2009-01-31 · 12:14

Jag åkte landsbygdsbuss i går, och läste i en bok under den cirka 35 minuter långa färden. De där resorna är i regel rejält rogivande; ger mig en stunds stabil avkoppling. Lyxigt få medpassagerare. I går satt det två tjejer runt 18 år på de fyra sätena framför mig. De skulle äta diverse asiatiskt på kvällen. Att halvlyssna på deras blandprat gjorde min bussresa extra trevlig.

I morse var jag till mitt lokala postombud och handlade mjölk och Brämhults och matbröd samt hämtade en (tjock) bok jag beställt (en ny Lennonbiografi). En pocket i storformat. Tro't eller ej, men den väger mer än en liter mjölk. (Och då pratar vi inte ens lättmjölk.)

2009-01-29 · 17:50

Att Bokcirklar låg nere, var nästan som att ha andnöd.

Ni observerade att jag skrev "nästan" va? Man vill ju inte överdriva.. Jag anser personligen att om man gör en överdrift, beter man sig så dumt att man borde skickas iväg till en fjärran galaxhop och sitta där och skämmas i 712 miljoner år.

"Vill du ha kaffe i mjölken?" undrade en helt klart trött McDonald's-anställd när jag köpte en frukostmeny tidigt i morse.

Det är tur att det här inte är en läsdagbok, för jag har inte läst en enda boksida sedan sist. Däremot har jag hälsat på här och där, ätit god mat och druckit goda rödviner, njutit av dagsljuset, jobbat, och sist men inte minst suttit och sett bröderna Gallagher i Globen (de var bra, jag tror John Lennon hade gillat dem).

Jag sover hemma i min lägenhet för det mesta, men inte alltid. Jag undrar ibland var jag gör av alla mina strumpor, t-shirtar och boxerkalsingar, hur det är möjligt att jag har så få när jag köper så många. ("Hur är det möjligt? Man frågar sig gång på gång" som Just D sjöng.) Men så kommer jag på att jag har uppsättningar kläder i fem lägenheter/hus.. Så det har sin naturliga förklaring.

Nyvitt på träden och vägarna i dag, men varmt. Riktigt kramsnöväder. Från en låt som Alf Robertson sjöng in:

"...medan nysnön faller lätt

Faller lätt och tyst och utan
Något uttänkt sceneri
Vita brev mot fönsterrutan
Obesvarade, som vi"

2009-01-25 · 17:18

Jag kan, efter lite googling, meddela att jag inte är den enda som gillar boken "Living on Borrowed Time", som jag köpte i England på 90-talet och som är något av min bibel. Från en intervju med Liam Gallagher:

 "I read this book called 'Living on Borrowed Time' by Frederic Seaman, which is about Lennon. Yoko tried to ban it. He was Lennon's best mate in New York, like his runaround. I just read it and it was a really cool book, it's the first book I have ever read, it was cool."

Påståendet att Fred Seaman "was Lennon's best mate in New York" har jag dock ett par synpunkter på. John Lennon hade ingen "bästa kompis"; Lennons inställning, som han uttrycker i just den boken, var att "friendship is a romantic illusion". Och "in New York": de perioder då Seaman hade mycket kontakt med Lennon var i själva verket när de var utanför New York City, under "semestervistelser" som i Palm Beach och på Bermuda. Men en detaljerad och extremt intressant bok med fascinerande foton.

Någon här som ska se Oasis nästa vecka förresten?

2009-01-25 · 13:12

Det är inte varje dag, inte ens varje år faktiskt, jag stöter på John Lennon-inspelningar jag dittills inte haft lyckan att lyssna på. Men det senaste halvåret har jag (på youtube) hittat två sådana från 1980.

Först en där de ska beställa sushi till alla i studion och Lennon talar om att han vill ha sashimi, det vill säga bara fisken, och även instruerar den som ska göra hela beställningen: "say it's for Yoko Ono", att inte säga att maten är till honom, "otherwise we won't get it".

