Jag vågar knappt tänka på vad ni tycker om den här boken när ni skriver att Indignation är för mörk… :)
Oksanen måste ha gjort en noggrann research för att kunna beskriva Estlands dramatiska historia så detaljerat. Om vad totalitära regimer och ockupation gör med oss vanliga människor. Hur illa man än kan tycka om Edgar, Juudit och de andras agerande – vem kan döma dem?
Det är en informationstät bok. Ibland var det lite svårt att hänga med i svängarna. Jag lyckades t.ex aldrig komma underfund med huvudpersonernas alla släktförhållanden.
Edgar – anpasslingen och överlevaren. Hur klarar han av sin mardrömslika balansgång utan att bli ett nervvrak? Är han stark eller svag?
Även om Edgar är huvudperson fastande jag för Juudit. Hennes förhoppningar i början av boken. Det tragiska äktenskapet som leder till mentalsjukhus. Hur många olika förslag till psykiska prognoser rabblar hennes läkare upp för “kamrat Parts”?
Jag håller med om allt du skriver, karmha. Det var andra gången jag läste boken. Jag minns, att det var litet knepigt att hänga med i svängarna den första gången. Bland annat var det svårt att förstå, att Edgar också uppträdde under namnen Fürst och Pats.
Det mörka i boken hänger ju ihop med kriget och ockupationen, som tenderar att locka fram de sämsta egenskaperna hos en del människor.
Edgar framstår verkligen som osympatisk men det är svårt att döma. Man vet inte hur man själv skulle ha agerat i motsvarande situation. De flesta försöker nog anpassa sig så gott det går.
Som jag ser det är det främsta värdet med denna bok, att den ger en bild av Estlands historia under och efter Andra världskriget med tre olika ockuptionsperioder. Många yngre vet nog inte så mycket om detta, misstänker jag.
Hejsan! Har tyvärr inte tagit mig igenom hela boken. Den kräver rätt koncnetrerad läsning men är mycket intressant. Pga detta kan jag inte diskutera så mycket tyvärr. Läser ändå gärna er diskussion och är med där jag kan.
Hej alla! Ja, nu har jag hämtat boken. Har börjat läsa… Oksanen är klart läsvärd. Hennes språk är fantastiskt. Jag återkommer när jag har “litet mer kött på benen”.
Vänligen Mohikanen.
Det händer rätt sällan att jag lägger ifrån mig en bok och inte tar upp den igen…men denna gången hände det. Det kan bero på att det har varit mycket runt omkring den senaste tiden och precis som Inaj säger så kräver boken koncentrerad läsning. Men det är nog även något med genren som jag inte lockas av. Skildringar av krig, ockupation och revolution har jag svårt att finna intressant. Det är märkligt egentligen. Oksanen ger oss ju ett fantastiskt stycke nutidshistoria. Men läsningen vill inte flyta. Det blev genast mer intressant när jag fick en inblick i Juudits ödesmättade äktenskap, men efter några sidor var berättelsen tillbaka i krigsstrategier…. Det är även något med Oksanens språk som erbjuder motstånd. Det är inte svårläst, men jag upplever det som styltigt och otillgängligt.
Nej, det ville sig helt enkelt inte hela vägen. Kanske en annan gång i ett annat skede, men fick jag bara läst en tredjedel.
Tack för era synpunkter. Ja, det händer ibland att vissa böcker tar emot att läsa. Vad det beror på varierar från person till person. Det som passar en del passar inte andra.
Jag är verkligen inne i romanen nu. Men jag läser inte på ackord. Jag vill inte att “folk” väntar ut mig…eller tar tiden på hur lång tid det tar för mig att läsa. Så diskutera på…och vänta inte på mig. :-)
Det är andra gången jag läser denna bok. Första gången kände även jag ett motstånd, inte på grund av ämnet men på grund av att det var svårt att förstå relationerna mellan de olika personerna. Under den andra läsningen har jag inte behövt fundera så mycket på detta men däremot har jag upptäckt saker som gick mig förbi den första gången, som till exempel Edgars homosexuella läggning. Den antyds ju bara.det sägs aldrig rent ut men vid ett tillfälle nämns det hur han tittar på benen på den tysk i vars bil han åker.
Det kan också förklara, hans brist på intresse för sexuell samvaro med frun.
Det var nog min första tanke; att Edgar undvek sexuell samvaro med frun p g a sin läggning. Kunde i o f s varit ngt annat. Vissa människor lär vara asexuella. Men det var väl mer el mindre tabu på den tiden: att prata om eller erkänna homosexualitet. Men på ngt ställe berättas om Edgars hårda tid i lägren…och vad han där fick “lära” sig…Unga, vackra pojkar…T o m om vaselin…
Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse.
Denna webbplats använder cookies för att förbättra din upplevelse medan du navigerar genom webbplatsen. Av dessa kakor lagras kakorna som kategoriseras efter behov i din webbläsare eftersom de är väsentliga för att grundläggande funktioner på webbplatsen fungerar. Vi använder också cookies från tredje part som hjälper oss att analysera och förstå hur du använder den här webbplatsen. Dessa kakor lagras bara i din webbläsare med ditt medgivande. Du har också möjlighet att välja bort dessa cookies. Men att välja bort några av dessa cookies kan ha en inverkan på din surfupplevelse.
