Månad
År
Nina Frid
Chefredaktör
Jag är bibliotekarie och initiativtagare till www.bokcirklar.se. Jag läser gärna nordisk litteratur och hade min största läsupplevelse när jag var 14 år och läste Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken för första gången.
2009-06-29 · 21:17
Inga fler amerikanska mardrömmar av Susan Faludi just nu, istället en nästan sönderläst pocket från biblioteket - Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles. En passionshistoria, men också en historia om konventioner och social utstötthet. Om att mötas mot alla odds.
Redan i inledningskapitlet känner jag en sådan tacksamhet över att inte leva under det sociala tryck som hjältinnan, att inte kunna promenera i frihet, inte få konversera med en man utan fördömanden. Samtidigt... (och det här säger jag inte för att jag nostalgiskt drömmer mig tillbaka ett århundrade före den sexuella revolutionen, men...) vilken otrolig laddning när allt är otillåtet. Minsta blick kan ju bli elektrisk under sådana förhållanden, en naken vrist långt mer upphetsande än HM:s bikinimodeller idag.
Ska man skriva en erotisk roman ska den definitivt utspela sig i det viktorianska England...
Redan i inledningskapitlet känner jag en sådan tacksamhet över att inte leva under det sociala tryck som hjältinnan, att inte kunna promenera i frihet, inte få konversera med en man utan fördömanden. Samtidigt... (och det här säger jag inte för att jag nostalgiskt drömmer mig tillbaka ett århundrade före den sexuella revolutionen, men...) vilken otrolig laddning när allt är otillåtet. Minsta blick kan ju bli elektrisk under sådana förhållanden, en naken vrist långt mer upphetsande än HM:s bikinimodeller idag.
Ska man skriva en erotisk roman ska den definitivt utspela sig i det viktorianska England...
SKRIV KOMMENTAR
·
2 KOMMENTARER
·
602 VISNINGAR
Slarvläsa
2009-06-28 · 19:06
Kanske är det för varmt att läsa... Jag sitter med Susan Faludi Den amerikanska mardrömmen, och vet att den är grymt engagerande och avslöjar just en sådan sanning som alla kommit överens om att gömma undan. Att den gräver på djupet av den nationella amerikanska självbilden och avtäcker seglivade myter om manligt och kvinnligt.
Och ändå tänker jag mest på glass. Eller på att jag vill ha ett par nya sandaler.
Kanske är det för varmt att tänka... Borde väl slarvläsa någon lätt deckare istället, eller kanske en damtidning.
Och ändå tänker jag mest på glass. Eller på att jag vill ha ett par nya sandaler.
Kanske är det för varmt att tänka... Borde väl slarvläsa någon lätt deckare istället, eller kanske en damtidning.
SKRIV KOMMENTAR
·
3 KOMMENTARER
·
645 VISNINGAR
Tre kvinnor
2009-06-26 · 10:20
Hur kunde jag glömma? Här har jag under två dagar letat romaner om sexuellt avvisade kvinnor, och så missar jag den roman som drabbat mig starkast under det senaste året - Livläkarens besök av PO Enquist!
Caroline Mathilde, gift med kung Christian, som är som ett barn i en vuxen mans kropp, och inte kan ta sig an en kvinna. Hennes längtan och frustration leder till livläkare Struensees armar, in i en kärlekshistoria lika öm och vacker som den i Lady Chatterleys älskare.
Jag minns också kvinnan i Björn Runebergs Dag, som åtrår Dag Hammarskjöld under flera år, men avvisas. Hon löser sin frustration genom att höja upp honom till de ouppnåeligas sfär, dit ingen kan nå.
Tre kvinnor, avvisade av ett barn, en invalid och en gud. Någon som vet en roman som skildrar en kvinna avvisad av en helt vanlig äkta man?
Caroline Mathilde, gift med kung Christian, som är som ett barn i en vuxen mans kropp, och inte kan ta sig an en kvinna. Hennes längtan och frustration leder till livläkare Struensees armar, in i en kärlekshistoria lika öm och vacker som den i Lady Chatterleys älskare.
Jag minns också kvinnan i Björn Runebergs Dag, som åtrår Dag Hammarskjöld under flera år, men avvisas. Hon löser sin frustration genom att höja upp honom till de ouppnåeligas sfär, dit ingen kan nå.
