-
Vindelns bibliotek gjorde en uppdatering i gruppen
Jane Austen-bokcirkel 2019-2020 (avslutad) 4 år, 7 månader sedan Veckans fråga:
När jag läser böcker fastnar jag alltid för vissa meningar. Har du hittat något citat från boken som du vill dela med dig av? Vad var det som gjorde att du fastnade för just det?Fortsätt gärna kommentera på tidigare frågor och välkommen att skriva egna inlägg. :-)
/Åza
Ett stycke som jag tycker visar på Jane Austens sinne för humor finns på s 466 i upplagan från 2016. Speciellt mittenstycket är så roligt tycker jag! :-)
” Efter ett passande motstånd från mrs Ferrars sida, precis så ursinnigt och orubbligt att det skyddade henne från den skam hon ständigt tycktes frukta, skammen att vara alltför vänlig, tilläts Edward att komma inför hennes ögon och förklarades åter vara hennes son.
På sistone hade hennes familj råkat ut för väldiga fluktuationer. Under många år av sitt liv hade hon haft två söner; men Edwards brott och utplånandet av honom för några veckor sedan hade berövat henne en; efter samma slags utplåning av Robert hade hon i två veckor inte haft någon alls; och genom återuppväckandet av Edward hade hon nu åter en.
Trots att han återigen tilläts leva, kände han sig dock inte säker på sin fortsatta existens innan han hade avslöjat sin nuvarande förlovning; för han befarade att upplysningen om den omständigheten kanske kunde medföra en plötslig kris i hans hälsotillstånd och rycka bort honom lika hastigt som förra gången. Oroligt och varsamt avslöjades den alltså, och hans ord åhördes med oväntat lugn.”
Ett stycke som jag tycker visar på Jane Austens sinne för humor finns på s 466 i upplagan från 2016. Speciellt mittenstycket är så roligt tycker jag! :-)
” Efter ett passande motstånd från mrs Ferrars sida, precis så ursinnigt och orubbligt att det skyddade henne från den skam hon ständigt tycktes frukta, skammen att vara alltför vänlig, tilläts Edward att komma inför hennes ögon och förklarades åter vara hennes son.
På sistone hade hennes familj råkat ut för väldiga fluktuationer. Under många år av sitt liv hade hon haft två söner; men Edwards brott och utplånandet av honom för några veckor sedan hade berövat henne en; efter samma slags utplåning av Robert hade hon i två veckor inte haft någon alls; och genom återuppväckandet av Edward hade hon nu åter en.
Trots att han återigen tilläts leva, kände han sig dock inte säker på sin fortsatta existens innan han hade avslöjat sin nuvarande förlovning; för han befarade att upplysningen om den omständigheten kanske kunde medföra en plötslig kris i hans hälsotillstånd och rycka bort honom lika hastigt som förra gången. Oroligt och varsamt avslöjades den alltså, och hans ord åhördes med oväntat lugn.”
Ett stycke som jag tycker visar på Jane Austens sinne för humor finns på s 466 i upplagan från 2016. Speciellt mittenstycket är så roligt tycker jag! :-)
” Efter ett passande motstånd från mrs Ferrars sida, precis så ursinnigt och orubbligt att det skyddade henne från den skam hon ständigt tycktes frukta, skammen att vara alltför vänlig, tilläts Edward att komma inför hennes ögon och förklarades åter vara hennes son.
På sistone hade hennes familj råkat ut för väldiga fluktuationer. Under många år av sitt liv hade hon haft två söner; men Edwards brott och utplånandet av honom för några veckor sedan hade berövat henne en; efter samma slags utplåning av Robert hade hon i två veckor inte haft någon alls; och genom återuppväckandet av Edward hade hon nu åter en.
Trots att han återigen tilläts leva, kände han sig dock inte säker på sin fortsatta existens innan han hade avslöjat sin nuvarande förlovning; för han befarade att upplysningen om den omständigheten kanske kunde medföra en plötslig kris i hans hälsotillstånd och rycka bort honom lika hastigt som förra gången. Oroligt och varsamt avslöjades den alltså, och hans ord åhördes med oväntat lugn.”
