2009-12-31 · 20:03

Ett tår-tionde får vi hoppas att 10-talet inte blir..

Det var som att befinna sig i någon sorts märklig saga i går - de vitmålade grenarna, den gråvita himlen, kylan, stillheten. Och det kommande året känns också som en vit saga. En saga som sida för sida kommer att bli verklighet.

Happy new bookade (decade)!

Fiskartårtan 10

2009-12-31 · 16:49

Inför 2010 har jag (ända sedan i går) en romantisk nyårsförhoppning: att bli tillsammans med någon tjej som stickar. Hur vrickad (eller stickad) den förhoppningen än låter. Det var en tjej på tåget som stickade i går kväll, och det var något tilltalande tyckte jag med kombinationen av en ung kvinna (runt 20) med helt normalmodernt utseende, och något så traditionellt kvinnligt som stickning. Kändes både tryggt och spännande.

Och jag gillade själva stickandet, att se hennes händer sticka.. Blev med ens säker på att F9s nästa flickvän kommer att vara en stickvän.

Inea frågade: "Fiskis, och vad skulle du göra för 500 spänn? Jag bara undrar..."

Bra fråga! Om Lotta skulle sticka till mig 500 spänn, tror jag att jag skulle bjuda en bibliotekarie på middag. Någon Jane Austen-älskande och stickande bibliotekarie! Under restaurangbesöket ska jag bara prata om Jane Austen och "Indiscretion". Det är viktigt att det är en bibliotekarie, för den första delen av syftet med middagen är att få biblioteket (henne) att ta in den boken.. så jag slipper köpa den.

Nu tänker några av er kanske att det skulle bli billigare att köpa boken. Förvisso - men då får jag ju ingen middag! Plus att det finns en fortsättning på syftet med middagen:

Eftersom jag inte har ett sådant där bibliotekskort ("lånekort"), skulle det smidigaste vara att hon lånar den på sitt kort och att jag kommer hem till henne på kvällarna och läser i den.. tänkte jag. Just därför är det viktigt att hon stickar..

2009-12-31 · 15:43

Fiskarsagan (200)9 har funderat på att läsa en bok.. närmare bestämt "Indiscretion" av Jude Morgan. Den verkar, av omdömen att döma, vara den bästa Jane Austen-roman som skrivits sedan.. Jane Austens dagar! Vilket jag (än så länge) inte betvivlar, eftersom Jude Morgans "Passion" var så imponerande prosa.

Nu när Nina utnämnt 2010 till romantikens år, har jag fått den där avgörande puffen att bestämma mig för att göra mig besväret att läsa "Indiscretion".. så den kommer jag att läsa minsann! Ett bättre läsår för en "Austenroman" än romantikens år får man leta efter!

(Vissa menar i och för sig att det är en missuppfattning att hennes böcker är romantiska, och det stämmer väl att de inte är så romantiska i antal kyssar räknat, men de är ändå från början till slut insvepta i en sorts romantiskt skimmer.)

Från Morgan och Jane till "Morrgan och Klös":



Jag tycker det är viktigt med nyårslöften. Att staka ut mål och inspirera sig själv till förändringar. Jag har nu formulerat mina new year's resolutions för 2009, och kan stolt meddela att jag hållit dem alla! Jo, jag vet att mångas nyårslöften gäller det år som börjar, men jag lovar istället saker för det gångna året.

Att lova saker för året som börjar, känns som att recensera en bok innan den är skriven - vilket faktiskt var vad ett pucko på någon landsortstidning gjorde för några år sedan. Boken fanns listad bland kommande böcker, men hade blivit försenad (var inte färdigskriven) - något som snubben hade missat när han låtsades att han läst den. Han baserade recensionen på resumén av handlingen och vad han trodde att han skulle tycka om boken, och lyckades med konststycket att såga en bok som inte existerade!

"Romantikens år" förresten.. Rokvinnotikens också väl? 

2009-12-29 · 00:20

Railis bloggning om otrohet fick mig att tänka på den här låttexten:

I took you home from a party and we kissed in fun
A few stolen kisses and no harm was done
'Stead of stopping when we could, we went right on
'Til suddenly we found that the breaks were gone

You belong to someone else, and I do too
It's just crazy being here with you
As the bad motorcycle with the devil in the seat
Going ninety miles an hour down a dead-end street

I didn't want to want you, now I have no choice
It's too late to listen to that warning voice

Your lips on mine / Are like sweet, sweet wine
But I could never be your own
You're not free / To belong to me
We're heading for a wall of stone

Warning signs are flashing everywhere, but we pay no heed
'Stead of slowing down the pace, we keep picking up speed
All I hear is thunder of two hearts' beat
Going ninety miles an hour down a dead-end street


Jag tycker (i alla fall diskussionsmässigt) att det är skillnad mellan otrohet och otrohet. Det är en sak att som exempelvis Tiger Woods SÖKA otrohet.

En annan sak om otroheten sker utan att man avsett det (som i låttexten ovan), och med en enda person.

Inte att otrohet är någonting bra eller försvarligt, eller att jag skulle kunna vara otrogen. Utan jag menar bara att det är olika saker att gå in för att vara otrogen, och att otrogenheten mot din vilja går in för dig (även om man förstås alltid gör ett val).

Fiskarlakan 9

2009-12-27 · 16:31

Snacka om Fröjdefull Jul. För på omslaget till en serietidning (och på framsidan till den medföljande kalendern för 2010) som kom alldeles före jul, ligger en av den seriens kvinnor naken i ett hav av röda rosor. Kvinnan är Fröken Fröjd, och bilden är en lek med den berömda scenen ur filmen "American Beauty".

Förvånansvärt vågat av en familjetidning, tycker jag. Ett iögonfallande omslag som förvisso faller Fiskargatans, men knappast allas, ögon i smaken.. Vad blir det till nästa jul - en lika vågad Elvirakalender som bilaga till 91:an?  Personligen hoppas jag på en Miss Tagama-kalender (den glasögonprydda lärarinnan i Fantomen)..

Det Fröjdefulla omslaget var (förstås) det första jag la märkte till med julnumret av Knasen, som övrigt är en serietidning jag i normala fall inte läser (jo, det finns sådana). Det andra var att det är nummer 27; ett tjugosjunde nummer tycker jag är strongt av en tidning som "utkommer med 26 nr per år"!

Som att läsa ut en roman, och dagen efter få ett extrakapitel i brevlådan!

(Å andra sidan är Egmont - det förlag som ger ut nästan alla våra serietidningar - förtjust i sattyget dubbelnummer, så det blir ändå färre än 26 riktiga nummer per år.)

Läser man Lessings "Katter" ("Particularly Cats") plus "Rufus" (som eventuellt ingår i den svenska nyutgåvan från 1988 av "Katter", minns ej), och sedan samlingsvolymen "Om katter" ("On Cats"), är det just ett tilläggskapitel man får - "The Old Age of El Magnifico", som hon skrev 2000 (eller som publicerades det året).

Om ni kunde få ett extrakapitel till valfri bok, vilken skulle ni välja då? Det undrar

El Fiskargato 10 av 9 (gato = katt)

2009-12-27 · 00:02

Pianoorgeln skrev: "Sen så fick jag såklart en massa fina julklappar (bland annat en pianopall). Men julklapparna är ju inte det viktigaste, gemenskap och familjen."

Jag däremot sticker inte under stol med att jag tycker julklapparna ÄR det viktigaste med julen.  Tätt följt av julmaten och havrebollar med pärlsocker.

Jag önskade mig tre klasar kapitel i julklapp, och till min Fiskarglädje fick jag två av dessa böcker. De hade varit svåra att hitta; jag frågade om det, och det hade först varit svårt att hitta en bokhandel där de fanns, och sedan hade den ena boken varit svårfunnen i den bokhandeln (i vilken den enligt bokhandelns dator fanns).. Ingen av böckerna jag önskade mig hade (antagligen) funnits på min önskelista om det inte varit för bokcirklar.se, så boktips från läsvänner jag inte känner i verkligheten ledde till julklappsjakt för två personer som inte ens besöker bokcirklar.se.. Det är intressant hur saker i förlängningen kan leda till något annat.

På julaftonseftermiddagen var det en som blev illamående, sannolikt något han ätit vid den första (lättare) julmåltiden. Så det kanske lönade sig att jag vid den måltiden höll mig till min vanliga strategi, att unvika extra osäkra sorter (som räkor och kalvsylta). Efter Kalle Anka dukade vi upp för det stora julbordet, och medan vi njöt av läckerheter som dopp-i-gryta med tunnbröd, laxrullar med pepparrot, revbensspjäll och mycket mer, sprang han (den som var illamående) mellan sovrummet och toan. Han kräktes inte, men sa att det känns ostadigt i magen. (Där var det inte fråga om läslust, utan kräkslust..)

