2008-07-31 · 22:23

Någon riktig strand orkar jag inte ta mig till just nu. Mina pojkar vill bada och vi lyckades kompromissa oss fram till plaskdammen två minuters promenadväg bort. Där låg vi på en handduk i skuggan under ett träd och jag började läsa Kafka på stranden.



Den 15-årige Kafka rymmer hemifrån och tar sin tillflykt till ett bibliotek. Biblioteket har ingen entréavgift och det går att sitta där hela dagar i ensamhet med en bok utan att någon störs av din tystnad. Hur många har inte överlevt de svåra tonåren på liknande sätt? Fler läsare än jag som känner igen sig?

Men böcker är ingen dålig början att närma sig vuxenlivet...

2008-07-30 · 18:45

Vi cirklade om Haruki Murakamis Fågeln som vrider upp världen igår kväll. Vissa böcker slutar aldrig att växa. Jag vill inte riktigt kliva ut ur Murakami-världen och läsa en alldeles vanlig realistisk vardagsroman om trassliga relationer, nej, antingen stannar jag i mina egna drömmar, eller så får det bli en Murakami till - Kafka på stranden tror jag i väntan på Sputnik älskling, som kommer på svenska i höst.

2008-07-28 · 13:55

Min dator är död. Jag trodde verkligen inte att det kunde hända. Jag menar, jag har ju hört om det, men att den bara skulle slockna sådär utan förvarning eller farväl. Jag är helt förtvivlad. Jag har visserligen inte något manus till en färdigskriven roman eller så i den, men jag tycker om den, och vad värre är, jag är beroende av den!

Det hände igår när jag var mitt inne i att skriva ett inlägg om varför det är så svårt att skriva bra erotisk litteratur för kvinnor. Det är så lätt att fastna i föreställningen om vad kvinnor borde uppskatta, och så blir det hämmande smygpolitiskt istället för upphetsande. Fantasier är inte politiskt korrekta, och jag vill inte veta av en enda novell till om kvinnor som tar för sig eller som är lesbiska. Trots den erotiska trenden (läste senast en artikel om den trenden i ELLE, senaste numret? kanske, jag bläddrade i den på ett café) har jag inte läst en enda kittlande och litterärt bra erotisk berättelse sedan Pauline Réage Berättelsen om O från 1954.



Birgitta Stenberg har sexuella erfarenheter likt ingen annan, visst, men någon vidare författare är hon inte, och Clara Jonsson (pseudonym från förlaget XStory) skriver inte mycket bättre än de historier jag minns från Mitt Livs Novell på mellanstadiet.

I alla fall var det sådant jag funderade på igår när skärmen på min dator blev svart som natten och inte gick att väcka vare sig med nyladdat batteri eller enträgna böner. Jag sörjer. Lånad dator är inte samma sak...

2008-07-25 · 15:53

Det känns som om Svensk Bokhandels katalog blir tjockare och tjockare för varje år, och även om jag sorterar bort alla mat- bak- och kokböcker och alla böcker om miljö och klimatförändringar (de två kategorier som tycks dominera höstens utgivning, bortsett från deckarna som jag också väljer bort) finns det ändå hur mycket som helst att välja bland!

Min största glädje är att Modernista ger ut en nyutgåva av Gun-Britt Sundströms För Lydia. Dessutom tänker Lind & Co ge ut Hjalmar Söderbergs samlade verk och inleder den utgivningen med Förvillelser. Mums.

Några böcker som jag hoppas hinna med att läsa i höst (bäbisar sover väl ibland, eller?):

Det första jag tänker på av Ida Jessen, Kabusa böcker (dansk författare. Jag älskade hennes relationsskräckis ABC, som kom förra hösten)

Jag tror vi behöver prata faktiskt av Jon Jefferson Klingberg, Alfabeta (ytterligare en relationsroman, av en debutant)

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer, Brombergs (en feelgood-bok med oemotståndlig titel)

De dödas bok av Marie Lundquist, Albert Bonniers förlag (hon är min favoritpoet, eller egentligen den enda poesi jag läser bortsett från Edith Södergran)

Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates, Albert Bonniers förlag (hon skriver mycket och allt är inte lika bra, men jag skulle aldrig riskera att missa något av henne för när hon är bra är hon en av de bästa)

Sin ensamma kropp av Elsie Johansson, Albert Bonniers förlag (det skrivs alldeles för få böcker om äldre kvinnors drömmar och sexualitet)

Scenario X av Gertrud Hellbrand, Wahlström & Widstrand (verkar lika obehaglig och fascinerande som hennes debut Vinthunden)

En tur med Cadillac av Raili Syvänen, B4Press förlag (tack för tipset, laura28!)




