2008-06-28 · 06:21

Igår var det ett underbart program med den chilenska författarinnan på TV2. Hon är en så spröd och intelligent person, utstrålar kraft och värme. Skönt att det plötsligt kan dyka upp såna pärlor i vår TV-värld.
Längesen jag läste nåt av henne, men nu när jag påminns kommer jag ihåg Andarnas hus som en hänförande läsupplevelse. Eva Luna har jag också läst, men den minns jag bara början på. Fantastiska berättelser om kvinnlig målmedvenhet och fantasi och en så självklar feminism utan att försaka det kvinnliga. Då blir man glad.
Nu ska jag förbereda mej för tvillingdop av familjens fem månader gamla små pojkar.

2008-06-27 · 10:40

Ingela undrade var Berlinerpopplarna kom in. Ja, det var väl egentligen dom jag skulle skriva om fast det blev mest om EM. Det var ett presentationsprogram av alla inblandade. Maken som inte läst boken (förstås) kände sej mest förvirrad och undrade var popplarna kom in.
Som vanligt murriga bilder i brunt. Inte så underligt uppe på gården, men att Erlends festmiddag också var brungråsvart har jag svårt att smälta.  Men jag som vet vad som väntar ser fram mot nästa avsnitt. Norska språket är också väldigt sympatiskt och ger den speciella touchen som saknas i boken.
Annars tycker jag Baronessan som jag lyckades pricka in igår för första gången är läckrare. Ett epitet som Berlinerpopplarna inte strävar efter.
Ja, så ungefär.

2008-06-26 · 22:50

Nu har jag sett första avsnittet av Berlinerpopplarna trots konkurrens av fotbolls EM Ryssland-Spanien. Men vaddå? Första halvlek gav inga mål och sen kom dom som smultron på ett snöre. Vackert Spanien! Och nu kommer Silvias älskling Juan Carlos till finalmatchen. Få se om vårt eget kungapar också dyker upp inför ett så läckert möte. Spanien- Tyskland menar jag.

2008-06-26 · 19:21

Det här är en riktigt bra bok, en gripande berättelse, ett litterärt mästerverk. JC Oates skriver och beskriver med en insikt som om det vore ett självbiografiskt verk, ändå utan det instängda och dömande perspektiv som ofta kännetecknar dessa.
Men långsamt går det fastän nu har jag vant mej vid den trånga och småttiga pockettexten.

2008-06-19 · 07:53

Hoppas alla får vackert väder och alla sina förhoppningar uppfyllda. Sill och färskpotatis, midsommarstång och jordubbar, men inga mygg och knott.
Kerstin

2008-06-17 · 12:10

Ska jag riva sönder boken? I delar, så det går att läsa hela rader utan att få kramp. Den kostade bara 33:-, så det kanske kvittar. Jag hade gärna betalt en tia till för att få lite marginal mot ryggen. Det kunde Bonnierpocket kostat på, utan att man bett om det. Är det nån som har ett förslag på problemet?

Läsa den det måste jag, det känner jag nu efter 30 sidor. Oates är en stor författare i alla avseenden.
Och nu regnar det. Härligt, mina blommor blir glada och jag kan läsa en sstund.

2008-06-16 · 20:22

Svordomar och invektiv är ett intressant kapitel.
Frågan kom upp hos Ingela i samband med Lapidus senaste bok. Definitivt stör det samvaron mellan lärare och elev. Säkert också mellan expedit och kund, gammal och ung. Tyvärr utarmas språket eftersom de flesta inte lägger sej vinn om att svära med finess. Variationsrikt med slingor av stegrande styrka och avslut.

Du kan läsa "Yngling på guld" av Ernst Brunner om du är intresserad av fantasilös utarmning av språk. I USA verkar det bara finnas en enda svordom och det är "fuck you". Att betydelsen försvagats på svenska beror väl mest på, att vi inte har nån sexuell svordomstradition. Vi åberopar hellre djävul och helvete.