Efter själva julmaten gav vi oss in på pricken över i - en gudomlig gräddtårta med blåbär och hallon, iordninggjord på julaftonsmorgonen! Medan vi var några tuggor in, hördes det från badrummet hur han satte igång att spy. "Han kräks och vi äter tårta.. Tänk så det kan vara", som en sa. Stackaren hade dessutom diarré, kan jag upplysa om. Men tårtan var toksmarrig!

Fiskarglädjen 9

2009-12-24 · 23:08

Ett dagboksinlägg jag skrev den 26 november det år jag fyllde femton:

"Idag gick jag ut i [Fiskar]öns kvällsmörker!

Nästan hela himlen var täckt av ljusa och mörka moln, men månen lyste upp och stjärnorna var som utplottade prickar. Och här nere stod jag helt stilla på tomten och tittade och tänkte. På hur oändligt universum måste vara och på framtiden. Det känns som att någonstans långt borta i Japan finns en flicka väntandes på mig, och en dag kommer vi att mötas..."

Romantiker redan då!




Den långa mangaföljetongen Maison Ikkoku var en underbar läsupplevelse för F9. (Föga förvånande, med tanke på att jag gillar både tecknade serier och Japan samt är en obotlig (men inte oboklig) romantiker.) Stilrena teckningar. Humor som går hem hos mig (maison är för övrigt franska för just "hem", och Ikkoku är ett efternamn). En jordnära serie, men med snudd på överjordiskt vackra omslag ("se ovan").

En relationsstory där manusförfattaren milt sagt inte hade bråttom med att få huvudpersonerna i säng med varandra..

Gillar man Maison Ikkoku sugs man in i berättelsen och vill inte att den någonsin ska ta slut (vilken den praktiskt taget inte gör, den består av så många episoder). Hon som skrev och tecknade denna serie, vilken verkligen är mangan för mig, Rumiko Takahashi, har genom sitt serieskapande blivit en av Japans mest förmögna kvinnor.

Hmm, inser att förra meningen kan tolkas som att det är jag som är Rumiko Takahashi; om man läser den som: "för mig, Rumiko". Jag är mycket, men jag är inte Rumiko Takahashi.  Meningsbyggnaden var förstås: "Hon som skrev och tecknade..., Rumiko". Ifall ni inte fattade det..


Dagens fikalandsdel på bokcirklar.se är: Chokkaido (ön Hokkaido/choklad)!

Det var lucka 24 det.. Som Yoko Ono sjöng: "Where do we go from here?" Som Jack London skrev i "Skriet från vildmarken" (med orden "historien om Buck" utbytta):

Och här kan Fikargatans adventskalender mycket väl sluta.

God fortsättning (alltså, inte på adventskalendern utan på julen), och tack till alla som läst och förekommit i kommentarfältet, och tack till alla "okända" som läst! Tack Raili-san och Pyttsan-san för era adventskalendrar! Domo arigato!

Fiskargatan-san

2009-12-24 · 08:54

"The 'Dog Star'... / The brightest star in all the heavens - always there to show me the way... / Also know as 'Sirius' / or / 'My Earl'."

Översättning: "Hundstjärnan"... / Den ljusstarkaste stjärnan på hela himlen - alltid där och visar mig vägen... / Även känd som "Sirius" / eller / "Min Morrgan".

Denna kärleksfulla episod av serien Morrgan och Klös får mig att associera till en 22 (vill jag minnas att det var) december för några år sedan. Jag hade anlänt till Dalarna (för att fira jul) och var på kvällspromenad med hunden. Det var en klar och riktigt kall och riktigt knarrig kväll, helt stilla ute och hårdpackad snö. Jag stannade till en liten stund, bara för att ögonblicket (och det som ögonen blickade ut över) var så vackert. Över oss: en otrolig stjärnhimmel. Under oss: Siljan, och ljusen från samhället.

Jag satt på huk och klappade hunden och förklarade för honom varför vi stannat till. Jag är inte säker på att han förstod, men han höll nog med om att vi delade ett fint ögonblick! Jag tror han tyckte de flesta ögonblick man var tillsammans var fina.

Decemberkvällen + att vara där + vyn + gemenskapen med hunden + att knarret och allihopa påminde mig om familjepromenader liknande vinterkvällar när jag var liten (mindes bland annat hur mamma och pappa pekade ut stjärnbilder för mig). Allt kändes, i dalakvällskylan, sammantaget magiskt.

"Det finns inget mildare ord än bliva.
Det liknar linets blommor.
Aftonstjärnan har fött det tillsammans med snön."

av Stina Aronson, ur "Tolv hav"

I samma diktsamling skriver hon om "havet, det av fiskare ägda havet". I natt befinner vi oss just till havs, så vi har inget fikaland.

...men vi har två fikastjärnor.  Florius (Sirius/florsocker) och Konditorion!

Morrig Christmas, alla på Bokcirklar!

Fiskarhavet 9

P.S. Försökte posta detta inlägg i natt. Detta är Christmasgatans första lucköppning denna julafton, men inte den sista. Lucka 24 är ännu oöppnad; sparar det till i kväll.. vilket betyder att efter julmaten och Kalle Anka och julklappsöppningen har ni fortfarande julaftons höjdpunkt kvar!

2009-12-22 · 23:59

"God Jul!" är inte bara en fras. Icke sa Nicke! Non sa Gaston! Nä sa Seccotine! "God Jul!" är även titeln på Kalle Ankas Pocket nr 89!

Fiskargrädden 9, då femton år, skrev i sin dagbok:

"Nu är det december och den där fina, speciella julstämningen. Ibland förknippar jag julstämning med [Bullbaka] Centrum. Jag ska förklara varför.

I Kalle Ankas Pocket nummer 89 God Jul finns tre härliga äventyr där Musse och Långben reser till Raumland i en annan dimension. Första gången är det för att rädda Raumländarna från Dimmornas Furste, vilket de också gör. När de ett år senare återvänder är det 222 år senare i Raumland och allt är förändrat. Utvecklingen och tekniken har gått framåt.

Musse och Långben skall denna gång förhindra att staden förintas av en uppvaknad vulkan. Men denna gång misslyckas de och människorna beslutar att bygga upp en ny by som på den gamla goda tiden. Båda dessa äventyr utspelar sig på julafton och jag drar ibland paralleller med [Bullbaka] som snart ska bli innecentrum och döpas om till [Färdigbakt] Centrum.

Våra hjältar återvänder också en tredje gång till Raumland. Dessa tre äventyr är de bästa Italien gjort!"


När jag nu återvänder till ovanstående dagboksinlägg, som jag alltså skrev när jag gick i nian, är det (nästan) 222 år senare. Men jag har läst om pocketen, och den är lika bra nu! Står sig. (Eller så är det kanske min smak som står sig. )

Kan bara tillägga att efter lite googling har jag lärt mig att de tre äventyren både skrevs och tecknades av Massimo de Vita, och att Raumlandtrilogin är starkt inspirerad av de tre ursprungliga böckerna om "Shannara" av Terry Brooks ("Shannaras svärd" heter den första).

"Musse Pigg och det magiska issvärdet", "Musse Pigg och tornerspelen i Arktia" och "Musse Pigg och återkomsten av Dimmornas Furste" - med de namnen på episoderna behöver man inte tvivla på att det är fantasyberättelser. (Eller att det är Disney, för den delen!)

2009-versionen av Vispargatan 9 får till vissp del samma vibbar av Raumlandsagan som av Lessings framtidssaga "Mara och Dann". Även den fantasy (och samtidigt om oss), och även där har ett avancerat samhälle ersatts av en primitivare värld.


"Cykelsemester på Gotland - pedalens förlovade land" - kommer ni ihåg den låten? Kina känns som pedalens moderskepp. Jag var på mikrocykelsemester i dag. En cykeltur, helt enkelt. Välplogat, inget mådd där jag var. Härlig kyla, stilla och stabilt i luften. Nu hög tid att öppna lucka 22. Dagens fikaland är: Sydkoriander (Sydkorea)! Ni kanske börjar ana var julkalendern kommer att sluta?

Fantasygatan 9

2009-12-21 · 23:55

Ja, god midnatt på er, kära prosarosiga passagerare!

Pepparkaka Nya Guinea har nu förpassats till vår parad av adventskalenderländer in the past. Medan ni - hoppas er fikakapten - har haft ett perfekt dygn här ombord på Bokcirklars pålitliga kryssningsfartyg, med aptitliga portioner mat (äppelpaj till dessert?) och passionerad läsning (och kanske paketinhandlande?), har vi, precis som planerat, positionerat om oss på the world map, och ploppar nu in i dagens adventsluckeland, som är: Cappukina (cappuccino/Kina)!

Cappuccino är, by the Way, det som John Wray drack (eller hade i koppen åtminstone) under Ninas intervju med honom.

21 december; vintersolståndet. Tre år kvar till Mayakalenderns slut. Vet ni förresten vilket år den 21:a Fantomen dog?

