Profilbild
10 december, 2019

Skrivprocess, karaktärsbygge och frånvarande fäder – att skriva det man själv vill läsa!

Hej!

Hoppas ni haft en fin helg och andra advent. Tiden går fort nu i december, snart är det jul! I tidigare inlägg berättade jag om att många frågar mig om jag alltid haft skrivardrömmar, men jag får förstås många andra frågor också. När jag är ute och signerar mina böcker hos olika bokhandlare, butiker och på event, eller när jag besöker bibliotek och pratar om mitt författarskap är det många av mina läsare som är nyfikna på både min skrivprocess och har funderingar kring bokutgivning. Hur fick jag idén till mina böcker? Hur började jag att skriva? Har jag hela berättelsen färdig i mitt huvud redan från början? Varför blev det just spänningsromaner/deckare? Därför har dessa frågor blivit viktiga för mig att reflektera kring för egen del också. Därför berättar jag alltid om min väg till skrivandet i mötet med läsare och nya potentiella läsare av mina böcker. Jag berättar om att min längtan och lust att skriva kom då jag var närmare 40 år, men att jag alltid haft fantasin och berättandet inom mig. Det är roligt och inspirerande att dela med mig just av detta då jag märker att många tycker det är intressant hur livet kan ta ganska plötsliga vändningar ibland. Jag tror att det kan inspirera andra som kanske också har skrivardrömmar till att ta nästa steg, oavsett om de burit med sig drömmarna hela livet eller om det är något som väckts senare i livet.

Men sen då, hur gick min debutroman Fasaden som rämnade från idé till färdig bok? Vilken sorts bok ville jag skriva? Det var nog så att jag automatiskt följde ett tips som jag funnit, och det är att skriva den bok jag själv skulle vilja läsa. Att försöka låta bli tanken att skriva en bok som man tror att andra vill läsa. En bra bok kan, kanske rentav ska enligt mig, innehålla många olika ingredienser som spänning, kärlek, barndomsskildring, människors innersta tankar och psyken samt skildringar av relationer, både av enklare och mer komplicerad natur. Så, när jag väl började skriva min första bok bestämde jag mig för att det skulle vara en spänningsroman/deckare och vara en kriminalhistoria. Men för mig var det också självklart att fokus skulle vara att skapa karaktärer som man kommer nära och lär känna på djupet, för att förstå deras handlingar och varför de agerar som de gör i olika relationer. Brotten, i form av mord, finns förstås, men tonvikten i mina böcker är på karaktärernas drivkraft vilket då blir något för kriminalinspektör Louise Towén att utreda och hantera för att komma till en lösning av brotten.

I båda mina böcker får läsaren möta relativt många karaktärer. I Fasaden som rämnade är det den skötsamma och respekterade familjefadern Evert Ekroth med familj som handlingen kretsar kring. Ett förflutet hinner i kapp dem, deras välordnade familjesituation störs och det rejält. I den fristående uppföljaren Att söka slut får vi bland annat följa Walle Antonsson, som efter en tid i Berlin beger sig hem till Sverige igen. En udda figur, som bestämmer sig för att ta reda på vad som egentligen hände på Lykberga fritidsområde förra sommaren. När jag påbörjade skrivande på min första bok hade jag inte alls hela handlingen klar för mig. Det jag visste var att det skulle handla om en familjetragedi och att deras finputsade familjefasad skulle rämna. Berättelsen byggdes på under skrivprocessens gång. Det handlar ju mycket om att skapa karaktärerna och sakta men säkert bygga upp hela deras värld, i vilken handlingen skulle utspela sig. Ibland får man stanna upp och låta skrivande vila kanske en dag, kanske flera dagar, ibland kanske ännu längre tid. När man inte har skrivandet som heltidssyssla får skrivandet ibland vila både kortare och längre perioder. Men det behöver inte vara en nackdel, berättelsen finns där ändå, hela tiden i huvudet, och bearbetas. För helt plötsligt kan jag då komma på en idé, ofta när jag är ute och promenerar, en idé som gör att jag kan gå vidare i berättelsen. Jag använder också papper och penna och till min första bok ritade jag upp olika tankekartor, med en central handling/händelse och fyllde på med de inblandade karaktärerna runtomkring. Så kunde kartan byggas på med flera handlingar och karaktärer, det är också ett arbetssätt som är till stor hjälp för mig som författare för att få en helhetsbild av den berättelse jag skapar. Och det kunde bli många tankekartor som förnyades och byggdes på under skrivprocessen.

Ur Fasaden som rämnade (2012):

”Tänk om någon hade sett honom? Han kom ihåg att han hade svept med blicken över stranden. Han hade inte sett någon i alla fall. De allra flesta hade säkert dragit sig tillbaka till sina trädgårdar efter dansen kring midsommarstången. Han hade haft en jävla tur helt enkelt, det insåg han. Och hade han klarat de så här långt så fick han inte sjabbla bort det nu”.

Ur Att söka slut (2017):

”Gärningen var fullbordad. Hade han kunnat förutse ur enkelt och lätt det skulle bli, hade han inte väntat så länge. Men att ha tålamod betraktades som en bra egenskap, det visst han.”

I mina båda böcker kan jag se ett tema, som har att göra med en frånvarande far eller saknad av en fadersgestalt helt och hållet. Detta var inte något jag tänkte på medvetet varken initialt eller under skrivandets gång. Det kom bara naturligt medan jag skrev. Jag tycker det är intressant, då jag själv har växt upp utan en pappa eftersom mina föräldrar skildes när jag var väldigt liten. Förmodligen spelar min egen erfarenhet en roll här, att just detta blivit som en röd tråd i böckerna, kanske är det bara en slump. Hursomhelst var det något jag tydligt reflekterade över när jag blev medveten om det. Och det är klart, det är ju av en stor betydelse i mitt liv, att jag inte växt upp med en far, det var nog något som behövde få en betydelse i mina böcker. Med facit i hand är nog just detta också ett tips för er som vill skriva, att ta med något som är kopplat till något självupplevt, även om man skriver om fiktiva händelser, personer, platser och så vidare. Jag tror det kan ge ett visst djup till berättelsen.

Jag utanför Trosa Bokhandel där jag var och signerade mina böcker i somras. Ett mycket trevligt minne.

Hoppas ni blir nyfikna och vill läsa mina böcker!

Allt gott, så höres vi i mitt nästa, och sista, inlägg!
Hör gärna av er till mig om ni är intresserade av en författarträff till er bokcirkel! Jag gör också författarbesök till föreningar, bibliotek, skolklasser och dylikt. Kontakt mig eller boka mig via Författarcentrum.

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.