Och sedan en där Lennon drar igenom låten Watching the Wheels (räknar in "un, deux, schwein-, hund") tillsammans med Double Fantasy-musikerna och ger dem feedback och förklarar för dem vilken känsla han vill åt - "Somewhere inbetween I Am the Walrus, Mind Games and Imagine." Han sjunger även en snutt av I Am the Walrus.
http://se.youtube.com/watch?v=VhMHaiSZ26A

Även fast mitt Lennonintresse var mer glödande när jag var yngre (eftersom allt är mer glödande när man är yngre och eftersom det tyvärr inte kommer nya Lennonlåtar), så var det verkliga högtidsstunder för mig att lyssna på de där två inspelningarna. Man relaterar på ett speciellt sätt till sådana här sentillkomna sällsyntheter, i och med att de inte är med och skapar helheten, utan dyker upp långt efter att helheten och detaljkunskapen redan finns där.

Det är som att i september vara ute och promenera och hitta ett konditori som fortfarande har semlor, trots att semlesäsongen sedan länge är över.

2009-01-21 · 21:14

Vad fick er att le i dag?

(Det här blir naturligt uppiggande läsning. Som en Brämhultsjuice i läsform!)

Några av de saker som fick Fiskargatan 9 att le glatt i dag:

- tanken på i går

- tanken på nästa vecka

- diverse hundar och barn och vuxna och en katt

- att säga en sak jag sa

- att det inte regnade eller var snöblandat regn

- att jag hade sovit så jag klarade mig och samtidigt hade tillräckligt med tid på morgonen (som vanligt)

- två situationer på jobbet (jag blir oftare road av situationer som inte är tänkta att vara roliga, än av repliker som är tänkta att vara roliga)

- att få vara med om ännu en dag

- minnen från min uppväxt

- tanken på denna vinter, som bjudit på många soliga dagar med hyfsad kyla och en del snö

- flera gånger under dagen: att jag, trots att det var isigt och knöggligt, än så länge inte halkat omkull

- att få läsa ett långt smakprov ur Johanna Nilssons kommande bok

- bokcirklar.se

- min kusins blogg

- att jag nu ska lägga mig och se en film ("Illusionisten") och sedan sova

- en låt jag sjöng på när jag var ute i dagsljuset, närmare bestämt den här:


Spott ut!
av Karl Gerhard

(1)
En operasångerska som hade uppsagt sitt kontrakt
Har ett dylikt nyligt undertecknat
Förr så fick hon sjunga blott vartannat år en akt
Men det nya som hon nu har skrivit på
Det låter så:

Vill du sjunga Hans och Greta / Så ska du sjunga Hans och Greta
Vill du stryka Hans så är han / Genast fini
Om du inte älskar Wagner / Så får nå'n annan älska Wagner
Me'ns du far ett litet tag ner / Till Puccini

Vill du ha mer hull på benen / Så ska du ha mer hull på benen
Vi kan stötta under scenen / Du ska trivas
Du är högsta höns i farmen / Du ska sjunga Thaïs och Carmen
Har du en sångfågel i barmen / Så spott ut

(2)
Man för motorterrorismen tänker sätta P
Genom att lansera bättre vägvett
Det tror de att det hjälper, med att ropa ack och ve
Nej, med mildhet botar man mänskornas brist
Herr bilbilist

Vill du köra som en drulle / Så ska du köra som en drulle
Kärran över dal och kulle / Ska du föra
Om du hatar trafikanten / Så kör över trafikanten
Ty vad har den fjanten / På din väg att göra?

Vill du köra åtti'-nitti' / Så ska du köra åtti'-nitti'
Om det så är mitt i city / Du ska trivas
Kör du motorcykelskrället / Ska du strunta uti skället
Får du lite lort i spjället / Så spott ut

(3)
Pretentionerna på en modern succérevy
Kan man läsa uti Stockholmspressen
Genren är för gammal, den ska alltid vara ny
Mina herrar, nu är jag trött på ert tjat
Hur vill ni ha't?

Vill ni ha revyn satirisk / Då ska ni få revyn satirisk
Strindbergsk, Ibsensk och Shakespearisk / Det kvittar vilket
Vill ni ha baletten naken / Så ska ni få baletten naken
Om trikå är mer i smaken / På med silket

Vill ni ha revyn menlös / Så ska ni få revyn menlös
Tjock och dum och skinn- och benlös / Ni ska trivas
För att fullborda succéssen / Ger vi korruptionssupé se'n
Passar inte majonäsen / Så spott ut

http://www.youtube.com/watch?v=4lffRJMiOto


What put a smile on YOUR face today?

