2009-08-27 · 12:06

I två veckor har allting handlat om att få hemmet och tillvaron här i Nairobi att fungera. Nu börjar vi nå en punkt som kan kallas vardag. Det känns bra, men kanske lite läskigt också. Hela sommaren har utlandsflytten legat i första rummet och pockat på uppmärksamheten. Allt jag har gjort har relaterats till detta: "Måste bli klar innan vi åker".
Nu finns det ett manus på läsning och jag har förmånen att kunna fokusera på ett eller flera nya skrivarprojekt.
Men jag behöver orientering och en plan för min tid.
Det är nog tur för mig att jag har ett par konkreta idéer som jag kan fokusera på medan planen klarnar. Jag har två idéer till thrillers som jag är sugen på att utveckla. Det är nog lika bra att ge dem lite av mig själv innan det blir uppenbart att tiden i stället borde läggas på nummer tre i deckarserien.

Allt är angenäma problem i ett land där torkan är svår och arbetslösheten skyhög.
På något sätt ska jag ändå göra en skillnad här, även om det blir i det lilla, så mycket vet jag. Men det kommer att ta tid.

I skrivandet känns det nu skönt att ha ett kortsiktigt mål. Greppbart och hanterbart. Eftersom jag kommer till bokmässan blir det en naturlig första milstolpe. En månad - vad kan man göra med en månad? Väldigt mycket.

2009-08-24 · 11:59

Så är det strömavbrott igen och närmaste vattenhål är på Adams Arcade turligt nog bara ett par hundra meter från där vi bor. Ström, internet och kaffe - en oslagbar kombination. Det är först när man inte har något som man verkligen kan sakna det heter det ju och det är verkligen sant. Sedan i torsdags har jag blivit lovad internet hemma och KANSKE händer det i kväll...
Idag är det första skoldagen och det kändes lite stort att se min dotter sätta sig i skolbänken "på riktigt" för första gången. De är fem elever i 1:an så det kommer inte att saknas uppmärksamhet.
Jag har hunnit läsa mer (el finns nästan alltid på kvällen) och bland annat läst ut Ängelns lek av Ruis Zafon. Jag blev faktiskt rätt besviken, men inser att det är för att jag var beredda att höja honom högt i skyn efter Vindens skugga. En recension kommer snart.
Så vad kan jag säga om Kenya? Det finns väldigt mycket livskvalitet här. Jag hoppas att jag ska lyckas förmedla det så att vi inte fastnar i den eländesrapportering som är Afrikas ok.

2009-08-16 · 15:53

Nu är jag här i Nairobi. En del kenyaner bär stora jackor eftersom det är i slutet av "vintern" här 16 mil söder om ekvatorn och emellanåt bara 18 grader varmt. Av regnperioden syns ingenting och vattendepåerna är de lägsta på 70 år. Följaktligen har vi planerade strömavbrott tre dagar i veckan...
Huset vi precis har flyttat in i är verkligen jättefint och jag tror att vi kommer att trivas här. Varje morgon vid kl 5 väcks jag av den närbelägna minareten, men det är lätt att somna om. Trafiken är helt galen, men det är faktiskt lättare att växla med vänster hand än jag trodde.
Nästa vecka har jag KANSKE internet hemma och då ska jag också börja skriva igen.

Och slutligen en kommentar till Ingrid E vad gäller vad manliga deckarförfattare skriver om: Jag älskar att beskriva relationer och de mer spännande sidorna av familjelivet. Att skriva om enstöringar blir sällan särskilt intressant - åtminstone inte om de inte omges av andra spännande karaktärer. Däremot drar jag mig inte alls för en eller två lesbiska hjältinnor... Den som läser får se!