"Den tokfan, den förbannade skitstöveln, han skulle ha en spark i arslet så han flög ända in i glödhetaste helvetet. Det jävla aset!", så uttryckte sej min pappa, när han lyssnade på Hitlers tal under kriget. Pappa kom från en smedsläkt i Uppland och i smedjan där skämtades och svors det som skön konst. Lite tankar från Kerstin

2008-06-16 · 18:48

Jag började läsa i brist på annat och första delen funderade jag på varför jag fortsatte. Ett gäng kriminella hel- och halvidioter, som ska stjäla tavlor. Att de överhuvudtaget lyckas är ett under.
Den roliga delen är tavlans färd genom århundradena och Brunners sätt att beskriva den färden geografiskt och ägarmässigt.
Upplösningen? Jag måste fortsätta för att få reda på hur den gick till. Man kan -liksom författaren- undra över det svenska rättsväsendet, försvarsadvokaternas roll och arvoden och de juridiska spetsfundigheter som leder till den osannolika avslutningen. Läsvärd? Tillräckligt.

2008-06-06 · 05:53

Hamnade på  durrs blogg för jag ville läsa om Storm över Frankrike. Och se där hittade jag kommentarer om Berlinerpopplarna . Tänk att det inte bara är jag som är trött på grisarna, jag riktigt känner hur det luktar. I  Eremitkräftorna tyckte jag det kändes som ett passerat "bäst före datum", när det började om med lovsångerna. Nu har jag kommit till den stora vändningen och ett nytt tema har uppenbarat sej, så nu är jag hoppfull igen.
Som jag sagt tidigare, jag gillar familjekrönikor och jag tycker inte de här böckerna bara är yta. De tar upp många samhällsviktiga frågor kring barn och barnlöshet, homosexualitet, skilsmässor och relationer mellan generationerna. Viktigt och intressant tycker jag.

Nu skulle jag vilja veta mer om Storm över Frankrike . Jag får väl googla.

2008-06-04 · 14:53

Det fick bli Ragde igen. Gav upp Smugglarkungen och lämnade tillbaka den på bibblan. Kanske tar jag Brunners Yngling på guld eftersom jag fått den. Blonde, som också ligger på lut, är så förbaskat tjock och tättskriven, att det inte känns lockande heller.
Men nu har jag fått flera tips här på bloggen samt de jag har på min "måste läsa lista".

Ulejbros tips Vi -de drunknade känns väldigt lockande. Släktkrönikor gillar jag. Tänk bara på Forsyte-sagan på sin tid, för att inte tala om Huset Buddenbrock och en massa andra.
Sen är det glasörons tips om Katedralen, verkar också bra.
I trädgårn vattnar jag som besatt och nu ska jag gå och plantera ett pelargonskott från Toscana som jag fått av min vattenjumpakompis.
Solsken från Kerstin

2008-06-03 · 22:18

På väg till Kulturhuset fick jag inbjudan på mobilen till Rymdmusikal där min dotterdotter skulle medverka med sin klass. Helt förtjusande förstås med sång och rörelser till "Jag vill ha en egen måne",  "Satellit" och en rad andra sånger och en liten story om hur barnen for ut i rymden och besökte planeterna efter att ha tryckt på en hemlig knapp på datorn. Sen blev det "pickenicke", som mina barn sa, när de var små.
Så gick det med den debuten, den blev utbytt mot en annan.
Glad Kerstin

2008-06-01 · 19:00

Det var ju en lättläst bok. Anne B Ragde  hade gjort ett fint upplägg. Personbeskrivningarna gillade jag och storyn hade ett bra förlopp och till slut det överraskande slutet. Jag associerade till Änglagård på ena sidan av en dramatisk skala och Blodet ropar under almarna av Eugen O'Neill på den andra sidan. Inget dåligt spektrum.
Nu ska jag forsätta med Eremitkräftorna. Kanske tar jag nåt annat emellan för att få lite andrum.
Blonde verkar lite för tjock , men jag fick just en bok av Ernst Brunner som jag kanske kan sätta tänderna i som omväxling.
Får se hur det blir.