”Operation Garbo, ser jag. Mycket bra val av litteratur!”

Ungefär så uttryckte sig den barske löjtnanten på Karlsborgs fästning när han visiterade mitt logementskåp en varmsommardag. Året var 1988. Rent berättartekniskt och litterärt utgjorde den närmast kultförklarade skildringen av ett sovjetiskt strategiskt överfall på Sverige kanske inte den främsta kandidaten till Alfred Nobels litteraturpris. Men desto mer fascinerande och kusligt realistisk var själva intrigen med hastigt inkallade hemvärnsmän, värnpliktiga, reserv- och yrkesofficerare som mot alla odds ändå tog upp kampen mot en övermäktig fiende.

Detta tilldrog sig på den tiden då i stort sett alla skolkamrater ryckte in till värnplikten, direkt efter gymnasiet. Vi växte upp i kalla krigets skugga, där Sovjetunionen och Warsawapaktens arméer utgjorde ett existentiellt hot mot ett självständigt Sverige och den rådande demokratiska samhällsordningen. Om jag en dag driftade mig att skriva så fick det nog bli en sådan berättelse som jag själv skulle kasta mig över i en bokhandel. Och vid detta stannade idén. På långtidsparkeringen.

Synopsis till min debutroman föddes långt senare, när jag i början av 2000-talet studerade inför uttagningsproven till den Europeiska Unionens tjänstemannakår. Då gällde det att fördjupa sig i politikområden, institutioner, fördrag och utvidgningar. Bitvis var det en ganska torr läsning. Desto mer fascinerad blev jag av Samuel P. Huntingtons ”Clashes of Civilizations”. Var en syntes dömd att misslyckas? Det får läsarna ta ställning till.

Clash of Civilizations World Map

Statskollapser och finanskriser, globala rörelser med ambitioner att stöpa om våra samhällen. Utanförskap. Förorter som står i brand. Plundrade vapenförråd. Migrationstryck. Samtiden bjuder på många reella orosmoment och material till mer än en roman. Behöver vi ta till vampyrer, zombies och seriemördare för att det skall bli skrämmande?

Min ambition blev att skriva böcker som inte värjer för de komplexa och stora samtidsfrågorna och som ligger närmare verkligheten än dikten. Göra mitt bidrag till den ständiga debatten om säkerhetspolitik, försvar och Europas framtid. Informera och stimulera. Roa och oroa. Fortsättning följer.