Ett stycke som jag tycker visar på Jane Austens sinne för humor finns på s 466 i upplagan från 2016. Speciellt mittenstycket är så roligt tycker jag! :-)
” Efter ett passande motstånd från mrs Ferrars sida, precis så ursinnigt och orubbligt att det skyddade henne från den skam hon ständigt tycktes frukta, skammen att vara alltför vänlig, tilläts Edward att komma inför hennes ögon och förklarades åter vara hennes son.
På sistone hade hennes familj råkat ut för väldiga fluktuationer. Under många år av sitt liv hade hon haft två söner; men Edwards brott och utplånandet av honom för några veckor sedan hade berövat henne en; efter samma slags utplåning av Robert hade hon i två veckor inte haft någon alls; och genom återuppväckandet av Edward hade hon nu åter en.
Trots att han återigen tilläts leva, kände han sig dock inte säker på sin fortsatta existens innan han hade avslöjat sin nuvarande förlovning; för han befarade att upplysningen om den omständigheten kanske kunde medföra en plötslig kris i hans hälsotillstånd och rycka bort honom lika hastigt som förra gången. Oroligt och varsamt avslöjades den alltså, och hans ord åhördes med oväntat lugn.”
Ett stycke som jag tycker visar på Jane Austens sinne för humor finns på s 466 i upplagan från 2016. Speciellt mittenstycket är så roligt tycker jag! :-)
”Efter ett passande motstånd från mrs Ferrars sida, precis så ursinnigt och orubbligt att det skyddade henne från den skam hon ständigt tycktes frukta, skammen att vara alltför vänlig, tilläts Edward att komma inför hennes ögon och förklarades åter vara hennes son.
På sistone hade hennes familj råkat ut för väldiga fluktuationer. Under många år av sitt liv hade hon haft två söner; men Edwards brott och utplånandet av honom för några veckor sedan hade berövat henne en; efter samma slags utplåning av Robert hade hon i två veckor inte haft någon alls; och genom återuppväckandet av Edward hade hon nu åter en.
Trots att han återigen tilläts leva, kände han sig dock inte säker på sin fortsatta existens innan han hade avslöjat sin nuvarande förlovning; för han befarade att upplysningen om den omständigheten kanske kunde medföra en plötslig kris i hans hälsotillstånd och rycka bort honom lika hastigt som förra gången. Oroligt och varsamt avslöjades den alltså, och hans ord åhördes med oväntat lugn.”
Verkligt svårt att välja ett citat, men tillslut väljer jag – Fru Dashwood till Edward: “Du är melankolisk till humöret och inbillar dig att alla som är olika dig måste vara lyckliga. Men kom ihåg att smärtan över att skiljas från vänner känner alla ibland, oberoende deras utbildning och ställning. Lär känna din egen lycka. Du behöver inget annat än tålamod – eller ge det ett mer fascinerande namn, kalla det hopp.” (Kapitel 19). Jag finner dessa ord fyllda av tillit att om man har hopp kan man finna vägar till lycka. I en modern tidsålder kan att ha tålamod närmast framstå som omodernt. Som nämnts tidigare var Austens värld ett liv i ett saktare tempo. Man väntade på brev, på besök etc. Kanske var det att leva i konstant övning på tålamod till skillnad på vårt moderna liv där så mycket kan ske genom tekniklösningar.
Ett stycke som jag tycker visar på Jane Austens sinne för humor finns på s 466 i upplagan från 2016. Speciellt mittenstycket är så roligt tycker jag! :-)
”Efter ett passande motstånd från mrs Ferrars sida, precis så ursinnigt och orubbligt att det skyddade henne från den skam hon ständigt tycktes frukta, skammen att vara alltför vänlig, tilläts Edward att komma inför hennes ögon och förklarades åter vara hennes son.
På sistone hade hennes familj råkat ut för väldiga fluktuationer. Under många år av sitt liv hade hon haft två söner; men Edwards brott och utplånandet av honom för några veckor sedan hade berövat henne en; efter samma slags utplåning av Robert hade hon i två veckor inte haft någon alls; och genom återuppväckandet av Edward hade hon nu åter en.
