Vad är det roligaste och det svåraste med att skriva?

– Det absolut roligaste är att få gå in i en helt annat värld och leva där och uppleva allt som personerna i berättelsen går igenom. Lika kul är det även att utforska språket och att jag får utmana mig själv i att hitta briljanta och exakta formuleringar som förmedlar det jag vill ha sagt. Det svåraste för mig är (ibland) att våga tro på det jag skriver och att lyckas gestalta komplexa karaktärer i böckerna på ett sätt att läsaren förstår varför de gör som de gör. Det kan vara svårt att som författare veta vilka nycklar läsaren behöver. Som författare känner jag ju till allt som personerna bär inom sig, men om något är oklart för läsaren kan karaktärens beteende bli irriterande eller irrationellt. Även om jag vet precis varför de gör som de gör.

Var skriver du?

– Ofta hemma, i min soffa. Men för att få skrivro åker jag gärna i väg en längre eller kortare period. Kurt Cobain finns inte mer skrev jag bland annat i Köpenhamn och Berlin.

Har du några besvärjelser kring skrivandet (att lyssna på särskild musik, sitta på en viss plats, äta något, dricka ur en särskild kopp …)?
– Nej, inte allts faktiskt. Snart är jag borta skrev jag till stora delar sent på kvällar och nätter. Ofta med TV:n på ljudlöst framför mig. Det vanligaste är annars att jag behöver lugn och ro och tystnad. Gärna fritt från internet och andra lockelser.

Har du några verkliga förebilder för personerna i dina böcker? Är dom inspirerade av dig själv eller några du känner?

– Det varierar. Huvudpersonerna ploppar ofta upp i mitt huvud utan att jag inte riktigt vet varifrån de kommer, men självklart hämtar jag mycket ur mig själv till dem. Bikaraktärerna, alltså kompisar och folk runtomkring, är nog oftare inspiereade av personer jag har mött genom livet. Men det flesta är en mix av många personer. Jag lånar lite egenskaper här, ett leende där, en frisyr någon annanstans och så poff – har man plockat ihop en person.

Jobbar du på något nytt just nu? Kan du avslöja något?
– Jag har ett större projekt som jag håller på med just nu, men jag kan inte säga så mycket om det. Jag har lite ont om tid och försöker ta det hela med ro utan att behöva stressa. Och jag undviker som sagt alltid att prata om det jag skriver på eftersom det tar död på spänningen för min del.

Bästa ungdomsboktipset?

– Dårfinkar och Dönickar av Ulf Stark. Jag har läst den minst tre gånger. En fantastiskt gripande, men ändå enkel historia med en alldeles speciell stämning och fina personteckningar. Alla borde läsa den.

Intervjun Med Hanna Jedvik är ursprungligen publicerad på Lerum biblioteks webbsida, inom deras serie Månadens författare, på ungdomssidorna. http://bibliotek.lerum.se/web/arena/manadens-forfattare