Tre kvinnor, avvisade av ett barn, en invalid och en gud. Någon som vet en roman som skildrar en kvinna avvisad av en helt vanlig äkta man?
SKRIV KOMMENTAR
·
3 KOMMENTARER
·
696 VISNINGAR
Osagda sanningar
2009-06-24 · 21:27
Misshandelsböcker och eländeshistorier. Mitt i allt får jag för mig att trots den uppståndelse som sådana sanna historier väcker, t ex Unni Drougges På andra sidan Alex och Boven i mitt drama kallas kärlek eller varför inte Gömda av Liza Marklund, undrar jag om de verkligen rör om i djupet hos någon, kvinna eller man?
Visst kan en sann bild av verkligheten vara ett första steg mot förändring, men skildrar dessa historier något som vi inte redan visste, som inte våra fördomar och förväntningar redan är inställda på? Kvinnor är offer för män. Män slåss, kränker och våldtar. Kvinnor härdar ut, eller flyr och blir författare.
Jag menar inte alls att vara elak, eller nedvärdera någons erfarenheter. Vad jag försöker säga är att dessa historier ändå passar inom ramen för det vi uppfattar som normalt, en slags bild av manlighet och kvinnlighet som stämmer väl överens med samhällsnormen. Visst kan de göra ont att läsa, men de faller inom ramen för det som får sägas!
Vem skriver den avvisade kvinnans historia till exempel? Vem skildrar den nyblivna mamman med sexuell lust? Vem fokuserar på den vårdande pappan, så länge det finns en mamma i familjen?
Eller för att förtydliga min tanke...vilken av följande sanningar möts ni oftast av?
HON: Min man är så svartsjuk att han slår mig ELLER Min man ser hellre på tv än har sex
HAN: När jag var 20 var jag med i en gruppvåldtäkt ELLER Jag har tappat lusten sedan jag blev pappa
Allt det här är förstås bara funderingar jag har, men jag anar ändå att de sanningar som sitter djupast är de som hotar vår bild av kvinnligt och manligt.
Visst kan en sann bild av verkligheten vara ett första steg mot förändring, men skildrar dessa historier något som vi inte redan visste, som inte våra fördomar och förväntningar redan är inställda på? Kvinnor är offer för män. Män slåss, kränker och våldtar. Kvinnor härdar ut, eller flyr och blir författare.
Jag menar inte alls att vara elak, eller nedvärdera någons erfarenheter. Vad jag försöker säga är att dessa historier ändå passar inom ramen för det vi uppfattar som normalt, en slags bild av manlighet och kvinnlighet som stämmer väl överens med samhällsnormen. Visst kan de göra ont att läsa, men de faller inom ramen för det som får sägas!
Vem skriver den avvisade kvinnans historia till exempel? Vem skildrar den nyblivna mamman med sexuell lust? Vem fokuserar på den vårdande pappan, så länge det finns en mamma i familjen?
Eller för att förtydliga min tanke...vilken av följande sanningar möts ni oftast av?
HON: Min man är så svartsjuk att han slår mig ELLER Min man ser hellre på tv än har sex
HAN: När jag var 20 var jag med i en gruppvåldtäkt ELLER Jag har tappat lusten sedan jag blev pappa
Allt det här är förstås bara funderingar jag har, men jag anar ändå att de sanningar som sitter djupast är de som hotar vår bild av kvinnligt och manligt.
SKRIV KOMMENTAR
·
6 KOMMENTARER
·
735 VISNINGAR
Nytt på bokcirklar.se
2009-06-23 · 17:49
Här händer det saker! Annika K har fått en egen läslust-ruta och bokcirklar.se har börjat twittra. Twittra... Jag tycker om ordet, men vet ännu inte riktigt om det går att bokprata i max 140 tecken. Däremot tänker jag att om jag vet att jag kan göra det, en mening när som helst, kommer det att öka min uppmärksamhet och slipa mina formuleringar. Ungefär som att skriva haiku-dikter. Skriv en haiku-dikt per dag och ditt medvetande blir automatiskt mer skärpt.
Det har hänt andra saker också, som inte är omedelbart synliga. Ännu en svensk deckarförfattare presenteras under Nyfiken på deckare! Fast den här författaren känner de flesta av er redan, för det är förra månadens debutantbloggare, Lars Rambe. Alla ni som blev sugna på hans bok - svara på den kluriga frågan efter intervjun och vinn ett signerat exemplar. Så deckarcirklar vi i augusti.
