Det är som jag ser det framförallt en idébok. Gillar de få miljöbeskrivningar som finns, men hade faktiskt velat ha mer av det. Marie Hermansson är en av mina favoritförfattare, och något jag uppskattat i hennes tidigare böcker är just hennes sinne för detaljer och miljöbeskrivningar.

Jag skulle velat ha MYCKET mer miljöbeskrivning! Och just här i första delen av boken, första kapitlarna. Linbanan, som var en sensation då, knappt nämns…stämningen i staden magert beskrivet, tyvärr. Likaså själva utställningen (bara kring åsnan och pojken samt en och annan restaurang som får mer uppmärksamhet). Jaaaa…för mig är miljöbeskrivningen, detaljerna, igenkännandet av en GTB för 100 år sedan en besvikelse faktiskt. Språket? Det beror på vilken protagonist man tittar på…Ottos är helt OK, resten…sådär. Jag förstår att man kan inte ta HELT det språkbruk man hade för 100 år sedan, utan det är ett skicklig balansgång att blanda gammalt i det nya. Vi får se hur detta utvecklas senare i boken….