Sputnik älskling av Haruki Murakami, Norstedts (min japanska favorit!)

Hemligheter och Bekännelser - erotiska noveller från underklädeskedjan Agent Provocateur, Damm förlag (vilken idé, och vilka lockande små vackra böcker - måste provas)

Spellmans arkiv av Lisa Lutz, Natur & Kultur (en detektivroman som jag får lust att läsa - verkar alldeles annorlunda...)

Svinhugg av Marianne Cederwall, Natur & Kultur (debutant, och anar jag inte lite feminist noir?)

Förhäxad av Foucault av Patricia Duncker, Björkstedts Förlag (jag blir nyfiken för att den ligger gömd nästan längst bak i katalogen och ges ut av ett litet, nytt? förlag)



Åh, jag vet att listan kommer att växa.... Hur ser era önskelistor ut?

2008-07-24 · 15:09

En stor kaffe latte och Miss Li på hög volym var det som krävdes för att jag överhuvudtaget skulle ta mig upp ur sängen idag, och det klockan ett på dagen! Först trodde jag att de intensiva drömmarna kommer av att jag sover så mycket, men jag börjar undra om det inte är tvärtom - jag måste sova för att drömmarna ska få den tid de behöver, att drömmarna kräver plats såhär i nionde månaden för att de är viktiga. Sömnen får en annan betydelse än vila.

I natt pratade jag med Karl Marx. Åtminstone var han väldigt lik honom, och han förklarade för mig varför jämlikhet var ett omöjligt projekt så länge människor inte delade samma värderingar och samma mål.



Han berättade historien om katterna Tusse och Russe. De hade varsin exakt likadan sovkorg i lika mycket solljus, och en gång varje dag blev de matade med varsin makrill. Det låter ju synnerligen rättvist, problemet är bara det att medan Tusse älskar makrill och solljus hade Russe hellre föredragit en korg i skuggan och sill. Så länge mäniskor har olika smak, olika önskemål, ambitioner och viljor är den totala rättvisan omöjlig.

Nu ska jag ägna mig åt en helt annan sorts drömmar. Jag ska nämligen sätta mig på balkongen med katalogen Höstens böcker 2008 och kanske skriva en liten (lång) önskelista...

2008-07-23 · 11:30

Är det bara jag som får ont i magen när Emma Green hoppar höjdhopp? Jag tycker så fruktansvärt synd om henne att jag vill vända bort huvudet. Hon känns som duktiga flickan, som vill leva upp till andras förväntningar men för länge sedan tappat sin egen lust. Jag anar en lättnad hos henne när hon river för tredje gången och det äntligen är över - för den här gången. Kan inte hennes söte tränare och pojkvän Yannick Tregaro tala om för henne att han kommer älska henne också om hon så aldrig mer hoppar ett höjdhopp till i hela sitt liv!

Tips till alla duktiga flickor, som presterar för att bli älskade och som ständigt lever på gränsen till nervsammanbrott (eller utbrändhet som det väl heter numera): Diagnos Duktig - handbok för överambitiösa tjejer och alla andra som borde bry sig av Tinni Ernsjöö Rappe och Jennie Sjögren.

2008-07-21 · 23:24

Jag hade förväntat mig att läsa massor av böcker den här sommaren. Det fins väl inte så mycket annat att göra, tänkte jag, med den där stora magen, och såg framför mig hur jag halvligger i en solstol med en roman i ena handen och en fruktdrink i den andra...

Istället märker jag att jag får allt svårare att engagera mig i någon historia, eller några intryck från yttre världen överhuvudtaget. Mina egna drömmar tar större plats än romanintrigen, och antal döda i Irak känns fullständigt irrelevant i jämförelse med min mage. Eller irrelevant är nog fel ord, det känns bara overkligt med nyheter, som att jag inte finns med i just den världen. Jag är så inåtvänd att alla tankar utifrån känns som ett ovälkommet intrång.

Mina drömmar däremot... de är som mystiska romaner med dolda budskap och underliga karaktärer. Nästan varje morgon har jag något nytt att fundera på, något som jag har berättat för mig själv och som kan vara viktigt.

