar med namn som Mattias Hagberg, Dag Hedman, Andrea Östlund och Niclas Hval.

 

 

 

 

 

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.