Och vet ni vad.... inom kort ska det äntligen ske lite nyheter bakom Boknyheter!
Det har hänt andra saker också, som inte är omedelbart synliga. Ännu en svensk deckarförfattare presenteras under Nyfiken på deckare! Fast den här författaren känner de flesta av er redan, för det är förra månadens debutantbloggare, Lars Rambe. Alla ni som blev sugna på hans bok - svara på den kluriga frågan efter intervjun och vinn ett signerat exemplar. Så deckarcirklar vi i augusti.
Och vet ni vad.... inom kort ska det äntligen ske lite nyheter bakom Boknyheter!
SKRIV KOMMENTAR
·
2 KOMMENTARER
·
652 VISNINGAR
Aj!
2009-06-22 · 11:04
Föreställ er att ni försummat barn, vänner och karriär för någon som ni trodde var ert livs kärlek men som visade sig vara en manipulerande psykopat. Föreställ er sedan att ni efter sju års fysisk och psykisk misshandel äntligen bryter er loss och tvingar er själva att gå igenom och kritiskt granska samtliga dåliga val som ledde till att ni är en spillra av ert forna jag. Föreställ er hur ont det gör, och föreställ er sedan att ni tar det ännu ett varv och den här gången ser på skeendet utifrån era barns perspektiv, och hur ännu ondare det måste göra.
Allt detta gör Unni Drougge i Boven i mitt drama kallas kärlek. Och jo, det gör ont att läsa, och jo, det blir bra litteratur!
Allt detta gör Unni Drougge i Boven i mitt drama kallas kärlek. Och jo, det gör ont att läsa, och jo, det blir bra litteratur!
SKRIV KOMMENTAR
·
10 KOMMENTARER
·
824 VISNINGAR
unni
2009-06-21 · 09:08
De flesta män är faktiskt bra män. Jag försöker komma ihåg det när jag läser Unni Drougge och emellanåt ligger dubbelvikt i soffan för att det är så förfärligt och för att jag inte kan hjälpa henne, och jag vill verkligen inte ha mer av det här men fortsätter läsa ändå. . . Varför valde jag inte en fantastisk rysare i stället, vilken skräck som helst som inte är på riktigt.
SKRIV KOMMENTAR
·
4 KOMMENTARER
·
709 VISNINGAR
midsommar
2009-06-19 · 17:47
Midsommarhälsning till er alla kära läsvänner från ett oväntat soligt värmland. Nästan sommarkänsla, eller om det är jordgubbarna som gör det, från tyskland, de svenska har visst regnat bort. Tror ni jag sitter med min skräckromantiska hög, nej, när jag väl kom hit visade det sig att jag var på humör för raka motsatsen, nutidsrealism. Så jag läser unni drougge. Boven i mitt drama kallas kärlek stod här i en hylla och väntade på mig.
SKRIV KOMMENTAR
·
3 KOMMENTARER
·
725 VISNINGAR
Rysare i sommarnatten
2009-06-17 · 17:30
Är inte sommaren den bästa årstiden att läsa rysare? Av någon anledning känns det så, så idag har jag skyltat med goth och skräck på biblioteket och fick inspiration att själv plocka med mig några klassiker i genren. (Jodå, kanel, Körkarlen av Selma Lagerlöf ligger där!)
En sann lustrysare som jag tänker ta med mig till landet över midsommar är Udolphos mysterier av Ann Radcliffe (från 1794!). Så här beskrivs den i en recension av Magnus Jonsson, på dagensbok.com (en text som ger mig ännu större lust att läsa den - jag som verkligen längtade efter något romantiskt...):
Udolphos mysterier är inte för alla, men den är för väldigt många. En av den gotiska litteraturens tidigaste verk och fullkomligt genomdränkt av storvulna naturbeskrivningar, hjärtan som brister, kusliga ekportar på glänt mot mörka slottsgångar, sensibla unga adelsmän med ståtlig hållning, poesiläsningar i lummiga skogslundar och elaka och oresonliga patriarker med mörka hemligheter.
Är det inte den boken de läser i stearinljusets sken i någon Jane Austen-roman? Northanger Abbey? Visst är det väl den som handlar om en flicka som förläst sig på skräckromantik? Kanske lika bra att jag lånar hem den också!
