-
7 år, 9 månader sedan Tack för förra veckans fina diskussion! Idag diskuterar vi tematik, symbolik, röda trådar och budskap. Precis som förra veckan så är chatten öppen 10-15. Har man inte möjlighet då så går det utmärkt att diskuter […] 7 år, 9 månader sedan
Vet inte riktigt var min kommentar tog vägen… i alla fall. Jag tycker det är tydligt att Susan och hennes man står för två olika livsåskådningar.Laban är impulsiv och känslosam. Han begår också övergrepp mot henne. Han kan inte stänga av sina känslor. Han är känsla. Susan å sin sida är väldigt “stram” och visar sällan känslor. Hon ser världen genom sina “vetenskapsglasögon”.
Kultur/konst kontra naturvetenskap ser jag som två teman.
Min försvann också…Jag läser nog in natur vs kultur som ett tema i boken. Eller som du beskriver förnuft och känsla. Någon annan som reflekterat över de temana?
Ja, jag har också reflekterat över samma teman. Bokens personer symboliserar dessa olika synsätt. Susan försöker förklara allt hon ser /känner med naturvetenskap. Sen så lyckas hon inte riktigt. Vissa känslor går varken att bortse från eller att förklara.
Återkommande tema är också konflikten mellan individ och kollektiv. Boken beskriver starka individer som slåss för sin sak, deras önskan om att ingå i ett kollektiv, och svårigheten att kompromissa. Med andra, men även med sig själva. Tydligast beskrivet är det nog i relationen mellan Susan och hennes man.
Tråden försvann av någon anledning, ber om ursäkt för det : – )
Ja, håller med om temat natur vs kultur. Som jag skrev nedan liknar Susan ofta ett djur som effektivt gör det hon ska. Man kan fundera på vilken sorts människa som behövs i framtiden. Kommer vi vara tvungna att plocka fram våra mer “djuriska” sidor? Eller att kunna odla t.ex. Något som det inte var så länge sedan de flesta gjorde till husbehov. Som Sofia O skrivit längre ned i tråden så ifrågasätts samhället som det ser ut idag. Laban får väl stå för kultur (som Ellen skrev ovan) och även där funderar jag på hur konst och kultur kommer utvecklas. Kanske smälter vetenskap o konst samman igen som hos Leonardo da Vinci.
Det är också intressant utifrån just frågan vilken människa vi kommer se i framtiden att tänka kring individ och kollektiv. Framtidskommissionen verkade vilja se människor med vissa speciella egenskaper/personlighetet, där de som har “fel” inte får följa med in i framtiden. Frågan är också om vi (som ovanstående, Inaj skriver) kanske redan är där.
Jag håller med alla synpunkter ovan (svarar här till Ellen dock, eftersom kunde inte göra det igår, måndag). Men min största fundering går kring temat: rädsla som egentliga difskraften för ALLA i boken. De ytterligheterna för agerande, konspirerande, utnyttjande, osv under rädslans allomfattande kraft självfallet tillskrivs mest Susanne och Laban. men hela boken drivs av det: konspirationer, hemliga listor, rädda sig själv och SINA närmaste, egoism och total uppgivenhet om samhällets (andra människors) öden, värde, mm. För mig ger boken en skrämmande, mörk bild (och inte minst shablonsmässigt endimensionällt) av en “kanske” framtid….en framtid som JUST IDAG (Brexit, politikerförakt, IS, främlingsfientighet, mm) ser ut att vi är på riktigt på väg in i.
Håller med om att flera av personerna drivs av rädsla. Framtidskommissionens existens t.ex. är grundad i människors rädsla.