"Sorg är ilska utan riktning" fick jag veta i natt. Jag kommer aldrig mer kunna gråta utan att fundera på det.

Betyder det att det egentligen är ilska jag känner när jag gråter över förluster, eller betyder det att det är först när jag slutar anklaga som jag verkligen kan sörja? Eller är det en samhällsanalys -- att det är vårt samhälles rädsla för sorg, för allt det vi står maktlösa inför, som kräver att någon ställs till svars, anklagas och tar på sig skulden (för en trafikolycka, för tsunami, för Rainbow, för ett självmord...)?

Livet är det farligaste som finns, brukade min mans farmor Elsa säga...

2008-07-20 · 17:32

Det är klart att jag måste svara på Hasses utmaning!

1. Fem saker som finns på din att-göra-lista idag:

Min att-göra-lista är alldeles för lång, och ändå blir ingenting gjort... Saker som jag vet att jag kommer att göra:
a. Skriva ett inlägg på bokcirklar.se
b. Vila en stund
c. Äta en enkel middag på balkongen och dricka en Carlsbergs non-alcoholic öl i kvällssolen
d. Läsa ett kapitel i Äta kinesiskt utan kläder (som jag hoppas smakar bättre än Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande, som jag redan övergett efter 50 sidor)
e. Utan tvekan somna och drömma livliga graviditetsdrömmar som är omöjliga att tolka

2. Vad gjorde du för 10 år sedan?

I juli 1998 hade jag precis fått mitt första barn. Han var bara en månad drygt och jag levde i en konstant trötthetsdimma och mammachock. Dessutom var jag rädd för att aldrig mer få tid att läsa böcker och aldrig hinna tänka en tanke färdigt. Jag bodde i Helsingfors, hade avslutat en vikariat som gymnasielärare på en finlandssvensk skola och bestämt mig för att läsa på distans (i Borås) till bibliotekarie parallellt med föräldraledigheten. Jag var en duktig flicka med mycket vilja och många rädslor.

3. Ställen du bott på:

* 0-16 år i Mantorp och senare i Vikingstad (utanför Linköping)
* 16-19 år i Linköping
* 19-22 år i Uppsala (på tre olika adresser)
* 22-25 år i Helsingfors, Finland (på fem olika adresser)
* 25-26 år i Stockholm (på fyra olika adresser)
* 26-29 år i Helsingfors, på Drumsö
* 29-30 år i Milano, Italien
* 30-32 år i Hornstull, Stockholm
* 32-35 år i Aspudden, Stockholm
* 35 --- i Midsommarkransen, Stockholm

4. Fem saker du skulle göra om du var miljardär

a. Skriva en roman
b. Skaffa mig massor av lästid
c. Resa till Niagarafallen
d. Starta ett bokcafé som inte behöver gå med vinst
e. Satsa stora summor på spännande projekt som t ex bokcirklar.se

2008-07-18 · 10:43

Tillbaka i Stockholm, åtminstone tillfälligt, med en tvätthög större än badrumsgolvet.

Förmodligen har jag också fått OS-fnatt eller Kina-feber (trots att det senaste Allsång på Skansen med sina plumpa skämt borde avskräckt alla tankar ditåt) för nu sitter jag med två romaner framför mig skrivna av författare från Kina.



Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo har jag börjat i, men har än så länge lite svårt att uppskatta den brutna engelskan i svensk översättning. Och egentligen är jag mer sugen på den andra romanen, en riktig kultbok som jag hittade på loppis - Äta kinesiskt utan kläder av Mei Ng.

Båda romanerna handlar om unga kinesiska kvinnor i London respektive New York, och, om jag har förstått rätt, om identitet, kultur och erotik. Någon som har läst?

2008-07-14 · 17:11

Vad svårt det är att samla sina tankar på de ynka 15 minuter jag får sitta här... men allt i den ordning jag tänker på det...

Mot slutet av Fågeln som vrider upp världen tänkte jag att jag också vill bli hittad, vill bli sedd som den jag är också om det kräver att min älskade måste klättra ner på botten av en brunn för att nå mitt innersta, mörkaste... Sedan slår det mig att tänk om han har missförstått. Hans fru kanske inte alls vill bli hittad, tänk om det vore alldeles sant det som står i brevet han får av henne, att hon har träffat en annan, vill skiljas och bli lämnad i fred. Hon kanske inte alls har ett undermedvetet som skriker något annat till honom i drömmarna, kanske inte alls är kidnappad, frånvarande mot sin vilja och ropar på hans hjälp... Vilken mardröm i så fall att han vägrar släppa taget! Men, jag väljer att göra honom till en hjälte ändå. En mycket udda hjälte.