Och apropå serietidningar: Vilken serietidning i Sverige skulle ni gissa är den som har näst störst upplaga?

Puss och gran,

Fiskarasien 9

P.S. Jag drack en cappuccino som jag tyckte smakade tyg.  Det visade sig ha en logisk förklaring; det var nämligen ingen vanlig cappuccino, utan en Kappahlccino..

2009-12-21 · 13:57

...är: 58 kilo.

Så mycket väger 116 böcker - om de i genomsnitt väger 500 gram!

116 - på de siffrorna börjar ens postnummer om man bor på den angenäma adressen Fiskargatan 9 på Södermalm i Bookholm!

58 - så många timmar är det kvar till julafton!

58 kilo och lite till väger Viktargatan utan en roman i handen, och utan sina 9!

58+9 (med andra ord: 67) är även antalet rutor på ett schackbräde. Ja, om man lägger till några extrarutor. Vilket jag brukar göra; jag har upptäckt att det blir lättare att vinna då. Det krävs fiffig-/fräckhet för att vinna vissa schackpartier, och varje motståndare jag hittills haft har varit helt oförberedd på Fiskarkvadratens genidrag att lägga till schackrutor. (De brukar bli paffa, sedan arga.)

58 råkar även vara antalet moccarutor jag ätit sedan i förrgår!

58 - på det magiska gatunumret har Moccagatan bott!

58 - så många boksidor måste Ylleälgen läsa i timmen för att hinna igenom kurslitteraturen.

58 - minst så många kilo julklappar vill Fiskarrutan ha i år. Annars får du stryk, jultomten!

2009-12-20 · 22:01

...än fyra julskinkor!

Fjärde advent, och för sjunde kvällen i rad är Sverige ett "Snöns rike". Som i fornstora dagar.



Magie blanche är verkligen vad det är. Vit magi.


korvmedbok skrev i går kväll: "julbakeri och julskinkeri, det blir bäst att äta och lukta på hos andra. Fast pepparkakor får ta upp lite av morgondagens vakentid tror jag nu."

Fiskargatan 5+4 utropar: Du kunde inte ha valt en mer passande dag! (Vare sig baket blev av eller ej.) Fikalandet i lucka 20 är nämligen: Pepparkaka Nya Guinea (Papua Nya Guinea)!


Avslutningsvis en sifferfrågesport:

1. "Snöns rike" skrevs av någon som senare fick Nobelpriset. Hur många åttondelar av bokstäverna i den personens namn (för- och efternamn) utgörs av vokalen "a"?

2. Hur många pepparkakor bakade korvmedbröd i dag?

3. 55 böcker är fler än 54 bibliotek.. men hur många enskilda böcker eller låtar har hittills förekommit i Fikargatans adventskalender? Fler eller färre än 55? ("Förekommit": att jag nämnt dem eller ordlekt med titeln, eller har citerat ur texten.)

4. Vilket datum kommer vi att nå 30 000 kommentarer på Bokcirklar?

5. Fem frågor är fler än fyra, men vad är svaret på fråga fem?

...undrar

Siffergatan 9

2009-12-20 · 21:32

Någon mer än jag som blev en smula omskakad av nyheten om att filmskådespelerskan Brittany Murphy har dött? Hon var 32 år. Dog tydligen av hjärtstillestånd i duschen.

Flera av filmerna hon var med i är baserade på böcker eller serier, exempelvis "Girl, Interrupted" och "Sin City".

2009-12-19 · 23:59

Jag gillar noveller. I like short stories. Det är av två anledningar:

1. They're short (De är korta)
2. They're stories (De är berättelser)

Lucka 19 nu. Det trappas på olika sätt (julbord, julkort etc) för varje dag upp mot julhelgen. Snön ligger redan redo. Några av julklapparna är klara.

Min strategi när jag äter julbord eller vanlig buffé borta (på restaurang eller dylikt), är att hålla mig till några utvalda sorter och äta mycket av dem. (Speciellt när det gäller kött.) Jag inser att detta går emot själva idén med buffé - det vill säga att äta lite av varje.. Men ju färre sorter jag tar av, desto mer osannolikt är det att jag får i mig något dåligt!

Även när det gäller litteratur (och serier och musik) är det mycket av några som gäller för mig. Jag hittar någon författare(/serieskapare/artist) jag gillar, och läser mycket av den.

Dagens fikaland på bokcirklar.se är: Arracsgentina! Och nu väntar en lång etapp till havs!

2009-12-18 · 23:57

Dä bar å skriv med ischoklad i magen, så hinner den nyss hemkomne F9 nog öppna dagens lucka också före midnatt lokal tid (Bokcirklartid). Magnus Uggla sjöng om "Fredagskväll på Hallen", men med så här många minusgrader känns det snarare som fredagskväll på Arktis.

Läste i SvD en intervju med "Pianot"-regissören Jane Campion. Hon är aktuell med en ny film, "Bright Star", om John Keats och hans kärlekshistoria med Fanny Brawne. Det är en av de tre kärlekar som skildras i boken "Passion" (på engelska) av Jude Morgan.

Om ni vill ha hjälp av John Keats med julklappsrim är det lite för sent; däremot kan F9 stå till tjänst! Någon som vill ha ett rim till exempelvis en slips eller någon specifik roman? I'm at your service.

Men nu öppnar vi lucka 18. Dagens fikaland är: Bullivia!

2009-12-17 · 23:57

"Forgive me, my little flower princess
For crushing your delicateness"

Alice Oswalds dikt "Snowdrop", i synnerhet raden "her wild-flower sense of wounded gentleness", får mig osökt att associera till ovanstående Lennonrader.

Snowdrop
av Alice Oswald

A pale and pining girl, head bowed, heart gnawed,
whose figure nods and shivers in a shawl
of fine white wool, has suddenly appeared
in the damp woods, as mild and mute as snowfall.
She may not last. She has no strength at all,
but stoops and shakes as if she'd stood all night
on one bare foot, confiding with the moonlight.

One among several hundred clear-eyed ghosts
who get up in the cold and blink and turn
into these trembling emblems of night frosts,
she brings her burnt heart with her in an urn
of ashes, which she opens to re-mourn,
having no other outlet to express
her wild-flower sense of wounded gentleness.

Yes, she's no more now than a drop of snow
on a green stem - her name is now her calling.
Her mind is just a frozen melting glow
of water swollen to the point of falling,
which maybe as no meaning. There's no telling.
But what a beauty, what a mighty power
of patience kept intact is now in flower.

Från "Weeds and Wild Flowers", med originella dikter om olika blommor, där hon beskriver dem som om de vore människokaraktärer.

David Bowie var ju "Thursday's Child". Decembers Gröt är ju risgrynsgröt. Men vet ni vilken gröt som är Morgondagens Gröt?

Jo, mannayanagrynsgröt (mannagrynsgröt/mañana)..

Men än är det i dag, och dagens adventsland - i lucka 17 - är: Venezukanela! Ifall någon skriver en bok om detta fikaland och behöver en bra titel, föreslår Risgrynsgatan: "Konsten att vara Venezukanela"..

Kjell Höglund sjöng att "Landskapet är som en tavla / Som du och jag har klivit in i". Nu, med den sandade snön, kan man ändra det till att -

"Landskapet är som en tallrik / Risgrynsgröt som nå'n har strött kanel på"

2009-12-16 · 23:59

Om SL (Storstockholms Lokaltrafik) vore ett bokförlag:

- SL skulle förslagsvis stå för SagoLika. Det vill säga som i SagoLika förseningar.
- Priset på en pocketbok är 40 kr per sida.
- Cirka varannan rad i boken har hamnat lite senare i texten. Sådana små missöden vänjer du dig vid; du är glad om det inte är värre.

- Sidan 5 är skippad på grund av verbfel.
- "Hallå, hallå? Var ÄR kapitel två? Du vet att jag vill läsa dig! Jag anropar försvunnet chapter två; hallå, hallå." Kapitel två är försenat på pronomengrund av ett omfattande singularfel, och inkommer om några minuter till sid tolv.
- Kapitlen fem, sju och fjorton är tyvärr inställda. SL hänvisar till kommande upplagor.

- Stycken fattas här och där i boken utan att SagoLika ger någon information om varför.
- Sidorna 55-62 är skrynkliga. Du läser: "Vi har för närvarande kraftiga förstörningar i pappret på grund av ett tidigare romanfel."
- I kapitel åtta är ALLT som det ska utan att SagoLika ger någon information om varför.