2009-01-16 · 20:56

Här, kära läsvänner, har ni den Fiskargatananpassade versionen av

Everything
av Alanis Morissette

vers 1
I can be a sourpuss of the grandest kind
I can withhold like it's going out of style
I can be the moodiest baby, and you've never met anyone who is
As closed down as I am sometimes

vers 2
I involve everyone else, not my own partaking
My amazing laziness can be devastating
I am the wisest person you've ever known, and you've never met anyone who is
As positive as I am sometimes

refräng 1
You see everything, you see every part
You see all my light, and you love my dark
You read everything, you dig every page
There's not anything to which you can't relate
And you're still here

vers 2
I'm the funniest Fisher Street you've ever known
I am the dullest Fisher Street you've ever known
I am the kindest soul with whom you've connected, and you've never met anyone who is
As everything as I am sometimes

refräng 2
You see everything, you see every part
You hear all my plans, and you love my past
I blog everything, and you know my age
There's not anything to which you can't relate
And you're still here

http://youtube.com/watch?v=3ckpYMM5Py8
http://youtube.com/watch?v=bmSXvZSQ4Ik

2009-01-15 · 21:14

"Det gröna håret får väl stå för den oförvägenhet som avataren lyser av", skrev kerstintode i en kommentar tidigare i veckan. Jag tror att ordet "oförvägenhet" där och då gjorde sin Bokcirklardebut.

Ett elegantare eller mer älskvärt ord än detta lite bortglömda ord från äldre tider, får man leta efter.

Oförvägenhet är inte ett ord som tar varje chans att titta fram och påminna om sin existens. Oförvägenhet vet redan om att det existerar, och har inget behov av bekräftelse. Ordet är en belevad senior som bara visar sig vid särskilda tillfällen, och som då ännu möts av beundran och respekt.

O-för-vägen-het - som en magnifik miniföljetong i fyra delar.

Ungefär som Europa varje år har två kulturhuvudstäder, borde bokcirklar.se varje månad ha två officiella ord. Två ord vi älskar. Det ena i januari 2009 är förstås oförvägenhet. Vilket ska bli det andra? Jag föreslår det näst bästa ord jag kan komma på: oförvägen.

2009-01-12 · 23:10

P.S. Hårfärgen är en konstnärlig frihet jag tog mig.

2009-01-11 · 18:56

Nu trodde ni antagligen att detta blogginlägg skulle handla om Pyttealmen. Men där hade ni fel! Det jag ska blogga om är nämligen en bok jag läste i helgen - Landet med de tusen namnen, som varken handlar om almar eller älgar, utan om äppelträd och änglar.

Boken är skriven av Johanna Nilsson, och gavs ut 2007 - i kartonnage. (Mmm, låt mig säga det igen: kartonnaaage.) Den handlar om en elvaårig tjej som visserligen känner sig älskad av sin familj men som ändå känner sig "felplacerad", och som brukar klättra upp i ett vildäppelträd "och sitta där i timmar och bara tänka", och som möter en äkta ängel, som visar henne en annan värld.

"Landet med de tusen namnen" är den i särklass ljusaste bok jag läst av Johanna, och en fantastiskt fin saga, välskriven och perfekt dimensionerad. "Vi satt som i en bubbla av ljus som strålade ut från hans kropp" och "Som ett hav fullt med gröna ädelstenar" är minnesvärda formuleringar. De sista kapitlen, särskilt scenen med Ida och Pontus, var så fina att jag hade tårar i ögonen. Teckningarna (av Charlotta Björnulfson) funkar. Trevligt, tilltalande omslag med friska färger.

Jag tycker det märks på "Landet med de tusen namnen" och "Jag är Leopardpojkens dotter" att Johanna Nilsson blivit vuxen, att hon levt av sig det mesta av det mörker hon hade inom sig. Min önskedröm nu är att hon ska skriva en bok som är lika självbiografisk som "Rebell med frusna fötter" och "Konsten att vara Ela", och lika ljus som "Landet med de tusen namnen".

Vid sidan av "Konsten att vara Ela" (som för mig på något sätt är kvintessensen av Johanna Nilsson och hennes författarskap), är "Landet med de tusen namnen" min favoritbok av henne. Den får fem fiskarhjärtan av fem möjliga.

2009-01-09 · 22:36

Det händer för mycket för snabbt på bokcirklar.se nuförtiden. Jag är borta 90 minuter, och ändå har jag missat flera kommentarer. Jag brukar tänka på Bokcirklar som en trevlig radhusträdgård, ni vet liten, och med många trevliga växter och blommor (läsvärda inlägg). Men saker växer för snabbt!

