2008-01-27 · 21:52

Ser att det finns en här på Bokcirklar som kallar sig Tusse. Så hette min mammas favoritbok när hon var liten. Jag läste den också, samma exemplar. Minns vagt omslaget, någonting rött, och att boken var charmigt sliten. Minns mest att mamma talade så varmt om den. Det var en trevlig, lite äventyrlig bok om en katt.

2008-01-26 · 07:32

"Vad skönt att vakna utsövd och ha hela lördagen framför sig, som en oläst bok av en författare man gillar, följd av en till ledig dag." "Ja, helg kallas det för.."

2008-01-25 · 19:30

När jag köpte böcker på tiden innan jag köpte böcker på Amazon, och innan Pocketshop breddade sitt utbud av engelska pocketar, handlade jag gärna på Hedengrens bokhandel i Sturegallerian, Stockholm. På just Sturegallerian i onsdags mötte vi Richard Herrey, ni vet han från "Let's Dance". Diggiloo-diggiley, där går Richard Herrey, det är knappt man sina ögon tror.. Kul för herr Herrey att vara aktuell igen, att för första gången sedan 1984 förknippas lite med [k]någonting[/k] annat än den låten. Jag tror han och Cissi(?) kommer att vara ett av de tre-fyra danspar som klarar sig längst i "Let's Dance".

2008-01-08 · 16:43

När jag tar vägarna förbi Fiskargatan 9, ovanför Mosebacke i Stockholm, och tittar upp mot översta våningen - Lisbeth Salanders våning - känns det nästan som att hon bor där på riktigt; hon känns lika verklig som adressen i de ögonblicken. Jag har alltid tyckt om det här med ett hemligt hem/högkvarter. Inte ett "gömställe", utan ett hem där man har det bra och som ingen känner till var det är. En anledning till att jag var förtjust i böckerna där "Alfred Hitchcock och Tre Deckare löser" diverse gåtor, var deras högkvarter (med hemliga ingångar), som låg under en massa skrot på ett skrotupplag inne på Jupiters fosterföräldrars tomt. Jag hade samtliga böcker i den bokserien; har fortfarande kvar dem, i en kartong på vinden. William Arden var den "Tre Deckare"-författare jag föredrog. Jag gillade även Fantomens hemliga "bostäder" här och var i världen - Dödskallegrottan, Walkers klippa, med flera. I "Final Frame" av Jane Adams kan Jake tills vidare känna sig säker i sitt hus på Englands kust, trots att halva den brittiska poliskåren bedriver spaningar efter honom. "Jake walked out of the kitchen and through the garden. It had rained briefly and the grass was damp, the air still early-morning fresh before the heat of the day. He walked barefoot from the house, relishing the coldness of the rain-soaked grass, filling his lungs with the sharp air. (---) The house, the garden, the location, they all suited Jake: remote enough for privacy, but not so remote that people would be unduly curious. (---) Jake stood on the clifftop looking down onto the ocean as it crashed and raged angrily against the rocks."