2010-07-21 · 12:35

Vi har ju ibland diskuterat det skrivna ordet vs film, och jag kan inte låta bli att reflektera över detta när jag ser HBO-serien In treatment, som går varje vardagskväll på SVT i sommar. Det är en märklig serie på det viset att den är helt och hållet uppbyggd på dialog, och är fullständigt beroende av sina skådespelare. Serien är otroligt stark, omöjlig att värja sig mot. Och den skulle inte fungera i bokform. Här är det verkligen nödvändigt att se varje ansiktsuttryck, höra pauserna i dialogen, se gesterna. Tänk så platt det skulle bli i en bok.

2010-07-14 · 16:00

I dag köpte Just kids av Patti Smith, och jag ser verkligen fram emot att läsa den. Från och med onsdag i nästa vecka ska jag ha några veckors semester, det känns som om jag har massor av påbörjade böcker liggande lite här och var. Målet är att hinna igenom dem också. Jag köpte även Boktjuven, som jag  hört så mycket gott om här på bokcirklar. Spännande!

2010-07-10 · 10:07

Det blir varmt i dag. Redan nu visar termometern över 29 grader i norrläge. Sådana här dagar söker jag mig till skuggan och försöker hålla huvudet kallt. I går var jag i Göteborg och såg utställningen And There Was Light, om renässansens mästare Leonardo da Vinci, Michelangelo och Rafael. Det var mycket spännande, inte minst berättelsen om den nuvarande ägaren till La bella principessa, den hittills okända da Vinci-målningen. Samlaren gav motsvarande 148 000 kronor utan att veta att den var målad av mästaren. Nu är den värderad till över en miljard. Det fick mig att tänka på en tv-serie för många år sedan, som hette Berättelser ur bakfickan, där författare satt i en ring och berättade för varandra. En av berättelserna, jag tror den var av Jenny Berthelius, handlade om en man som hyrt ett litet hus i Frankrike. När han slet bort en platta från ett fönster hittade han en målning av Vincent van Gogh. Ungefär så var berättelsen. Den skulle mycket väl ha kunnat vara sann. Som så många gånger förr: verkligheten överträffar dikten.

2010-07-08 · 13:59

Jag säger som Carl Jonas Love: Blott Sverige svenska krusbär har. När jag var barn brukade jag äta krusbär från en uppstammad buske hos grannen. Det var precis i lagom äthöjd för en liten tjej. Sedan dess har jag inte funderat så mycket på det här med krusbär, har aldrig känt något behov av att varesig äta krusbär eller äga en buske. Men sedan bestämde jag mig för att fixa en liten fruktträdgård på en del av tomten och planterade fruktträd, en svartvinbärsbuske – och en uppstammad krusbärsbuske. Nu har bären börjat mogna och jag blir alldeles överväldigad – jag hade glömt att krusbär smakar så gott. Alldeles fullt av bär är det på den taggiga busken, men jag tänker varken koka kräm eller paj, jag ska bara frossa.

I övrigt sitter jag i hammocken och läser Reginald Hills Jane Austen-inspirerade Döden löser alla problem, medan katten Cayenne ligger under hammocken och vilar mellan diverse vilda äventyr. Som att bli uppjagad i ett träd av en upphetsad jakthund, eller att sätta sig i respekt hos en annan katt. Eller anfalla mattes bara ben.

2010-07-02 · 10:50

I kväll ska jag se K-Special i SVT, som handlar om den norrländska äventyrerskan, fotografen och författaren Marianne Greenwood. Jag läste ett par böcker av henne för många år sedan, Det tatuerade hjärtat i Livinston och Indianerna kallar det sött salt, och blev fascinerad av henne. Det blir jag av alla som bryter upp och följer sina drömmar. Som gårdagens Sommarvärd, Natasha Illum Berg – professionell storviltjägare, och den unge danske bonden i Hundra procent bonde (SVT). Och alla andra som vågar språnget. Själv skulle jag aldrig klara det, jag är alldeles för nöjd med att gå runt hemma i trädgården och lukta på mina blommor. Och resa i fantasin.