- Den fjärde samt fjärde sista sidan i varje vardagskapitel är så överfulla av text att orden överlappar varandra. SL låter hälsa att de är "medvetna om detta återkommande och festliga fenomen".
- Om SagoLika blev erbjudet en gästmånad i förlagsbloggen på Bokcirklar, skulle de konstruera monstruösa bloggspärrar så att ingen kan planka in i deras blogginlägg, och om de fick tid över skulle de blogga.
- Du (förmodligen en obeväpnad kvinna) befinner dig på sid 103 när sex bistra personer i SL-jackor kommer in i vardagsrummet, ställer sig i halvcirkel runt din läsfåtölj och ber dig visa upp ett giltigt kvitto på bokköpet. Du säger som det var, att det inte satt någon i kassan. Dina uppgifter kontrolleras.

- Efter att ha läst kapitel nio väntar du dig (förståeligt nog) kapitel tio, men hittar det inte. Du tittar i innehållsförteckningen, där det står att kapitel tio har en ny beräknad startsida till sid 117. Nästa gång du kollar är kapitlets beräknade början sid 120, sedan 122, sedan 135. "Kapitel tio är för närvarande stillastående mellan två andra böcker."
- Om boken är tryckt på sommaren, så räkna med att varannan sida är slopad. Om boken är tryckt på vintern, så multiplicera antalet minusgrader med tio så får du en indikation på hur många förseningsminuter det blir per lässida.
- Samtidigt som du gläds åt att 22 procent av boktexten trots allt finns med och är läslig (läs: i tid), berömmer SagoLika sig själv för 95 procents läslighet.

- Kapitel 19 flyter på bra, men blir mot slutet stillastående i fyra sidor på grund av ordbrist vid Stockholms central.
- Sista kapitlet är inte med. SL beklagar detta, och hänvisar till andra romaner.

SL + vinter = ett mästarprov för Stockholmare i att ha överseende med andras brister.

Men en kul sak är i alla fall att SL hittar nya infallsvinklar, eller anfallsvinklar. En av mina SL-favoriter, som jag bara varit med om en gång, är följande. Efter att tåget varit stillastående i ett dussintal minuter: "Vi fortsätter nu mot Stockholms central." Woohoo! tänkte jag. Men så kom ett litet by-the-way: "Tyvärr kommer tåget inte att stanna i [pendeltågsstationen jag skulle av vid]."  "Ni som ska gå av [där] får istället kliva av vid [stationen efter], och följa med nästa tåg från Stockholm tillbaka en station. Tack SL. Det var trettio minuter mellan pendeltågen, och typ lika många minusgrader.

Som helhet har dagens dag, Carl (Kall?) XVI December, trots flera buntar bonusminuter i SL-trafiken varit en dag jag kan beskriva som bra! Om tisdagen var som att se en tavla målas, i vrålvitt, med yviga penseldrag, var onsdagen som att se färgen torka. En stilla, kallare dag då snön fick tid att lägga sig på plats, och då landskapet och luften liksom hämtade andan. Medan jag var ute badade snölandskapet under några snabba stunder i sol; det var som ett leende, och Fiskargatan fann det omöjligt att inte le tillbaka!

I går kryssade vi iväg från Biscottiland. Nu, tjugofyra transatlantiska timmar senare, kan vi öppna lucka 16. Dagens fikanation är: pärlsockrets förlovade land - Pärlama (Panama)!

2009-12-15 · 23:52

Att sammanfatta den här dagen utan att nämna snö, vore ungefär som att resuméra "Skriet från vildmarken" utan att nämna Buck.

All denna snö; allt är vitt och förändrat och känns nymodigt! Vilket är precis som man kan känna när man börjat läsa i en ny roman, eller hur?

Och jodå, jag halkade omkull en gång (men slog mig inte det minsta). "O! Gick det bra?" frågade en snäll tjej med barnvagn som gick framför mig. Landade mjukt, i och med att det var så mycket snö. Tack snön!

Å andra sidan var det ju snön som var grundorsaken till att jag halkade.. Sabla snö!

Jag har nu skottat bort snön från lucka 15. Att adventskalendern är snötäckt, och att denna dag kommer att gå till vinterhistorien som säsongens första skott-dag, är föga förvånande - vi befinner oss nämligen i: Biscottiland (Skottland)! (Som redan var inplanerat som just denna dags fikalandsdel!)

Nu kliver vi återigen ombord på vårt kryssningsfartyg, och landar i morgon i Latin-/Pralinamerika!

Som avslutning på dagens bloggning har Fiskarskotten 9 skottat fram ett citat, och undrar om någon vet från vilken bok.

"Snö är en dikt. En bländande vit dikt.
I januari täcker den halva norra Japan.
Där Yuko bodde var snön vinterns poesi."

2009-12-14 · 18:16

Efter att (i inlägget "Nobelmiddagsmikrofoner!") ha berättat att fikalandet i lucka 10 är Ekvatorimjöl-Guinea, hoppades Afrikagatan såklart på att Glasklaron skulle komma förbi i kommentarfältet och kasta fram en klase tips på ekvatorialguineanska böcker.

Oväntat nog verkar hon inte ha något sådant boktips. Jag får väl ta tag i saken själv, tänkte jag, och leta upp någon "E-bok" (bok från E-Guinea) att nämna (någon som finns på svenska). Att hitta exempel på översatt (ens till engelska!) ekvatoriallitteratur visade sig dock vara lättare sagt än gjort. Det finns inte exakt många exempel, kanske så exceptionellt få som noll.

Ju mer jag sökte, desto mer fascinerad blev jag av hur oöversatt E-litteraturen är. Kan det vara så att ingen på Bokcirklar har läst ett enda extrakt från den ekvatorimjölguineanska poesin eller mjöllitteraturen (skönlitteraturen)? undrade Afrikagatan förfärat för sig själv. Det är ändå ett helt land vi pratar, om än ett - som Johan Althoff skulle ha uttryckt det - "extralitet" sådant.

Jag bestämde mig för att bli den ekvatorialguineanska litteraturens röst på Bokcirklar!

En av de första sakerna man blir medveten om, när man börjar sätta sig in i Ekvatorial-Guineas bokvärld, är att ekvatoriallitteraturen är på spanska. Majoriteten av befolkningen har ett annat språk som förstaspråk, men det är helt enkelt spanska som är bokspråket, och i vissa delar av landet talar uppskattningsvis 90 procent av befolkningen flytande spanska. E-Guinea är det enda spanskspråkiga landet i Afrika-söder-om-Sahara.

"Ekomo" av María Nsué Angüe var den första publicerade romanen av en kvinnlig E-författare.

Raquel Ilonbé flyttade(s) från E före sin första födelsedag, återvände (från Spanien) i vuxen ålder för att söka sina rötter. Hon ligger bland annat bakom poesisamlingen "Ceiba", vilken kom till under tolv år, och barnboken "Leyendas guineanas", en antologi med åtta nedskrivna legender.

En tredje kvinna (alla dessa kvinnor...), Ana Lourdes Sohora, skrev "El amigo fiel" ("Den trogne vännen").

Constantino Ocha'a Mve Bengobesama. Har du verkligen inte läst något av honom, glasörnen?

"Cuando los combes luchaban" av Leoncio Evita Enoy var den första E-romanen (inte bara av en författare med efternamnsinitialerna EE, utan överhuvudtaget).

Donato Ndongo-Bidyogo är mannen bakom "Historia y tragedia de Guinea Ecuatorial" och "Antología de la literatura guineana".

Francisco Zamora Loboch skrev kärleksdikten "Vamos a matar al tirano" ("Vi ska döda tyrannen").

"La última lección del venerable Emaga Ela" ("Den vördnadsvärde Emaga Elas sista lektion") av Antimo Esono Ndongo. Den skulle jag säkert gilla; jag brukar gilla böcker med namnet "Ela" i titeln!

Slutligen måste jag nämna den som skrev poesiboken "Voces de espumas" (Bubblors röster), bara för att han har ett så härligt namn - Ciriaco Bokesa (BOKesa).

Extrakt (på spanska) ur den ekvatorialguineanska litteraturen finns att läsa här:
http://www.asodegue.org/litantologiadnb.htm


Raquel Ilonbés enkla, vackra dikter slog an något hos mig. (Jag hade faktiskt tårar i ögonen, vilket inte är så ofta.) Hennes poesi har en vemodig ton men är samtidigt som en hyllning till livet.

Jag har gjort en provisorisk översättning av hennes dikt "¡Adiós, Guinea, adiós!". Provisorisk som sagt; jag är fullt medveten om att jag kanske inte fått allting rätt.

Farväl, Ekvatorial-Guinea, farväl
av Raquel Ilonbés, översatt från spanska av F9

Jag sjöng för mig själv
en sång om kärlek och glömska,
mina fotspår i sanden,
som vågorna suddade ut lite i taget.
Den sista gången i livet,
hade jag ingen vid min sida,
den sista gången jag skulle nudda
den fuktiga savannen.

Jag känner den här jorden,
jag har gått på den barfota,
jag har haft den i mina händer,
där finns ännu spår efter den.

Jag har kämpat, jag har vunnit,
jag har trott, jag har förlorat,
jag har gråtit för ingenting,
min hud och mina sandaler
har varit genomvåta i regnet.