Födelsedagen var bra, men bebisen är kvar i magen. Och så fick jag lyssna på en framgångsrik man som var sommarpratare, och som inte var det minsta tråkig, nämligen Björn Ulveus. Kanske borde jag förtydliga varför jag blir irriterad när någon romantiserar sina fördomar mot en grupp, som han själv inte tillhör, som Leif Silbersky gjorde med cirkusfolket - att de helt orättvist ses ner på för egentligen är de bättre, ädlare, kärleksfullare etc etc... det är för att sympatierna för den gruppen är villkorad och ställer krav. Jag känner såväl igen det från dem som påstår att de är feminister och att kvinnor är bättre än män, för de är fredligare, mer solidariska, vårdande och så vidare... Det tror jag inte ett ögonblick på, och framför allt vill jag att kvinnor och män ska vara jämställda utan krav på att jag som kvinna ska förtjäna att få vara det!!

Tiden slut.

2008-07-11 · 15:11

På stadsbesök i Karlstad igen. Lyssnade på Leif Silbersky i bilen på vägen hit, och nu tänker jag säga något riktigt åldersdiskriminerande - vad många framgångsrika gubbar är tråkiga och på något underligt sätt naiva (trots sin samlade erfarenhet), som om de aldrig förmått gå utanför sig själva, aldrig på allvar sätt någon annan människa på den personens egna villkor (läser de inte skönlitteratur?), utan alltid utifrån sig själva och sina egna föreställningar och aldrig ifrågasatta fördomar (jo, visst kan det väl kallas fördomar även om det är en idealiserad bild av t ex cirkuslivet där alla är hårt arbetande, fulla av kärlek och solidaritet och bla bla... - varför blev du inte clown då istället för försvarsadvokat, snälle Leif?? Du skulle säkert gjort dig bra som pajas).

Jag läser fortfarande Murakami. Inte nog med att det är en tjock bok, det är en långsam bok också, om man ens vill försöka förstå vad som händer. Jag har nästan blivit förälskad i huvudpersonen - så totalt befriad från att leva upp till andras förväntningar.

I morgon fyller jag år. 37. Det känns som en alldeles bra ålder. Jag har beställt champagne och fotmassage till frukost - har hört ryktas att det kan sätta igång förlossningen...

2008-07-06 · 13:44

Finns det ett ord som underrealistiskt? Eller subrealistiskt? I så fall är det precis vad Murakamis Fågeln som vrider upp världen är. Det finns inget övernaturligt med den, men det underjordiska mörkret och de undermedvetna drifterna och bortträngda minnena är inte längre bort från vardagen än en tunn vägg som fritt, frivilligt eller ofrivilligt, kan passeras.

Så gillar jag bokens huvudperson. Han är så "omanlig" på ett skönt sätt, litar på sina aningar och sin magkänsla, låter sig inte nedslås och avspisas med fakta som känns osann. Istället går han djupare ner/in i sig själv för att hitta svar. Utifrån sett tycks han varken ha förnuft eller stolthet -- men jag skulle så gärna vilja ha honom som vän.

Tillbaka till landet!

2008-07-04 · 14:45

Sommar, sommar och sol... och Värmland! Tjurarna brölar högljutt i ena hagen och kossorna står i grupp och skvallrar i den andra. Själv ligger jag för det mesta i skuggan och antingen läser eller sover. Men idag är vi på stadsbesök i Karlstad, och jag har 15 minuter med Internet.

Vi har hittat ett fantastiskt loppis i Tidafors med bokhylla efter bokhylla av billiga böcker. Jag blir alldeles vild av nostalgi. Alla böcker jag älskade i högstadiet fanns där - hela serien av Virginia Andrews (minns ni incestsyskonen på vinden som dansade balett?), stenåldersporrserien om Grottbjörnens folk av Jean M. Auel, och den norska författaren Knut Faldbakken!



Men de får vänta i sommarhyllan, för först ska jag förundras färdigt i Haruki Murakamis värld.