• wilgot publicerade en uppdatering 11 år, 2 månader sedan

    Jag läser även Frihet av Jonathan Franzen. Ytterligare en bok av en manlig författare, kan man tycka, men den som är noggrann skulle kanske snarare märka att det är ytterligare en bok översatt av Rebecca Alsberg. Hon har översatt Knausgårds böcker till svenska med gott resultat. Tycker att texten flyter på. Med Franzens bok är det annorlunda. Hennes kamp om att hitta de rätta orden på svenska märks; resultat känns hittills lite spänt. Det är inte lätt att vara översättare, det räcker med att själv försöka översätta ett par rader skönlitteratur för att inse vidden av svårigheterna. Jag dömer inte ut någon översättning i förhållande till källspråket, utan jag menar att det mer handlar om hur texten klingar på målspråket, i det här fallet svenska, mitt modersmål. Det är endast genom denna svenska text som författaren talar till mig, och det är översättarens uppgift att förmedla detta så att författarens avsikt består och jag förstår. Nå, jag har inte läst något av Franzen tidigare, kanske har jag fått något om bakfoten.

    • Fick Frihet i julklapp förra julen och kämpade mig igenom ungefär halva. Hade hört att den skulle vara fantastisk, men tyckte snarare att den var seg och ointressant. Och alldeles för tjock. :-) Tänkte inte på om det var pga översättningen. Kanske?

      • @JennyW Intressant, jag får se vad jag tycker efter halva boken! Ibland spelar ju även förväntningarna ett spratt. Jag fick faktiskt också Frihet i julklapp, vilket sammanträffande!

        • Jag hade tidigare läst Tillrättalägganden som jag blev rätt tagen av. Frihet tyckte jag var bitvis intressant, men också med långa sega passager. Förstår inte riktigt storheten, men jag har bara läst översättningar.

          • Ja, det där med långa sega passager…Själv blir jag uttråkad när det blir för mycket tunt pladder. Författaren vill kanske att språket ska bubbla, men det blir lätt till babbel. Men det har väl att göra med smaken. Jag blir oftast misstänksam när det är alltför många meningslösa ord, det är som om att författaren vill dölja något.