Nödvändiga kakor är absolut nödvändiga för att webbplatsen ska fungera korrekt. Denna kategori inkluderar endast cookies som säkerställer grundläggande funktioner och säkerhetsfunktioner på webbplatsen. Dessa kakor lagrar ingen personlig information.
Alla kakor som inte är särskilt nödvändiga för att webbplatsen ska fungera och som används specifikt för att samla in användarens personuppgifter via analys, annonser, annat inbäddat innehåll kallas som icke-nödvändiga cookies. Det är obligatoriskt att skaffa användarens samtycke innan dessa cookies körs på din webbplats.
Jag vågar knappt tänka på vad ni tycker om den här boken när ni skriver att Indignation är för mörk… :)
Oksanen måste ha gjort en noggrann research för att kunna beskriva Estlands dramatiska historia så detaljerat. Om vad totalitära regimer och ockupation gör med oss vanliga människor. Hur illa man än kan tycka om Edgar, Juudit och de andras agerande – vem kan döma dem?
Det är en informationstät bok. Ibland var det lite svårt att hänga med i svängarna. Jag lyckades t.ex aldrig komma underfund med huvudpersonernas alla släktförhållanden.
Edgar – anpasslingen och överlevaren. Hur klarar han av sin mardrömslika balansgång utan att bli ett nervvrak? Är han stark eller svag?
Även om Edgar är huvudperson fastande jag för Juudit. Hennes förhoppningar i början av boken. Det tragiska äktenskapet som leder till mentalsjukhus. Hur många olika förslag till psykiska prognoser rabblar hennes läkare upp för “kamrat Parts”?
Jag håller med om allt du skriver, karmha. Det var andra gången jag läste boken. Jag minns, att det var litet knepigt att hänga med i svängarna den första gången. Bland annat var det svårt att förstå, att Edgar också uppträdde under namnen Fürst och Pats.
Det mörka i boken hänger ju ihop med kriget och ockupationen, som tenderar att locka fram de sämsta egenskaperna hos en del människor.
Edgar framstår verkligen som osympatisk men det är svårt att döma. Man vet inte hur man själv skulle ha agerat i motsvarande situation. De flesta försöker nog anpassa sig så gott det går.
Som jag ser det är det främsta värdet med denna bok, att den ger en bild av Estlands historia under och efter Andra världskriget med tre olika ockuptionsperioder. Många yngre vet nog inte så mycket om detta, misstänker jag.
Hejsan! Har tyvärr inte tagit mig igenom hela boken. Den kräver rätt koncnetrerad läsning men är mycket intressant. Pga detta kan jag inte diskutera så mycket tyvärr. Läser ändå gärna er diskussion och är med där jag kan.
Hej alla! Ja, nu har jag hämtat boken. Har börjat läsa… Oksanen är klart läsvärd. Hennes språk är fantastiskt. Jag återkommer när jag har “litet mer kött på benen”.
Vänligen Mohikanen.
Det händer rätt sällan att jag lägger ifrån mig en bok och inte tar upp den igen…men denna gången hände det. Det kan bero på att det har varit mycket runt omkring den senaste tiden och precis som Inaj säger så kräver boken koncentrerad läsning. Men det är nog även något med genren som jag inte lockas av. Skildringar av krig, ockupation och revolution har jag svårt att finna intressant. Det är märkligt egentligen. Oksanen ger oss ju ett fantastiskt stycke nutidshistoria. Men läsningen vill inte flyta. Det blev genast mer intressant när jag fick en inblick i Juudits ödesmättade äktenskap, men efter några sidor var berättelsen tillbaka i krigsstrategier…. Det är även något med Oksanens språk som erbjuder motstånd. Det är inte svårläst, men jag upplever det som styltigt och otillgängligt.
Nej, det ville sig helt enkelt inte hela vägen. Kanske en annan gång i ett annat skede, men fick jag bara läst en tredjedel.
Tack för era synpunkter. Ja, det händer ibland att vissa böcker tar emot att läsa. Vad det beror på varierar från person till person. Det som passar en del passar inte andra.
Jag är verkligen inne i romanen nu. Men jag läser inte på ackord. Jag vill inte att “folk” väntar ut mig…eller tar tiden på hur lång tid det tar för mig att läsa. Så diskutera på…och vänta inte på mig. :-)
Det är andra gången jag läser denna bok. Första gången kände även jag ett motstånd, inte på grund av ämnet men på grund av att det var svårt att förstå relationerna mellan de olika personerna. Under den andra läsningen har jag inte behövt fundera så mycket på detta men däremot har jag upptäckt saker som gick mig förbi den första gången, som till exempel Edgars homosexuella läggning. Den antyds ju bara.det sägs aldrig rent ut men vid ett tillfälle nämns det hur han tittar på benen på den tysk i vars bil han åker.
Det kan också förklara, hans brist på intresse för sexuell samvaro med frun.
Det var nog min första tanke; att Edgar undvek sexuell samvaro med frun p g a sin läggning. Kunde i o f s varit ngt annat. Vissa människor lär vara asexuella. Men det var väl mer el mindre tabu på den tiden: att prata om eller erkänna homosexualitet. Men på ngt ställe berättas om Edgars hårda tid i lägren…och vad han där fick “lära” sig…Unga, vackra pojkar…T o m om vaselin…