2009-04-29 · 21:07

av bröderna Lindström läser jag nu
parallellt med Majakovskij mm.
Mycket nya intressanta pusselbitar och påminnelse av glömt
till mina historiska kunskaper.
De skriver lätt i korta kapitel
och når mig därför, även när det handlar om skatter
Och att försöka hitta spåren av förlorarna
är ju spännande.
Vi krigiska svear försökte förstås opponera
mot nyordningen och moderniteten
i den katolska kyrkan,
som istället fick fäste och styrka hos götarna.
Och jag tror att jag har en del
av denna oppostion kvar i mig.
Hur är det med er?
Mest krigiska vikingasvear
eller mer sävliga handfasta götar?

2009-04-26 · 21:55

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.

Tomas Tranströmer
Söndagkväll när fågelkvittret slutat,
alldeles nyss var de i full gång,
sover de, tro? 

2009-04-22 · 21:32

Igår cirklade Bella och sagotanterna
om Nedstörtad ängel
och vi var ganska överens om ett par teman i den.
Den sammanväxta, osunda kärleken - kanske inte skall kallas kärlek, snarare beroende
Normaliteten som problem och de avvikande,
nedstörtad ängel, som gränsvakter för normaliteten.
Att andas fram sitt ansikte som en bild av att se sitt eget - 
eget elände kanske.
Nu får det dock räcka med PO för mig,
han har ljuvt poetiska stråk som tilltalar mig djupt
men han är också lite för mycket inomvärldslig för min smak.

2009-04-20 · 20:54

av S Mendel-Enk
Ingen lysande litteratur
men Mycket intressant och skrämmande.
Och idag när jag åkte hem fick jag en
utmärkt illustration till boken
Framför Södra station i Stockholm stod 5 pikébussar
och minst sex poliser
inne på station vid spärrarna stod minst åtta poliser till
och nere på perrongen stod minst åtta poliser till
alla i full stridsmundering.
och varför?
Stationen var full av skrikande, hojtande, ganska aggresiva, manliga fotbollsfans
(eller kan det ha varit hocky - de skrek Djurgården).
Restaurangen på stationen var full - det brukar vara ganska tomt
vid den tiden - av öldrickande män som hojtade och hade
gröna halsdukar och kläder på sig.
Och nu undrar jag - hur mycket kostar denna idioti
mig som skattebetalare?
Och hur många "vanliga" brottslingar kommer undan under tiden?
Och vad är det med dessa män?
Fotboll/hocky är väl en lek, ett spel?

2009-04-19 · 22:57

Den trånga tiden
Den hycklande hägringen tillhör oss
Oss tillhör även den blinda dagen
och lotsens lik.

Vi, skeppets släkte
är barn av denna trånga tid.
De trofasta haven
som mässar uppbrottets elegi
har utlämnat oss åt irrfärden.
Vi är barn av det långa samtalet
mellan våra spillror och Gud.

Adonis! Igen!
Jag kan inte låta bli.
Han säger så mycket i några rader
och beskriver vår tid precis, tycker jag.
Men, vad säger han egentligen?

2009-04-19 · 12:19

Ses bokcirklar.se stockholm
i verkliga livet
Med boken "Om natten i Chile"
under armen och en cafe latte i blicken.
Väl mött

2009-04-13 · 21:29

läser jag emellanåt lite i,
och från 1600-talets mitt
talar hon till idag som om hon var här.
Eller vad sägs om:
"Kroppen skall bära - inte tynga dig"
eller
"Kroppen skall vara själens tjänare - inte dess herre"
och
"Ungdom är bara ett förskönande smink
Utan hälsa och framgång bleknar den snart bort"
och
"Det förflutna är inte mer, framtiden är
oviss och nuet blott ett snabbt förbiilande
ögonblick. Men av detta ödestigra
ögonblick beror vårt framtida väl och ve"
!