En sann lustrysare som jag tänker ta med mig till landet över midsommar är Udolphos mysterier av Ann Radcliffe (från 1794!). Så här beskrivs den i en recension av Magnus Jonsson, på dagensbok.com (en text som ger mig ännu större lust att läsa den - jag som verkligen längtade efter något romantiskt...):
Udolphos mysterier är inte för alla, men den är för väldigt många. En av den gotiska litteraturens tidigaste verk och fullkomligt genomdränkt av storvulna naturbeskrivningar, hjärtan som brister, kusliga ekportar på glänt mot mörka slottsgångar, sensibla unga adelsmän med ståtlig hållning, poesiläsningar i lummiga skogslundar och elaka och oresonliga patriarker med mörka hemligheter.
Är det inte den boken de läser i stearinljusets sken i någon Jane Austen-roman? Northanger Abbey? Visst är det väl den som handlar om en flicka som förläst sig på skräckromantik? Kanske lika bra att jag lånar hem den också!
SKRIV KOMMENTAR
·
2 KOMMENTARER
·
753 VISNINGAR
Just så
2009-06-16 · 17:36
Jag fick höra något så vackert idag!
Ester och jag var på 10-månaderskontroll. Redan när läkaren log mot henne för att visa sin närvaro började hon gny och värre blev det när han klämde på den lilla magen, rullade på bebishöfterna och tittade ner i halsen. Då vrålade hon. Argt. Högt.
Plötsligt förvandlas jag till min egen osäkra mamma och ber om ursäkt, men hon är lite rädd för främlingar, det är väl åldern och...
- Hon är kanske inte alls rädd, säger läkaren och tittar med erfaren och bestämd blick på mig.
- Jag tror helt enkelt du har fått en dotter med väldigt stark integritet!
Väldigt stark integritet. Det är ju jättevackert. Min arga, fina, älskade dotter.
Och plötsligt ser jag min egen barndom i ett lite annat ljus. En flicka som var blyg och rädd? Nej, skulle inte tro det. En bestämd flicka med stark integritet. Ja, just så var det. Just så är det!
Ester och jag var på 10-månaderskontroll. Redan när läkaren log mot henne för att visa sin närvaro började hon gny och värre blev det när han klämde på den lilla magen, rullade på bebishöfterna och tittade ner i halsen. Då vrålade hon. Argt. Högt.
Plötsligt förvandlas jag till min egen osäkra mamma och ber om ursäkt, men hon är lite rädd för främlingar, det är väl åldern och...
- Hon är kanske inte alls rädd, säger läkaren och tittar med erfaren och bestämd blick på mig.
- Jag tror helt enkelt du har fått en dotter med väldigt stark integritet!
Väldigt stark integritet. Det är ju jättevackert. Min arga, fina, älskade dotter.
Och plötsligt ser jag min egen barndom i ett lite annat ljus. En flicka som var blyg och rädd? Nej, skulle inte tro det. En bestämd flicka med stark integritet. Ja, just så var det. Just så är det!
SKRIV KOMMENTAR
·
5 KOMMENTARER
·
773 VISNINGAR
En romantiker?
2009-06-15 · 14:41
Så här vid närmare eftertanke och några dagar från sjukhuset är ju faktiskt Hans Gunnarssons golfroman Albatross riktigt rolig, trots att det under 18 kapitel (eller 18 golfhål - heter det så, golfhål?) bara går allt mer utför med den manliga hjälten.
Skrivs det några romaner idag om män som mår bra, som har ideal, som inte krisar, blir våldsamma och destruktiva? Eller för den delen om några klassiska hjältar, ni vet sådana som tappert slåss för det goda, eller för kärleken, med risk för sitt eget liv? Som vet det rätta och gör det rätta.