Jag har levt i djungeln
av genomträngande dofter,
jag har varit insnörad levande.
Jag har försjunken i tankar
betraktat bilder av ceibaträdet,
jag har känt styrkan
i dess kärlek i fjärran.

Jag har drömt, jag har lidit,
nostalgin har omslutit mig.
Dagen har fått mig att le,
de tomma sysslorna
har varit mina följeslagare.

Natten var min älskare,
en kärlek som aldrig glömmer.


Dagens fikaland är tro't eller ej ännu mindre än Ekvatorial-Guinea. Bakom lucka 14 döljer sig nämligen: Saffrandorra!

2009-12-13 · 16:25

Den trettonde december är för mig: saffransbullar, musik, ljuskrönta Lucior med ljuvligt hår, små glas eller muggar med värmd och värmande glögg, och att på slutet tappa med fingrarna på undersidan av glögglaset för att få i sig de sista sabla russinen. (Glögglas är förresten ett skojigt ord!)

Det brukade vara stämningsfullt när man samlades i skolan tidigt på Luciamorgnarna, lamporna släckta, tyst i salen, och Lucians och de övrigas intåg. Men har ni tänkt på det här: om de inte hade sjungit något, hade det liksom fattats något. För vad vore ett Luciatåg utan jullåtar? Vad vore december utan jullåtar? (Vad vore lussekatter utan saffran? )

En sak som jag märkligt nog aldrig har sett analyseras, är vilket tempus (eller modus) olika jullåtar utspelar sig i. Så jag tänkte för andra gången i min adventskalender ge mig in i verbens värld. (Första gången var i "Kokoseanien och Saffrantarktis".)

Låt oss se om vi hittar julbär på varje verberisbuske (berberisbuske)! Med andra ord: låt oss ta reda på om varje verbform finns representerad i minst en jullåt!

1. Imperativ
Jadå, bland annat "Gläns över sjö och strand" (imperativ redan i titeln). Men jag trodde i många år att "gläns" var ett ord för "glans", alltså att den som skrivit texten menade att det var glans på sjö och strand från stjärnan i fjärran. De inledande 7-ackorden på piano är för övrigt magiska att höra. Texten sitter perfekt och låtens (musikaliska) konstruktion är fenomenal. Strålande ju-u-llåt! Strålande ju-u-llåt!

Ett till exempel på imperativ i jullåtar, är den text som Sigrid Elmblad skrev till "Sankta Lucia", med rader som "Tänd dina vita ljus". Den versionen av "Sankta Lucia" (eller "Luciasången") utspelar sig rakt av (helt och hållet) i detta utåtriktade modus.

2. Imperfekt
"Mary's Boychild" med Boney M. Bland poplåtar med jultema, är denna sedan min uppväxt en av mina favoriter. Den spelades på radio i veckan, och jag var så lycklig. Min enda kritik mot låten är att den tonar ut, vilket blir en antiklimax. De skulle köra det där "Oh my lord" några gånger och sedan avsluta låten som den börjar, acapella med "Mary's boychild, Jesus Christ, was born on Christmas Day" (men med melodin från "because of Christmas Day" i sista raden).

Det finns för övrigt en mix där en vers ("Now Joseph and his wife, Mary") är borttagen! Oacceptabelt; vore som att ta bort ett kapitel ur "Jane Eyre" eller något.

3. Presens
"Nu tändas tusen juleljus". En perfekt låt (ja, trots att den till stora delar utspelar sig i presens). Jag tycker den och "Gläns över sjö och strand" är bland de absolut bästa jullåtarna, inte bara bland svenska, utan överhuvudtaget.

4. Perfekt
Den underbara "Vår julskinka har rymt" med Werner och Werner.

5. Konjunktiv
"Hosianna, Davids son
Välsignad vare han
Välsignad Davids son
Som kommer i Herrens namn

Hosianna i höjden
Hosianna, Hosianna
Välsignad Davids son
Som kommer i Herrens namn"

En smula tjatig, kan man tycka om den texten..

6. Futurum
"Blue Christmas" med Elvisp Resley ("I'll be a blue Presley without you").

7. Konditionalis
Erkänn att ni tvivlade på att Saffrangatan skulle hitta en julsång innehållande konditionalis! Men tji fick ni.

"Nu är det jul igen, i både slott och koja
Över hela landet drar en kollektiv noja
Det pyntas, sjungs och skickas fåniga kort
Åh Jesus, se nu vad du har gjort
För om du inte blivit född hade vi sluppit en högtid
Med tomtar, lutfisk och kvalmig glögg"

Från "Nu är det jul igen" med Just D.

8. Pluskvamperfekt
...slutligen. Detta tempus - runt-förrförra-hörnet-tempuset - är det inte heller helt lätt att hitta exempel på i jullåtar, men:

"De tvinga' en till dans, och massa annat trams
Se'n gräla' de om vikten av att hålla sams
Jag hade önskat mig deg / Och kanske lite lego
Men trots allt smussel / Fick jag bara några pussel"

Från samma låt som i punkt 7.

De flesta dagar utspelar sig ju i presens.. Inte den trettonde december dock. Den utspelar sig i lussekvamperfekt.

Nu öppnar vi Lucialuckan, om ni har lust. Dagens fikalandsdel är: Lussekattalonien!

Med saffrig hälsning,

Tredjeadventsgatan 3x3

P.S. Berberisbär och saffran förekommer ibland i samma recept, har jag sett. Och "berberisrecept" borde bli Bokcirklars officiella ord någon månad!

2009-12-12 · 23:53

Precis som Anna-Karin Palm gav vi oss "In i öknen". Vi färdades hela kvällen, hela natten, hela dagen. Stannade till på ett ställe och bakade Sahara Bernhardt-bakelser. De blev sabla goda, men värmen gjorde dem kladdiga för fingrarna; inte undra på eftersom vi befann oss i landet Kladd (Tchad)!

Nu, sent på kvällen, har vi nått kontinentens norra kust, Afrikaetappens mål. Låt lucköppningen inledas!

Det är den tolfte i tolfte, vilket betyder att vi, efter dagens lucka, är halvvägs in i julkalendern. Dagens fikaland är: Mockarocko!

(Hur föredrar ni förresten att stava mockarutor - mocka-, mocca- eller mocha-? Var och en av stavningarna är korrekt. Jag brukar skriva mockarutor, men café mocca.)

Fika-rutan 9 har ett läsminne från Marocko: Jag gjorde i två (härliga) dagar ingenting annat än läste i "The Sweetest Dream" av Doris Lessing. Lämnade bara hotellrummet för att äta middag typ. (Jag var inte sjuk eller nå't, och det var inget större fel på Marocko, men att läsa vidare i boken lockade mig mer än Marocko.)

Augustinus (Saint Augustine) skrev (redan innan han helgonförklarades) ungefär så här: "Världen är en bok. De som inte reser, läser bara första sidan." På sätt och vis sant. En resa är generellt en svårslagen upplevelse, tycker jag. Resor berikar.

Däremot behöver man absolut inte ha levt ett "snävare" liv för att man inte haft möjlighet att resa mycket, eller inte varit lockad av resa. Det handlar även om HUR man läser. Man kan läsa varje sida som med någon annans ögon. Om någon har varit i hela världen men bara sett den i sitt eget perspektiv, har han kanske ändå inte fått så många nya vyer. Och någon som sett några få sidor, kanske har upptäckt ett annat djup i den texten.

Att säga att de som inte rest bara har läst en sida, är ganska taskigt (nedvärderande), så F9 skulle vilja omformulera citatet, och behålla bara den positiva aspekten. Något i stil med: "Världen är en bok. Att resa är att läsa nya sidor."

Man skulle även kunna skriva så här, som en replik till Augustinus:

Världen är inte en bok. Världen är tiotusentals böcker! Att läsa är (en form av) att resa.

Med kokoshälsning,

Mockagatan 9


P.S. I morgon är det ju saffranets stora dag. Kesellaälgen skrev här - http://bokcirklar.se/blog/view/6904/#comments - att hon hävdar "starkt att lussekatter är en hyllning för att solen skall komma tillbaka". Observera dock att det inte var därifrån jag citerade, utan jag citerade från när hon citerar sig själv; http://bokcirklar.se/blog/view/6909/

Saffrangatan 9 hävdar starkt att solen i sin tur hyllar lussekatter. För var på jorden är solljuset som starkast? Jo, över Saharaöknen! Knappast en slump, för vilken färg har Saharasanden? Jo, saffransgul! Solens sätt att visa att den lyser som en hyllning till lussekatter - för att de ska komma tillbaka!

Så lussekatter och solen lever helt klart i hyllningssymbios med varandra.

2009-12-11 · 16:15

Gummor och gossar,
låtom oss frossa
i starkvinsglögg rossa
- gärna från Blossa!