2009-04-12 · 23:58

Jag går genom hav av duggregn
(utan riktning, ett underbart smärtsamt
                    fallande va? att aldrig
nå marken)
och lovar mig själv att minnas,
vägen hit, alla som klev på nattbussar
och försvann för alltid
baklänges skrikande
in i gryningen.

Ett fragment, egentligen orättvist - hela dikten bör läsas i ett
men jag kan inte skriva hela, ur Johannes Anyurus
diktsamling Det är bara gudarna som är nya
En samling som kom för några år sedan,
och drabbade mig med sin verkliga verklighet -
min och sådana jag ej känner
men ser och hör om -
blandad med antikens hjälteberättelser.
Sköna och viktiga texter
 

2009-04-12 · 23:28

Var igår - Äntligen kom jag iväg -
på Nationalmuseet med två av mina tonåringar
och såg utställningen.
De hade satt samman den fint med
måleri, teckningar, foto och nya foton av prerafelitisk inspiration
samt influsenser.
MEN - jag var besviken -
inte ett enda verk av Waterhouse,
mest porträtt, särskilt av kvinnor - är utställaren man tro? -
och landskap! Märkligt nog -dem har de fått leta efter,
och mycket lite av det som gör prerafaeliterna så märkvärdiga
d.v.s. deras syntes av mystik, myt och aktuell symbolik
särskilt med användande av referenser från bl.a. folksägner, diktare, antikens berättelser och kristendomen.
Burne Jones som är min andra stora favorit av dem
fanns representerad med en underbar bild av
nåden/förlåtelsen (fri tolkning) - smärtornas man
böjer sig ur sitt fängsel och med en lätt kyss ger nåden -
det är väl så det känns?
den sanna nåden, den villkorslösa förlåtelsen?
Så ofattbar - eller vad tror ni?
Bilden finns på www.omnia.blogg.se

2009-04-12 · 23:15

Har nyss läst ut Nedstörtad ängel
och är nu i slutet på
Berättelser från de inställda upprorens tid 
(som är i samma pocketutgåva) från 1974.
Och jag blir inte klok på PO
Nedstörtad ängel och Nemo är berättade i samma
fragmentariska stil medan Berättelser.. är rakt berättade
historier.
I de två första återkommer händelse,
en mor på en buss, det gröna barndomshuset
medan i Berättelser.. återkommer något
men mest är det  omen svensk i Amerika 1973.
Skriver han sitt liv?
Nina?  

2009-04-07 · 01:30

skriver O Wikström i
Sonjas godhet
och nåden det är att få vara föremål för andras omsorg och ömhet!
Det är nåd.
Jag gillar det ordet
och jag tycker mycket om Wikströms sätt att ta sig an det.
Just nu - där jag är i boken - resonerar han
om Torgny Lindgrens beskrivningar av skrivandet
och det sannfärdiga ljugandet i berättelsen,
i läsandet av berättelsen
i berättandet av mitt liv
blir jag till, säger han,
men saker måste döljas därför att det inte går
att berätta dem
och det är då vi kommer in på nåden.
Lysande faktiskt - om jag hade författardrömmar, särskilt,
men språkets förmåga att dölja och att ta fram det
outsägliga - som i poesin - är ju Märkvärdigt.
Eller hur?

2009-04-07 · 01:21

ses vi på Hurtigs café på Drottninggatan 90 och cirklar
Vi har då Roberto Bolanos bok Om natten i Chile under armen, så att vi hittar varandra. 
Visst var det så vi sa?
Vilka kommer?                                                                

2009-04-05 · 23:33

Jag höjer romantiska händer, jag går på klassiska fötter.
Jag är vilja, ej sonad.
Jag är svag som ett drivmoln för vinden.
Jag bär himmel i smutsiga dagen.

Av den hänförande Gunnar Björling
som en gång skall ha mött Edith Södergran
Ett möte som Mankan -Min store tjocke far - gjorde pjäs av
och som hette något med Guds ängel tror jag
Någon som vet?
Björling hänför mig med sitt upp-och-ned-vända språk
som ändå säger nästan allt (och ingenting ibland)
Eller vad säger ni?