Fast enligt Ulf Lundell var det väl länge sedan de fanns (annat än i Jan Guillous Arn-serie förstås, men det är ju knappast den moderna mannen...). De här textraderna skrek jag mig hes till redan för 15 år sedan eller så (under förra finanskrisen antagligen), från skivan Måne över Haväng, 1993:
/..../
Vem slåss för Gud idag
Vem slåss för kvinnan, för dom svaga
Allt det där det låter som en gammal riddarsaga
För mycket folk överallt, skogarna dör, haven dör
Allt rusar in vidare i mardrömmen och ingen tycks veta varför
Och förändringarna dom tar hundratals år
Det går långsamt, så långsamt men, Isabella, det går
En dag ska du lära dina barn nånting bättre du med
Lära dom att lyssna, lära dom att se lite mer, lite mer, lite mer
Vacker är den som reser sig, som vågar tro
Som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro
Över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter
Vacker den som är sårbar, vacker den som ser
Du är vacker Isabella, som ett rådjur i skogen
Som en stjärna på himlen, som en flicka mitt i natten på krogen
Som äppelträdgårdarna i maj runt Kivik
Som vinden, som regnet, som själva livet
Men låt ingen dyrka in dig i ett fängelse av skönhet
Där du blir en docka som lever i en härva av yta och dumhet
Isabella, låt inte dom djävlarna ta dig
Ser du långt där borta, ser hur det ljusnar
Det går en spricka i natten ifrån öst till väst
En strimma av hopp för alla trötta och frusna
Kom ut så ska jag skriva den här sången till dig
Det är vad jag gör, det är vad jag kan
Hör du hur fåglarna sjunger?
Snart står morgonen i brand!
Isabella
Ah, Isabella
Isabella… kom ut i natt!
Kom ut i natt!
Var finns de män som skriver romaner på det här temat idag? Vart har alla manliga romantiker tagit vägen? Som hyllar skönheten i naturen och lovsjunger kvinnan? Som brinner för något? Plötsligt saknar jag den passionerade mannen, (men vill helst inte hoppa upp på piedestalen igen för att få honom tillbaka).
Men jag läser nog bara fel böcker, för det kan väl inte vara så att feministerna har slängt ut honom?
Skrivs det några romaner idag om män som mår bra, som har ideal, som inte krisar, blir våldsamma och destruktiva? Eller för den delen om några klassiska hjältar, ni vet sådana som tappert slåss för det goda, eller för kärleken, med risk för sitt eget liv? Som vet det rätta och gör det rätta.
Fast enligt Ulf Lundell var det väl länge sedan de fanns (annat än i Jan Guillous Arn-serie förstås, men det är ju knappast den moderna mannen...). De här textraderna skrek jag mig hes till redan för 15 år sedan eller så (under förra finanskrisen antagligen), från skivan Måne över Haväng, 1993:
/..../
Vem slåss för Gud idag
Vem slåss för kvinnan, för dom svaga
Allt det där det låter som en gammal riddarsaga
För mycket folk överallt, skogarna dör, haven dör
Allt rusar in vidare i mardrömmen och ingen tycks veta varför
Och förändringarna dom tar hundratals år
Det går långsamt, så långsamt men, Isabella, det går
En dag ska du lära dina barn nånting bättre du med
Lära dom att lyssna, lära dom att se lite mer, lite mer, lite mer
Vacker är den som reser sig, som vågar tro
Som törs ett ja i alla nej, som vågar bygga bro
Över hav av bitterhet, över ödsligt nattkvarter
Vacker den som är sårbar, vacker den som ser
Du är vacker Isabella, som ett rådjur i skogen
Som en stjärna på himlen, som en flicka mitt i natten på krogen
Som äppelträdgårdarna i maj runt Kivik
Som vinden, som regnet, som själva livet
Men låt ingen dyrka in dig i ett fängelse av skönhet
Där du blir en docka som lever i en härva av yta och dumhet
Isabella, låt inte dom djävlarna ta dig
Ser du långt där borta, ser hur det ljusnar
Det går en spricka i natten ifrån öst till väst
En strimma av hopp för alla trötta och frusna
Kom ut så ska jag skriva den här sången till dig
Det är vad jag gör, det är vad jag kan
Hör du hur fåglarna sjunger?
Snart står morgonen i brand!
Isabella
Ah, Isabella
Isabella… kom ut i natt!
Kom ut i natt!
Var finns de män som skriver romaner på det här temat idag? Vart har alla manliga romantiker tagit vägen? Som hyllar skönheten i naturen och lovsjunger kvinnan? Som brinner för något? Plötsligt saknar jag den passionerade mannen, (men vill helst inte hoppa upp på piedestalen igen för att få honom tillbaka).
Men jag läser nog bara fel böcker, för det kan väl inte vara så att feministerna har slängt ut honom?
SKRIV KOMMENTAR
·
12 KOMMENTARER
·
886 VISNINGAR
Sommarsöndag
2009-06-14 · 13:24
Är det så farligt med regn egentligen? Är det inte lite skönt rentav att slippa att ta vara på sol och sommar och hitta på utomhusaktiviteter? Vi lägger pussel och bakar kanelbullar och lyssnar på droppljudet på sovrumsfönstret. Och jag längtar ingen annanstans.
