Profilbild
2015-10-23

Jag får ofta frågor om att skriva historiska romaner, och om research, hur jag gör och vad jag läser. Jag brukar svara att jag mest sitter framför min dator och researchar på internet, men det är förstås inte helt sant. Jag läser förstås litteratur också, av alla möjliga sorter! Det kan vara litteratur om eller från den plats eller tid där det jag skriver utspelas, eller om något angränsande tema som intresserar mig. Det är inte alltid så konkret att det jag läser resulterar i text, eller ger mig fakta, snarare är det så att litteraturen jag läser formar mitt sätt att se på det jag skriver om.

I arbetet med ”Mary Jones historia” läste jag förutom diverse piratlitteratur (”Skattkammarön” förstås, och andra romaner som liksom min egen gör en spinoff på den) bland annat en del skönlitteratur om och från Karibien. Bland annat Jamaica Kincaids fina roman ”Annie John”, och hennes kanske ännu mer fantastiska ”Min mor: en självbiografi”.
Jag läste också en del böcker om postkolonial teori. Det var ett sätt att få hjälp att få syn på saker som kan sägas finnas i ”Skattkammarön” men inte syns på ytan. Den koloniala manliga världen. Kartritandet och skattletandet som ett led i att lägga världen under sig. Att sätta ner sin fot (och sin flagga!) och betrakta platsen som sin. (Har ni förresten sett Eddie Izzards ”Do you have a flag?” Se den annars! Här, de första femtio sekunderna ungefär.)

En av anledningarna till att jag skrev ”Mary Jones historia” var en reaktion på den manliga världen i ”Skattkammarön”. Silvers hustru finns i originalet, en handlingskraftig kvinna, förstår man, och ”a woman of color”. Jag vände och vred på det där, men det var ändå inte henne jag ville skriva om.
Istället blev det köksflickan, även om Silvers hustru Dolores (ett namn hon fick av Björn Larsson i hans roman ”Long John Silver” från 1995. Jag behöll namnet som en blinkning, och för att ett namn som betyder smärtor var för bra för att göra sig av med) också får berätta sin historia, genom Mary.
Jag ville ta den där klassiska romanen, brotta ner den och tvinga den att berätta något annat.

Som den som läser min ordinarie blogg, Besattheten, har anat, skriver jag på en roman som handlar om digerdöden. Det är mitten av 1300-talet, och pesten har dragit fram genom Europa. Där befinner jag mig nu.
Och visst, jag har haft stunder när jag undrat vad jag egentligen gett mig in på… hur ska jag kunna ta reda på allt det här? Men jag försöker lita på att det ger sig, på något vis, så småningom. Och gör det det inte så får jag skriva om, skriva mig runt de där problemen som jag inte lyckas researcha fram. Det är också en möjlighet.
Jag har förstås läst Dick Harrisons bok om digerdöden, jag har (på Litteraturbanken förstås!) läst i Birgittas uppenbarelser – kanske mest för att känna på det språket, doppa tårna i det (eller kanske fingrarna). Jag fastnade också i en lång text om runor och runinskrifter: Runornas litteratur. Inte så användbart rent konkret det heller, men superintressant, och ett bra exempel på ”runtomkringmaterial”. Det säger något om en tid som ligger längre bakåt i tiden än 1300-talet, men som  inte var så vansinnigt länge sedan.

En annan dag ska jag återkomma till researchläsningen, och berätta om en alldeles särskild plats i Amsterdam …