Men fräscht ska det dofta
om gapet på oss, va?
Så glöm ej att flossa
- så russinen lossna!

F(1+8)

P.S. Läs Plåstra!

2009-12-10 · 22:21

Ni vet den där stora middagen de hade i Stadshuset för ett år sedan ("Nobelfesten")? Den var tydligen en succé, för i kväll har de haft en sådan igen. Skulle inte förvåna mig om det utvecklas till en tradition och blir något som ska äga rum varje år.

F9 skulle absolut inte ha något emot att vara där och äta gott (det förbryllar mig faktiskt att jag inte fick någon inbjudan, jag tror jag ska mejla till den där Alfred Nobel och be honom sätta upp mig på gästlistan till nästa gång). Att se Nobelfestligheterna på TV är däremot inget jag suktar efter. Jag menar, hur festligt är det att se på när andra sitter och äter?

Inte festligt alls! fräser Fiskargatan (som inte fattade att frågan var retorisk, trots att han ställde den själv). Fräser? Ja, fräser, som vore han en lussekatt av sällsynt sur surdeg.

Och att kungafamiljen är där och sprider kunglig glans - vad är det för vits med det när Madeleine ändå har så tråkiga klänningar nuförtiden? Hennes urringningar (u-ringningar) har urartat i fel riktning. Det vill säga i feg riktning..

Dessutom har vi ju ingen aning om vad de konverserar om under Nobelmiddagen. Vi hör bara ett stort sorl och ser dem röra på munnarna. F9 föreslår att prinsessorna och pristagarna (och några till) utrustas med mikrofoner, så att tittarna kan följa de intressantaste bordssamtalen. (Särskilt spännande vore det om mikrofonerna råkar vara på även när prinsessorna står i toalettkön.. och pratar sinsemellan om hur roligt de egentligen har på festen.)

Nobelfestligheterna varar ju bara i en ynka dag och är sedan över; att jämföra med adventsfestligheterna på bokcirklar.se, vilka ju varar 24 gånger så länge! Ändå skulle jag vilja påstå att man inte kan hitta någonting som påminner mer om Bokcirklar, än just Nobelfesten: Den är en sprudlande och speciell tillställning, och böcker är en av de ursprungliga orsakerna till att den äger rum, vilket förstås inte innebär att bordspratet till 100 procent måste handla om litteratur (eller kemi etc), men faktum kvarstår: utan böcker ingen fest!

Utan Afrika inga människor. Utan människor ingen Stieg Larsson. Utan Stieg Larsson ingen Lisbeth Salander bosatt på Fiskargatan. Utan Lisbeth Salander bosatt på Fiskargatan, ingen "Fiskargatan 9" bosatt på Bokcirklar. Utan "Fiskargatan 9" ingen "Fikargatans adventskalender". Utan den 10 december ingen lucka 10. Dagens fikaland är inget mindre - och inget större - än: Ekvatorimjöl-Guinea!

Och utan Ekvatorial-Guinea inget Afrika-as-we-know-it.

2009-12-09 · 22:49

Ni kanske väntade er ett fikaland i dag! Det vore liksom fullt förståeligt om ni väntade er det. Men.. ni får mer än så! Dagens siffra till ära, serverar Visp(ar)grädden 9 nämligen treländersfika (motsvarigheten till en trerättersmiddag)!

Första punkten på fikamenyn är förstås förfika ("förrätt" i matigare sammanhang). Jag anammade - anam-nam-made till och med! - Glas-surons idé(g) om ett fikaland med nam-nam i namnet. Dagens förfikaland är därför: Nam-namibia!

Huvudlandet i dagens lucka är dock: Mandelmazzaïre! (Zaïre har bytt namn, I know..) Ett julgodis (hemmagjort) som jag varje år äter många av, är mandelmassabitar med smält (och sedan stelnad) choklad ovanpå. HUR många vet jag inte, men en (mandel)massa! Men knappast fler än det finns sidor i en normallång bok.

Men nu åter till menyn. Till efterfika (motsvarigheten till efterrätt) blir det någonting fett klurigt; nation nummer tre den nioende december är: MarGArinBON!

Och därmed förklarar Fiskargatan lucka 9 öppnad!

Apropå Afrika: När jag i dag såg nya numret av Kalle Anka & C:o, kom jag att tänka på hur det ibland känns som att tiden stått stilla.

"Jag har funnit några papper i en grav
Det är bortglömda rester från en svunnen kultur
Jag vill tyda dessa gamla fragment
Som om ingenting väsentligt har hänt"

Citatet är inte från nya numret av Kalle Anka om ni trodde det, utan från Kjell Höglunds "Gennesarets sjö". Men på omslaget till Kalletidningen åker Kalle och Kajsa kälke, i störtande fart. Kalle älskar det, medan Kajsa är en sockerkaka ängslig (inte bara en smula ängslig alltså). Jag tänkte när jag såg den bilden: varför inte vice versa? (En skvatt vettskrämd Kalle, en fartälskande Kajsa.)

Både teckningsstilen och skämtet i bilden var i tidig Kallestil, inget fel i det. Men skämtet hade funkat lika bra om man kastat om de invanda könsrollerna. Jag tänker på sådant där ibland. (Inte för att det där var någon djupare reflektion, men ändå..)

"Spegeln sprack från kant till kant" är en av de Agatha Christie-böcker jag minns bäst; bland annat för att det i den är ett så framträdande inslag hur tiderna har förändrats i byn St Mary Mead (med nya villaområden etc). Hon skriver om det med en sorgsen klang. Annars i (de flesta av) Christies böcker är det som om ingenting väsentligt hände mellan 30- och 70-talet. (Inte menat som kritik, utan bara ett konstaterande.) Hennes miljöer och dialoger klarade sig liksom opåverkade från samtidens förändringar.

Vid det här laget har ni kanske börjat undra vad farao allt detta har med Afrika att göra (för det var ju "apropå Afrika"). Och vet ni vad - det undrar jag också, när jag tänker efter..

Men jo, det finns en koppling; för vad gäller Afrikas karta är det aldrig som att tiden stått still. Alltid något land som bytt namn sedan sist, eller gränser som ändrats. Det är Afrika som gör att geografiböckerna ständigt är inaktuella. Sabla Afrika!

2009-12-08 · 05:43

Då öppnar vi lucka 8. Dagens adventsland är: Fikarepubliken Kongo (Folkrepubliken Kongo (som inte heter så längre, jag vet))!

Nyckelordet när det gäller julmaten och julbaket i år, är för mig varken skinka, sill eller rödbetssallad, utan - surdeg! För några år sedan inleddes trenden att allt ska vara fullkorn. Fullkornsmjöl. Fullkornsbakelser. Fullkornslasagne. Fullkornhamnstorg i Gamla Stan. Fullkornsmåne.

Men nu är det surdeg som är inne. Och eftersom jag lever med min tid, så KRÄVER jag att allt som kan vara surdeg på julbordet är surdeg i år! Dopp-i-gryta med surdegstunnbröd. Dessertostar med supertunna surdegskex. Julgodis av surdeg.

Bra litteratur är som surdegsbröd - är ingenting man stressar fram. Vissa saker SKA ta tid, så är det bara.

2009-12-07 · 18:45

Från Saffrantarktis kryssade vi till Sydafrika (i fikakretsar mer känt som Sydkakrika), och befinner oss nu en bit in på den afrikanska kontinenten. Vi ska, precis som titelpersonerna i Lessings "Mara och Dann", ta oss landvägen norrut genom Afrika.

Fisher Street 9 såg i helgen filmen "District 9", vilken utspelar sig i just Sydafrika. En fulländad film, i alla fall som "hantverk" betraktad. Jag tror den kommer att kännas modern även trettio år från nu. En kittlande story, och allt i filmen var så läckert och genomarbetat, från rymdvarelsernas prat till roliga detaljer som denna text på en skylt: "No non-human littering", haha. Att handlingen är förlagd till Sydafrika är knappast en slump, utan nog en vink till apartheidtiden.

Jag gillade berättartekniken; snabba relevanta snuttar som etablerar förutsättningarna för handlingen - att ett rymdskepp som fått haveri hade parkerat i luften över Kapstaden, utomjordingarnas ghetton och att människors attityd mot utomjordingarna gradvis blivit alltmer nedlåtande. Redan efter en liten stund hade man fått i sig lika mycket handling som i ett antal bokkapitel, och accepterat alltihopa.

Även om det skulle hända på riktigt att utomjordingar landar, skulle man ganska snart acceptera det som en naturlig del av verkligheten. Det skulle givetvis kännas omtumlande med utomjordingar till en början, men man anpassar pusslet rätt fort.