På sjukhusbibliotekets nyhetshylla hittade jag Albatross av Hans Gunnarsson. Jag sträckläste den i väntan på operationstid. Ännu en bok om mannen som vantrivs och krisar, en falling down-historia med förödande konsekvenser.
Nu behöver jag en glad bok med lyckligt slut att läsa här hemma medan operationssåret läker. Har ni något förslag?
På sjukhusbibliotekets nyhetshylla hittade jag Albatross av Hans Gunnarsson. Jag sträckläste den i väntan på operationstid. Ännu en bok om mannen som vantrivs och krisar, en falling down-historia med förödande konsekvenser.
Nu behöver jag en glad bok med lyckligt slut att läsa här hemma medan operationssåret läker. Har ni något förslag?
SKRIV KOMMENTAR
·
8 KOMMENTARER
·
824 VISNINGAR
Livet
2009-06-12 · 11:26
Jag hade föreställt mig att ligga inlagd på sjukhus en tid, när man inte är allvarligt sjuk, skulle vara ungefär som att bo på pensionat. Massor av lästid, maten serverad, trevliga sällskapsrum där man kan fastna i andras historier om livet.
Det var ungefär så, men jag hade missat den sorgliga delen, människospillrorna, de förvirrade, ensamma. En natt tillbringade jag på hjärtavdelningen och de rösterna som ropade från sjuksängarna ut i mörkret under den natten var verklighet och då blir det svårt att värja sig, omöjligt att byta bok.
Jag tänker på Karin Flygares Det är så konstigt nuförtiden, för precis de orden sa en gammal kvinna till mig när hon letade efter toaletterna bakom draperiet till min säng. Sedan berättade hon om sin ungdom. Från den tiden var allt klara minnen, oförstört, inte sammanblandat och förvirrat. Hon hade kommit till Sverige efter kriget, andra världskriget alltså, och var sångerska och ballettdansös. Så svårt att föreställa sig den lilla bräckliga fågelkroppen med en gång säkra danssteg och stark röst.
Jag är inte särskilt lättrörd, gråter hellre åt fiktion än livet. Men den här natten påverkade mig. Som en stor roman kan göra.
Det var ungefär så, men jag hade missat den sorgliga delen, människospillrorna, de förvirrade, ensamma. En natt tillbringade jag på hjärtavdelningen och de rösterna som ropade från sjuksängarna ut i mörkret under den natten var verklighet och då blir det svårt att värja sig, omöjligt att byta bok.
Jag tänker på Karin Flygares Det är så konstigt nuförtiden, för precis de orden sa en gammal kvinna till mig när hon letade efter toaletterna bakom draperiet till min säng. Sedan berättade hon om sin ungdom. Från den tiden var allt klara minnen, oförstört, inte sammanblandat och förvirrat. Hon hade kommit till Sverige efter kriget, andra världskriget alltså, och var sångerska och ballettdansös. Så svårt att föreställa sig den lilla bräckliga fågelkroppen med en gång säkra danssteg och stark röst.
Jag är inte särskilt lättrörd, gråter hellre åt fiktion än livet. Men den här natten påverkade mig. Som en stor roman kan göra.
SKRIV KOMMENTAR
·
5 KOMMENTARER
·
882 VISNINGAR
Högläsning
2009-06-10 · 11:56
Min bild av intimitet: Två älskande som delar kudde läser högt för varandra ur en bok de valt tillsammans. Den som lyssnar blundar. Samma ord i bådas huvuden, gemensamma tankar...
SKRIV KOMMENTAR
·
4 KOMMENTARER
·
882 VISNINGAR
Läslov
2009-06-08 · 23:54
Det är nog bara de här dagarna jag kan bli barndomsnostalgisk, när den blomstertid nu kommer på varenda skolavslutning och det långa sommarlovet ligger som ett löfte om läsning.
Läslov. Lov att läsa.
Jag ska köpa en blommig sommarkalender och skriva in minst två timmar per dag: "Mamma läser". Det måste få vara lika viktigt som alla andra aktiviteter vi klämmer in i livet. Tillåtelse att vara onyttig, eller ännu värre otillgänglig. Att det ska vara så svårt, trots att det livsnödvändigt. En läsare måste få läsa, måste få lov.
