Tidlösa kvinnoöden har vi kallat Litteraturbankens klassikerläsecirkel. Sex böcker kommer vi att läsa under lika många månader och tidlösa är de verkligen, allesammans i den bemärkelsen att de förmår fascinera över tiden, att de förmår engagera oss idag, i lika hög grad som sin samtids läsare.

Men i en annan bemärkelse är de förstås inte alls tidlösa. Tvärtom är de tidstypiska, fast förankrade i sina tillkomsttider. Ta Sara Videbäck i Carl Jonas Love Almqvists Det går an, till exempel. Den boken som vi inleder vår cirkel med, skrevs 1838 och Sara lever ett helt annat liv än dagens unga yrkeskvinnor. Samhället såg annorlunda ut, lagstiftningen var annorlunda, kvinnors villkor var helt annorlunda på hennes tid.

Och däri ligger just skönlitteraturens kraft. Den gör de andra platserna, de andra tiderna levande för oss. Den kan vidga våra liv, både i tid och rum. Plötsligt åker vi häst och vagn i försommarljuset med Sara och Albert, plötsligt är vi i Västergötland för snart 200 år sedan. Och det är en både främmande och välbekant plats och där finns det mycket att förundras över. Och så är det med många böcker, oberoende av när de skrevs. De drar in oss i sin värld, de får oss att förundras.

Det är just den där förundran som litteraturen kan väcka som ger energi åt läsecirkelsamtalet. Det finns så mycket att tala om, så mycket man vill ha andras synpunkter på för att jämföra med sina egna. Och läsecirklar kan ju numera också vara obundna av tid och rum, precis som litteraturen. Man kan träffas elektroniskt. Man kan läsa, uppleva, tänka och skriva i sin egen takt och ta del av andras tankar och upplevelser av samma bok på samma sätt. Det är förunderligt och det är definitivt något som skiljer dagens läsare från alla dem som läste våra klassiker när de ännu inte hade fått denna status.

Och vi, vi ska läsa den som om de aldrig fått denna ibland hindrande och hämmande finbeteckning. Vi ska läsa och diskutera dem så som de skrevs, som ett direkt och ivrigt tilltal till sina läsare. Vi ska läsa dem som ett delar av ett pågående samtal över tiden om de ämnen vi alltid är intresserade av att tala med varandra om livet, kärleken och möjligen också döden. Men livet framför allt!

Vi går kronologiskt fram och börjar i oktober med Carl Jonas Love Almqvists Det går an som skrevs 1838 och låter oss möta glasmästardottern Sara Videbeck i hennes strävan efter ett självständigt liv. I november diskuterar vi Mathilda Mallings Berta Funcke, publicerad nästan 50 år senare, 1885, under pseudonymen Stella Kleve. Den öppnar en helt annan och betydligt mera fashionabel kvinnoverklighet. Kring jul, i december, är det dags för Maria Sandels Familjen Vinge, som första gången publicerades som följetong i Socialdemokraten 1909 och sedan kom ut i bokform 1913. I den skildras familjeliv och fabriksarbete ur unga människors perspektiv. Bokens undertitel lyder En bok om verkstadsgossar och fabriksflickor. Till en helt annan ungdomsvärld vid 1800-talets början för oss Selma Lagerlöfs Liljecronas hem, januaris bok. En ung prästdotter står i centrum, boken kom första gången 1911. I februari är det dags för seriens andra manliga författare Hjalmar Bergman och hans Chefen Fru Ingeborg från 1924. Bergman skildrar precis som Almqvist en yrkeskvinna men mycket har hänt sedan Sara Videbecks dagar. I mars avslutar vi med Karin Boyes Kris som skildrar den unga Malin och hennes väg till kärleken. Kris kom 1934, nästan hundra är efter Det går an och mellankrigstiden är tiden för den starka skildringen, som når rakt in i vår samtida debatt om genus och identitet.

Så ser den yttre konturen ut av Klassikercirkelns resa genom hundra år och sex kvinnoöden. Dess inre, dess verkliga innehåll skapar vi tillsammans i våra cirkelsamtal. Välkommen att delta, i en, några, flera eller alla månadernas samtal!

Immi Lundin

Hur fungerar cirkeln?
PDF-version av denna sida
Introduktion till Det går an