Verkligheten är just som ett pussel, ett pussel som visserligen ständigt är färdiglagt, men samtidigt är i konstant - men oftast nästan omärklig - förändring. Men ibland händer det någonting omskakande (som exempelvis tsunamin, World Trade Center, prinsessan Dianas död, mordet på Olof Palme), och vi får en ny pusselbit som ska tryckas in i det redan kompletta pusslet. Den nya biten påverkar alla pusselbitar intill, och pusslet får ett delvis nytt utseende. Det är som i denna, så ofta citerade, dikt av Alf Henrikson:

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
Och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
Men ibland blir den aldrig densamma mer"

Så sant som det är diktat. Och mordet på John Lennon är just en sådan pusselbit jag pratar om. I morgon är det 29 år sedan. Ibland har jag tänkt på de år av nya Lennonlåtar, personlig utveckling, intressanta intervjuer, nya åldersperspektiv, etc som gick förlorade i och med de där pistolskotten den 8 december 1980. Det är ofrånkomligt att man då och då kommer att tänka i de banorna när man är ett stort Lennonfan.

Men som Agatha Christie filosoferar i sin sista Miss Marple-bok, "Nemesis": man kan även se det som att varje liv är komplett i sig. Fiskargatan instämmer i det. Inte för att jag tror att det var meningen (typ förutbestämt) att Lennon skulle bli mördad vid 40 års ålder. Utan helt enkelt för att det blev så.

Lennon dog när han var inne i en enormt bra period (han var harmonisk, entusiastisk inför framtiden etc). Det hade (med facit i hand) varit flera snäpp bedrövligare om han hade mördats ett år tidigare - innan låtarna till "Double Fantasy" och "Milk and Honey" var inspelade, och innan han gjort sina comebackintervjuer, vilka var hans första på fem år.

"Yet here he was, the same old John, if a little thinner and more lined of face, his hair still almost Beatlishly abundant, his accent unchanged despite the Americanisms that peppered it. Here were the same articulateness, honesty and irresistible wit, but all somehow calmer and mellower, as if deep inside him a storm had finally blown out."

Från "John Lennon - the Life" av Philip Norman.

Men nu är det dags att öppna lucka 7! Vi befinner oss i Doris Lessings barndomsland (som dock hette Sydrhodesia på den tiden); dagens fikaland är: Zemmelbabwe!

2009-12-06 · 23:50

I dag slår vi på stort; dagens FIKAVÄRLDSDELAR är: Kokos-eanien (Oceanien) och Saffr-antarktis!

Lucka 6 för osökt tankarna till Tiger Woods, eller hur? Jag menar, han verkar ju inte ha haft några problem att hitta en "lucka sex" i sitt liv för andra än sin fru.. Dåligt att gå över par (äkta par) i ett äktenskap, tycker jag. Fullt förståeligt att hon är PUTT på honom.

Länge var Tiger - med sin Fe9 (järnnia) - ett av de två undantagen som bekräftade regeln "ingen är perfekt". Nu är F9 - med sin tigerkaka - det enda kvarvarande undantaget..


Ingen är perfekt som sagt, men jag har grunnat i helgen på om det finns det någon som är pluskvamperfekt. Några tempustankar från Fiskargatan:

Människan lever i hög grad i futurum. Hundar lever i presens (och är i regel nog lyckligare).

Ungar lever också i presens. Hembryggt äppelvin - och allt annat vin - lever däremot i futurum. Tills den stund då någon öppnar buteljen och uppfyller vinets mening med livet, det vill säga dricker upp det! Vinets på sitt sätt vackraste stund (även om väntan kan vara vackert också); dess enda lilla stund i presens.

Dagböcker lever i perfekt ("Kära dagbok, i dag har jag..."). Romaner lever i imperfekt. Poeter och drömmare lever i konditionalis.

Prosaslukare lever i (uttalas på Stockholmska:) "läsens", som är en underform av presens.

Katter lever som vi vet i purrfekt. Julgranar lever i barrfekt.

Knotterälgen ("Vinden ven i träden och en liten kastvind fick huden att knottra sig på armarna") lever i pytturum.

På jularna lever genomsnittssvensken i plufskvamkonfekt.


På Antarktis, där vårt läsfartyg befinner sig för tillfället, finns det ju visserligen nästan bara pingviner och is. Men pingviner finns inte nästan bara på Antarktis.

Här kommer en bunt sanna eller falska påståenden om pingviner. Vilka tror ni är falska?

1. Det finns pingviner, i naturligt bestånd, i de flesta av jordens världsdelar - fyra av sju.

2. Den vanligaste pingvinen i världen är gultofspingvinen.

3. Den vanligaste pingvinen i världen är Macaronipingvinen.

4. Sockertoppspingvinen och sachertartepingvinen är lika vanliga.

5. Det finns pingviner i naturligt bestånd så långt norrut som vid Ekvatorn. Arten heter Galapagospingvin och är utrotningshotad så det skriker om det.

6. Fiskargatan gjorde en pingvin i träslöjden i högstadiet.

7. Pingvinen är inte ett däggdjur. Pingvinen är världens snabbaste fågel. Pingviner härstammar från flygande fåglar.

8. Arten vitkindad pingvin lägger två ägg, men ruvar bara det ena. Åsnepingvinen, som bland annat förekommer på South Sandwich Islands, verkar gilla att flyta in i land på vågorna; ibland vänder den nämligen ut till havs bara för att flyta in igen.

9. Dvärgpingvinens namn är ironiskt; den är i själva verket både större och tyngre än kejsarpingvinen. Det finns cirka 95 nu levande pingvinarter, varav presenspingvin är en. Den är nära besläktad med en nu utdöd art som kallas pluskvampingvin. Rosévinspingvinen kallas så för att dess fjäderdräkt är svart och rosa.

10. Det finns Victoriapingviner men inte Madeleinepingviner. Det finns klipphopparpingviner, men inte Godahoppspingviner.


Och nu, efter ett alldeles för långt adventsinlägg, tänker Tempusgatan 9 hoppa i säng.

2009-12-05 · 11:07

Det är den femte december och dagens fikaland är Auströlien (strö som i strösocker)!

Fem har en framträdande - för att inte säga femträdande - plats i litteraturen. Allt från Femböckerna av Enid Blyton. Till Doris Lessings femböcker; "Det femte barnet", "Den femte sanningen", "Ljuvaste fem" för att nämna/femna några. "Fem, ute i världen" och "Alfred och Femily" för att nämna två till, så har vi nämnt fem!

När jag var liten hade jag en barnbok som heter "Fem små brandsoldater". Jag berättade om den i skolan en gång i lågstadiet, när vi satt i en mindre grupp (avspänt, kul) och skulle berätta om varsin bok. Ni skulle varit med!

Även bland Bokcirklars gästbloggare har det ju skrivits femböcker. Exempelvis:

- Fem människor dör som du (Wolff)
- Jävla fem (Dozzi)
- En smula fem, en smula kärlek (Cobbold Hjörne)
- Fem knivar hade... (Taivassalo)
- En tur med P1500 (sportbilen P1800) (Syvänen)

Och la femme Emma skriver som bekant på en femiljesaga.

2009-12-04 · 23:22

Oj oj, vad står på... Ni kanske började känna fredagsfruktan över att den fjärde Fiskarluckan skulle utebli. Men icke sa Nicke! Näpp sa Spip! Så sällan som sällan blir, sa Zafir!

Att mitt adventsinlägg i dag kommer sent på kvällen/sänt på kvällen, och inte ligger och väntar redan i gryningen som jag skämt bort er med, beror helt enkelt på att vi befunnit oss till Stilla Havs hela natten och hela dagen. Vi har kryssat ända från Karibien till den Söderhavsrepublik som döljer sig bakom lucka nummer 4. Det är en lång etapp det, minsann. Oj oj oj oj oj oj oj. Jag vet inte om Pippi Salanderstrump eller ens Sjörövar-Fabbe någonsin var i detta land, men vi anländer NU!

Vispargatan 9 vill passa på att tacka för alla kommentarer ni vispar till! En av dessa trevliga kommentarer var från gunnor, som skrev: "Himla rolig adventskalender du har skapat! Jag har lika kul varje dag. Donut-ikanska republiken, var får Du allt ifrån?"

Som svar på var jag får allt ifrån (jo, jag förstod att det var retoriskt, men ändå ): En rikedom som ser ut att aldrig riskera att sina, är lyckligtvis min fantasirikedom! Att den skulle sina, känns ungefär lika sannolikt som att Sinai skulle få sandbrist.. eller att ett bibliotek skulle få uppleva att samtliga dess böcker är utlånade. Om det sistnämnda skulle inträffa, undrar jag förresten om man som bibliotekarie skulle betrakta det som en succé eller en katastrof!

En sak som skiljer Joakim von Anka - som är världens rikaste anka - från Fattiggatan 9, är att Fattiggatan 9 inte är världens rikaste anka. Men om jag vore det, eller om jag kunde kläcka femtusenlappar lika lätt som jag kläcker idéer och ordlekar, då skulle jag bjuda er, allihop, på en resa till dagens fikaland, det vill säga Va... Där höll jag på att försäga mig.

