Profilbild
20 juni, 2019

Läsa sig in i helvetet

Photo by Arisa Chattasa on Unsplash

Olika personer läser av olika orsaker. Själv gillar jag att läsa mig in i helvetet. Det handlar inte om att jag läser Dantes Gudomliga Komedi, utan att jag tycker om det som är skitigt och svårt. Förmodligen för att det är det skitiga och svåra som är knepigt att hantera i mitt eget liv. Det finns saker i mitt liv, som jag har svårt att närma mig, för jag har inga ord för dem. Eller också har jag ord, men det hjälper mig inte. För jag kan inget göra. Allt är sagt och tänkt utan att det har någon förlösande effekt. Istället en ohanterbar känsla som mal på och lägger en skugga över mina vardagssysslor.

Ibland misstänker jag att den där ängslan inte bara handlar om här och nu, utan förstärks av ett arv. Jag vet inte så mycket om vad för skit som hänt i min släkt. Men det finns nog inga släkthistorier utan begravda hundar, lidande och oförrätter.

Hela mänsklighetens historia är full av vedervärdigt lidande, som vi på ena eller andra sättet är en del av.  Det är märkvärdigt att tänka på att vi ändå tagit oss så långt. Att vi har centralvärme, tvättmaskiner, reglerade arbetstider, psykologi, demokrati och jämställdhetsplaner. Även om det fortfarande finns mycket skit kvar så finns det många som kämpar för att det ska bli bättre. Och nästan inget var bättre förr.

När jag läser mig in i helvetet så närmar jag mig det svarta på ett hanterbart sätt. Oron och mörkret inom mig möter en mer koncentrerad svärta och upplöses för en stund. Det är homeopati på riktigt. Men det måste vara välskrivet. Ha ett språk som kommer med något nytt, ett alldeles eget perspektiv. Som en bra målning. Då får jag med mig ett nytt perspektiv att se på världen.

Några mörka boktips:

Karins Smirnoffs duett om Jana Kippo: Jag for ner till bror och Vi for upp med mor

Berättelser om mörker med alkoholism, misshandel, incest och sekter. Det låter kanske för mycket, men Smirnoff lyckas hålla balansen med ett säreget språk och svart humor. Berättelsen är skriven utifrån Jaana Kippos perspektiv. Hon är skadad, men också handlingskraftig och slagfärdig.

Testamente av Nina Wähä

I boken följer vi följa en fattig trettonbarns familj i Finland. Wähä lyckas på något märkligt sätt bygga en historia om dessa tretton barn. Där finns mamman som sliter för att hålla ordning på alltsammans och en pappa som ställt till med en del bekymmer. Det är 400 sidor och många att hålla reda på, men en alldeles magnifik och mörk historia som är svår att slita sig ifrån.

Allt jag fått lära mig av Tara Westower

En självbiografi som blivit prisad världen över. Tara Westover berättar om sin barndom, isolerad på en gård i en strängt religiös familj. De är mormoner och survivalister. De går inte i skolan och vad som än händer så går de inte till läkare. När hon som sextonåring börjar i skolan är det första gången hon hör talas om förintelsen. Det här är Tara Westovers resa från gården till prisbelönt student på ärevördiga universitet.

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.