Jag känner att det är dags att vända medlemstillströmningen, att sätta stopp för nya medlemmar. Hur många är vi nu? 1700 någonting? Låt oss stanna där. De enda nya läsvänner som bör tillåtas är de som ska gästblogga. Ni vet, när man kollar på "nya läsvänner" - de flesta har konstiga namn och syns aldrig till igen. (De registerar sig antagligen bara för att rösta på "årets..." och få en gratis pocketbok.) Sparka ut alla som inte loggat in sig de senaste tre veckorna! På så vis blir bokcirklar.se någonting mer och mer exklusivt.

(Och om två år kan vi sälja våra inloggningsuppgifter för 5000 kr på tradera.se.)

2009-01-06 · 16:22

Det förbluffar mig, när jag söker runt på Nätet, att så många har svalt att "Idilia Dubbs dagbok" är på riktigt.

"Idilia Dubbs dagbok" är en romantisk roman om en sjuttonårig tjej från Skottland och det kärleksäventyr hon är med om under en semesterresa i Tyskland i juni 1851, och hennes tragiska död under samma resa. Boken utger sig för att vara sann, och bör väl (för läsupplevelsens skull) helst läsas i den andan, eftersom det är kittlande att tänka att det eventuellt kan vara sant. Men använder man sunt förnuft förstår man att dagboken - av en rad skäl - inte kan vara autentisk (utom möjligen de sista sidorna). Bland annat är ett av hennes dagboksentryn 70 boksidor långt... Och hade dagboken varit skriven 1851, hade den haft en helt annan karaktär.

Att läsare i nedre tonåren köper att boken är sann, är inte så konstigt. Men svenska bibliotek har sorterat in romanen under "dagböcker", på Wikipedia framställs allt som sant, i en bokrecension på svd.se beskrivs romanen som "en dagbok som nu ges ut i bokform" och "som ger en intressant tidsbild", och på tyska hemsidor upprepas saker från boken som om de vore fakta.

De som velat ta reda på hur det egentligen ligger till verkar ha missat en viktig ledtråd:

Första utgåvan i Tyskland: 2002.

Första utgåvan i Sverige: 2001.

Det är bara i de länderna boken publicerats. Sverige var alltså det första land där boken kom ut. I den svenska pocketupplagan från 2002 står "The Diary of Miss Idilia" som originalets titel. Men någon bok med den titeln finns inte..

Vem skrev då "Idilia Dubbs dagbok"? Ja, i varje fall var det inte Idilia Dubb. Eller någon Genevieve Hill. Troligen har ingen av de personerna överhuvudtaget existerat. Historien om Idilia och hennes död finns nämnd i böcker från 1970- respektive 1980-talet, men varken Idilia eller någon av hennes familjemedlemmar eller Genevieve finns - såvitt jag hittade när jag gjorde en snabbresearch - nämnda i någon källa från tiden de levde.

Enligt efterordet till boken var det "en amerikansk författare" som sprang på historien om Idilia och som såg till att dagboken (som ska ha förvaltats av en stiftelse i många år) blev utgiven. I verkligheten var det en svensk tidningsmakare - född i Tyskland - som såg till att dagboken skrevs.

Hjärnan bakom "Idilia Dubbs dagbok" är nämligen Hans Hatwig, som ligger bakom tidningar som Okej, En ding ding värld och Veckans Nu. Han skrev knappast "dagboken" ensam, utan skapade den gissningsvis i samarbete med en författare (amerikansk?). Boken publicerades första gången av bokförlaget Tiden, som året innan hade gett ut en ungdomsbok samskriven av Hatwig och Lars Brander.

Jag är en sådan där som föredrar att veta vad som är sant och vad som är påhittat. Men alla som vill fortsätta tro på att "Idilia Dubbs dagbok" faktiskt är skriven av Idilia Dubb får gärna fortsätta tro det för mig! Jag är förresten ättling i rakt nedstigande led till Idilias lillasyster, Mary.

2009-01-01 · 10:32

God nyårsförmiddag, boktokar!

Det finns ingenting som är så gott som ett glas mjölk tycker min mormor, och jag håller med henne. Jag dricker två liter mjölk per dag. Nyårsdagen känns alltid som den första klunken mjölk från ett nyöppnat mjölkpaket. Eller som att få hem en bok så färsk att den fortfarande luktar nytryckt.

Allt är stilla ute. Allt har precis börjat. Allt är ännu ohänt.