2009-06-29 · 00:03

Nu behöver jag nog bara att det lossnar en gång till i skrivandet så tar jag det här den allra sista biten. En liten pytte-pytte rusch ända in i mål.
Imorgon åker hela familjen till Finnhamn med goda vänner för ett par sköna dagar. Det blir svårt att hitta skrivtid, men när jag är så här nära är det ingen mening att låtsas om något annat än att jag mer lever i romanen än i verkligheten. Jag tror att familj och vänner kan hantera det.
Relationen med en pilotläsare är något alldeles speciellt. Den här gången känns det lite som att jag skriver särskilt för dem. Orkar de en vändning till? Hur kommer detta avslöjande att tas emot?

2009-06-21 · 20:20

Det ÄR inte mycket kvar på detta manus som jag sitter med. Det vet jag så gott som säkert. Enligt Bengt Renander som beskriver kreativitetens känslor så föregås slutpunkten/färdigtällandet av ilska. Det är då man är ARG för att man inte blir klar. Där är jag nog nu. Som jag har skrivit här tidigare har det stora flytet infunnit sig och jag tror inte att det är borta, men någonstans så vill det inte gå fort nog att få detta klart samtidigt som jag verkligen vill att det ska bli bra. Renander säger att när slutpunkten infinner sig så infinner sig en känsla av frid. Visst låter det fint? Det är det jag gör nu: längtar efter frid.

2009-06-14 · 19:36

En kraftfull dialog slår det mesta för att få något att hända i en berättelse. Nu är jag där när allt ska komma samman utan att det blir alltför osannolikt. För det är egentligen rätt trovärdigt att flera personer kommer på samma sak ungefär samtidigt (det händer hela tiden), särskilt om de talar med varandra. Just nu känner jag mig fram till vad som blir bäst och låter karaktärernas personlighet få utlopp.
TÄNK när allt detta är på plats! Sidorna som behövs är rätt få, men innehållet måste vara dynamit. Lars, känn ingen press, ingen press alls...
Kanske är det då bra att det regnar så blir lockelsen i en badsjö inte alltför svår.

2009-06-08 · 16:11

Jag läser Kristina Hårds blogg och hör att hennes skrivarluft tillfälligt har pyst ut. Jag vet precis hur den känslan är och kan bara skatta mig lycklig att jag just nu är inne i en gigantisk skrivarvåg som trycker ut flera sidor om dagen i jakten på Punkten.
Samtidigt läser agenterna det som finns hittills och jag seglar fram på ett bräckligt segel på hög höjd i en uppåtvind ömsom glad och ömsom orolig. Nerskjuten eller lycklig landning? Det återstår att se.

2009-06-03 · 20:50

Så var det dags idag. Författarna på Grand Agency samlades på Grand Hotell i Stockholm för en härlig frukost. Jag pratade länge med Kajsa Ingemarsson om hennes nya bok "Bara vanligt vatten", om varför recensenter förutsätter att ens huvudperson har tagit sina karaktärsdrag från författaren och vad man kan förvänta sig av ett förlag. Det var kul att träffa många kollegor igen och bland annat att lära känna Inger Wolf, agenturens första danska författare, prisbelönt för sina deckare.
Annars jobbar jag om detaljdispositionen på bokens avslutning samtidigt som jag avverkar scen för scen. Snart går verket iväg till agenten...
Jag ber alla läsvänner att hålla tummarna!