Trots att han återigen tilläts leva, kände han sig dock inte säker på sin fortsatta existens innan han hade avslöjat sin nuvarande förlovning; för han befarade att upplysningen om den omständigheten kanske kunde medföra en plötslig kris i hans hälsotillstånd och rycka bort honom lika hastigt som förra gången. Oroligt och varsamt avslöjades den alltså, och hans ord åhördes med oväntat lugn.”
Det var roligt tyckte jag också. Men oj, vilka olika översättningar vi läst! Modernista förlags utgåva s 371. Hur fungerar det egentligen, måste varje förlag som ska ge ut en bok göra en egen eller använder man tidigare översättning? Vem “äger” översättningen?
Intressant att översättningarna verkar skilja sig åt så mycket. Jag har ingen aning hur det går till med översättningar. Kanske någon annan vet bättre?
Jag googlade och hittade en avtalsformulering i ett standardformulär för avtal mellan översättare och förlag från Svenska förläggarföreningen och Sveriges författarförbund. Där står det så här:
“Översättningens beskaffenhet
Översättaren skall verkställa översättningen omsorgsfullt och fullständigt samt i överens
stämmelse med vedertagna normer på området.
Anser Förlaget vid granskning av manuskriptet att översättningen stilistiskt eller sakligt inte är adekvat skall Förlaget ge Översättaren tillfälle att inom skälig tid vidta erforderliga ändringar.
Kvarstår efter vidtagna ändringar Förlagets bedömning, äger Förlaget företa föreslagna ändringar i texten. Översättaren skall underrättas härom och ges möjlighet att granska Förlagets ändringar.
Har Översättaren ej inom 14 dagar från mottagandet av ändringarna meddelat annat anses ändringarna godkända. Förlaget har inte rätt att utge verket med Förlagets ändringar utan Översättarens godkännande. Förlaget har dock alltid rätt att utan Översättarens godkännande
rätta stavfel, faktafel och sättningsfel eller motsvarande.
Förlaget äger rätt att reducera avtalat honorar för att täcka styrkta utgifter för avhjälpande av uppenbara brister i översättningen.
Avviker översättningen i väsentlig mån från förlagan, från vad parterna överenskommit eller från vedertagna normer i språkligt, stilistiskt eller sakligt avseende äger Förlaget rätt att häva avtalet.”
På sidan 483 i upplagan från 2016 har översättaren Maria Ekman beskrivit hur hon har gått tillväga när hon har översatt.
Tack för tips, det ska jag kolla vid tillfälle. Kanske lite nördigt men jag tycker det är kul att veta hur man gjort och tänkt.
Det jag hajade till på var när hon skrev att blyghet kommer från en mindrevärdskänsla. Enligt min mening tyder det på att hon hade en psykologisk kunskap som jag inte trodde fanns då, eller så var hon en mycket duktig människokännare.
Haha, underbar beskrivning av fru Ferrars. Efter en sådan detaljerad beskrivning behövs inga foton. :-) Jag håller med, Jane Austen hade både en skarp blick och en vass penna.
Vet inte riktigt vad jag gjort lyckades radera min kommentar så jag skriver den på nytt. Jane Austen hade en skarp penna och en vass blick. Denna helgs citat blir: ”Fru Ferrars var en liten mager kvinna, så rak i figuren att det gränsade till stelhet, så allvarlig till uppsynen att det gränsade till surhet. Hennes hy var gulblek, och hennes anletsdrag små utan skönhet och av naturen uttryckslös, men en rynka mellan ögonbrynen hade lyckligtvis räddat hennes ansikte från skammen att verka menlöst genom att ge det ett markant uttryck av högmod och elakhet. Hon var inte någon mångordig kvinna, ty i olikhet med de flesta människor avpassade hon orden efter antalet tankar hon hade, och av de få stavelser som undslapp henne föll inte en enda på fröken Dashwoods lott, Denna betraktade hon med en beslutsam föresats att tycka illa om henne under alla omständigheter. ” (Kapitel 34).