Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg

Jag tror det är enda boken jag läst som huvudsakligen är skriven i du-form, ibland ni-form. Göran berättar om sin pappas historia i Sverige efter att ha överlevt det ofattbara. Pappan är polsk jude och kommer till Sverige efter andra världskriget, blir kvar och bildar familj med en barndomsvän som också överlevt. Jag har läst en del böcker om koncentrationsläger, och blir alltid mycket illa till mods. Huvudsakliga delen av den här boken beskriver vad som hände efter, hur pappan försökte anpassa sig till ett normalt liv. Han hade jobb, fru, barn, bil, jobb osv, i ett nytt land med ett nytt språk,men såren skavde.  Jag tycker det är en välskriven och läsvärd bok. Hade gärna sett mer av mamman, hon kunde fått träda fram mera, även om boken handlar om pappan. Bokens mest använda ord (förutom och, i, att, det osv) är “platsen”, som Göran kommit fram till är av betydelse för hur en människa utvecklas.

Jag ger boken 4 av 5 poäng, kan definitivt rekommendera den.