Men när det gäller fantasi och inre positivitet, är jag möjligtvis världens rikaste anka. Om man bortser från:

1. att jag inte är en anka
2. att jag inte är av denna värld. Jag är i själva verket inte ens av denna galax, det vill säga Vintergatan. Jag är ju galaxen Fiskargatan.

Apropå fåglar (en djurart som för övrigt förekommer flitigt i tidskriften Fågelvännen), såg jag i går (en riktigt rimfrostig dag) två plus en orrar. Vet ni vilken sorts orre Björn Ulvaeus skulle vara? En Abb-orre..

Anyway, vi är som sagt framme. Välkomna avbord; Bokcirklars fjärde adventsland är: Vaniljuatu (Vanuatu)!

Avslutningsvis måste jag bara berätta att när vi lämnade Karibien, i baconskenet, passerade vi paradisön Pytte Rico. Den befolkas av älgar - bara! De har alla möjliga namn; som Polkaälgen, Lyckoälgen, Pytteeyre, Ytterpälsen, Vinterälgen, Månskensälgen, Piteälven, Ponyoälgen, Pepparkaksälgen, Pyttefåtöljen, Pysselälgen, Pyttsan, Litteälgen, Önskelisteälgen, Etceraälgen. Men alla är nitton år! Det hela är mycket mystiskt.

Fiskaribiengatan stod ute på däck; blickade ut mot Pytte Rico medan kryssningsfartyget gled fram i den karibiska natten. Han ylade lite mot månen, och gnolade drömskt:

Two drifters
Off to see the world
We'll be here until Christmas Eve

We're after the same calender's end
Waiting round the bend
My petty reading-friend
Moose river, and me

2009-12-03 · 05:42

En stilla natt på Karibiska sjön
Månen skriver brev till vattenytan
En stilla natt på Karibiska sjön
Är det risgrynsgröt som kokar där i grytan?

av Kjell Höglund med ett par ändringar av F9


Det är ju inte varje dag man hittar poesi om gröt, men här är några rader av Alice Oswald från diktsamlingen "Weeds and Wild Flowers" (Ogräs och vildblommor):

Many a helpless motherly lass
smoothes down her dress,
cooks quantities of porridge.
And mentions marriage.

(ur dikten "Bastard Toadflax")

Bara för att vi befinner oss i risgrynsgrötens förlovade månad, har jag ändrat ett ord i en av mina favoritlåtar med John Lennon, "(Forgive Me) My Little Flower Princess". Nu i december sjunger jag: "Forgive me, my little porridge princess".
http://www.youtube.com/watch?v=RNCXNhEIi5s

Fiskargatan är för övrigt skarpt förtjust i soundet på studioinspelningen av "Flower Princess"; alla läckra gitarrer, percussiontrummandet och den varsamhet, ömhet och avvaktan Lennon sjunger med här. Inte bara orden han sjunger är bedårande, utan det är något vackert med de oavslutade raderna, luckorna i texten. En känsla av: nästan fullbordad, men ännu öppen, "in progress".

Låten var inte helt färdig (han hade inte lagt sista handen vid texten ännu), utan det var en tills-vidare-inspelning. Och jag tror jag gillar låten mer i detta lite råa, vildblommiga skick än jag hade gillat den färdigställd.


Nu lucköppning! Dagens fikaland den tredje december är: Donut-ikanska republiken (Dominikanska republiken). Woohoo!

Detta grötiga inlägg avslutas med ett foto av Fiskargatan 9:

(Alltså: ett foto AV Fiskargatan, inte på.. Det är inte jag på bilden.)

2009-12-02 · 05:54

Efter gårdagens lucköppning fylldes kerstintode - personifieringen av "pigg pensionär" - av frågor om Puerto Fiko. Hon skrev:

"Men Fiskis! Hur hittar man dit? På nätet, på stan eller i sin fantasi? Vad kan man serveras där? Fiffiga, filiströsa och filifjonkiga finska pinnar kanske? Om inte annat kan man gå på Tehuset Chaikhana i gamla stan och dricka utsökt te med pärontårta.
Prova det. Ska faktiskt göra det nästa gång jag gör min stadsrusch.
Glada glögghälsningar till alla goda gloggare.
tillönskar
Kerstin
som redan börjat längta till Puerto Fiko och nästa lucka."

Kära Kerstin de Bonbon y Bonbon Tode y Todos Los Santos,

Vilket lustigt sammanträffande att du nämner pärontårta! Ett annat namn på Puerto Fiko är nämligen Pärontårt Rico.

En riktigt smarrig sak med "pärontårta" (ordet alltså) är att det innehåller både "å" och "ä". Inte alla ord som gör det! Och apropå päron, plockade jag och åt häromdagen ett äpple från ett träd på landet (ett äppelträd alltså), några tuggor. Ätbara äpplen ännu i månadsskiftet november/december! "Hur är det möjligt? Man frågar sig gång på gång", som trion Just D sjöng på 90-talet.

Pärontårta är just vad Fiskargatan gapar efter, efter att han läst din kommentar. Han memorerar ditt tehustips. Och tipsar tillbaka: ett café vid namn Kladdkakan på Stora Nygatan i samma stadsdel! Pröva exempelvis deras Saudiarabernhardtbakelser (Sarah Bernhardt-bakelser) - med ett tjockt lager mastigt chokladkladd!

Kerstin, du kanske trodde att mina fikaländer är fiktiva. Icke sa Nicke! No sa Spirou! Ack nej och nej ack sa greve de Champignac! (Ja, du fattar galoppen.) Mina fikaländer är i själva verket fikativa.

Pärontårt Rico är beläget "här och där men ganska långt bort". Ön flyter/flyttar omkring i Fikaribien och lägger ofta till med nosen mot några kryssningsfartyg, för att ligga bra till för turister. Nosen = hamnen i Saffran José (huvudstaden). Stannar man för länge på Pärontårt Rico, med andra ord om man proppar i sig för många pärontårtor, kan man upptäcka att man plötsligt befinner sig i Porto Gordo (från senaste Kalle Ankas Pocketen).

"Filiströsa". Vilket sekel var det ordet i användning senast?  "Filiströsa"  (kälkborgerliga) får äran att bli ett av januaris officiella ord!

Vad beträffar glögg, antalet glas per dag, föreslår jag att man helt enkelt följer siffrorna på adventskalendern. Första luckan - ett glas. Andra luckan - två glas. Tredje luckan - tre glas. Osv. På så vis blir december bara roligare och roligare!

Men nu är det hög tid att öppna lucka 2. Dagens fikaland är: Grädd Cayman (Grand Cayman)!

...gapar

Viskargatan 9




Hell Post Office (platsen heter Hell) på Grand Cayman.

2009-12-01 · 23:10

Vi dröjer kvar i Västindien ett dygn, och medan vi under natten kryssar från Puerto Fiko till nästa fikaland kommer här en...

...Rapport från Karibiska sjön
av Kjell Höglund, från skivan "Ormens år"

En stilla natt på Karibiska sjön
En förflugen tanke, oförfluten tid
En stilla natt på Karibiska sjön
Reflektioner över en tidsepok på glid

Transistorn rapporterar om mänsklighetens ödestimma
Känn så skönt det är att glida ned i vattnet och simma
Ingen stjärna önskar göra mer än bara glittra och glimma

En stilla natt på Karibiska sjön
En upplyst kryssare i ultrarapid
En stilla natt på Karibiska sjön
Reflektioner över en tidsepok på glid

Över himlen susar ett flygande tefat på väg mot New York
Kontakten med London är bruten, och i Kairo är det bråk
En drake härjar i Tokyo - ingenting att göra nå't åt

En stilla natt på Karibiska sjön
En upplyst kryssare i ultrarapid
En stilla natt på Karibiska sjön
Reflektioner över en tidsepok på glid

2009-12-01 · 05:25

December - åh, äntligen är vi där. Återigen befinner vi oss i denna magiska månad som plockar fram det bästa ur mänskligheten.

Så mycket gemytligt att glo fram emot; som:

- Glögg!
- Glädje!
- "Gläns över sjö och strand"!
- Glittrande snö?
- Glufsande!

- Generositet och gemenskap!
- Gyttjeälvens julkalender!
- Glass + grädde + glödande varma bär!
- Gudomliga lucior!
- Glimrande litteratur?

Jag har i år önskat mig tre böcker i julklapp: "Ner till hundarna" av Helle Helle, "Den röda soffan" av Lesbre Lesbre och "Ett år" av Emilie Emilie Flygare-Carlén-Carlén. Har ni någon bok på önskelistan?

I min adventskalender kommer jag i varje lucka att presentera ett fikaland. Då öppnar vi lucka nr 1. Bokcirklars fikaland i dag är: Puerto Fiko.

P.S. I morgon: lucka nr 2!