Läslov. Lov att läsa.
Jag ska köpa en blommig sommarkalender och skriva in minst två timmar per dag: "Mamma läser". Det måste få vara lika viktigt som alla andra aktiviteter vi klämmer in i livet. Tillåtelse att vara onyttig, eller ännu värre otillgänglig. Att det ska vara så svårt, trots att det livsnödvändigt. En läsare måste få läsa, måste få lov.
SKRIV KOMMENTAR
·
2 KOMMENTARER
·
847 VISNINGAR
Valdagen
2009-06-07 · 20:34
Jag tror att det var i Under det rosa täcket som Nina Björk förfasade sig över sångerskan Lisa Ekdahls osjälvständiga flickighet, det här med att hon vill inte tycka något speciellt, inte vara på något speciellt sätt, att hon är alldeles nöjd om hon bara får sitta passiv med benen i kors bredvid den man hon älskar. Ingenting annat behövs.
Idag tänker jag på det, för det är ungefär vad jag drömmer om också. Jag orkar helt enkelt inte ta plats just idag, och jag vill få vara precis så liten som jag känner mig. Och den jag älskar får väldigt gärna sitta bredvid och inte förvänta sig någonting annat än min närvaro. Jag kan inte likt Edith gå på solsystemet och svänga min röda mantel hela tiden.
Får man vara feminist och ändå vilja bli omhändertagen ibland? Är det tillåtet att sjunga lite Lisa Ekdahl fast man stolt har lagt sin europaröst på Gudrun Schyman?
Dagens dikt - Vraket av Lisa Ekdahl (från Pärlor av glas)
Idag tänker jag på det, för det är ungefär vad jag drömmer om också. Jag orkar helt enkelt inte ta plats just idag, och jag vill få vara precis så liten som jag känner mig. Och den jag älskar får väldigt gärna sitta bredvid och inte förvänta sig någonting annat än min närvaro. Jag kan inte likt Edith gå på solsystemet och svänga min röda mantel hela tiden.
Får man vara feminist och ändå vilja bli omhändertagen ibland? Är det tillåtet att sjunga lite Lisa Ekdahl fast man stolt har lagt sin europaröst på Gudrun Schyman?
Dagens dikt - Vraket av Lisa Ekdahl (från Pärlor av glas)
Bärga vad du kan från det här vraket det finns en spillra av mitt forna jag Ta då med mig hem gör mig vacker låt mig sova i din säng ett tag, låt mig sova ett tag Säg minns du hur det är jag brukar vara minns du hur stabil jag var igår nu är jag påväg att lösas upp till ingenting för dagen har varit prövande och svår kanske onödigt svår Bärga vad du kan från det här vraket se på mig kisande, se mitt bättre jag Se med blida ögon, klarögt vaken inse att jag bara haft en liten motig dag och det kan vem som helst ha men du kan enkelt göra allting bra Men mig ska du inte tycka synd om du vet väl hur nöjd jag brukar va Jag tror att du ställs i min väg för att du kan återställa allt så allt blir bra. Du kan enkelt göra allting bra Så nu ska du säga följ nu med mig nu ska du säga ta min hand säg att du begriper du förstår och allt det där säg att du har känt precis såhär ibland säg att du har känt såhär ibland Bärga vad du kan från det här vraket se på mig kisande, se mitt bättre jag Se med blida ögon, klarögt vaken inse att jag bara haft en liten motig dag och det kan vem som helst ha men du kan enkelt göra allting bra Bärga vad du kan från det här vraket Säg turen vänder ska du se Lova när jag somnar att du vakar över mig så att inget mera ont ska kunna ske nu ska inget mera dumt få ske säg mig att du lovar mig det Bärga vad du kan från det här vraket se på mig kisande, se mitt bättre jag Se med blida ögon, klarögt vaken inse att jag bara haft en liten motig dag och det kan vem som helst ha en liten motig dag, det kan vem som helst ha men du kan enkelt göra allting bra
SKRIV KOMMENTAR
·
4 KOMMENTARER
·
908 VISNINGAR
Tröstläsare
2009-06-06 · 15:16
Idag är det poesiväder. Fast kanske är det inte vädret det hänger på utan humöret. Jag är så ledsen idag, utan någon egentlig orsak, att det bara är Edith Södergran som kan hjälpa.
Egentligen är det nog lite orättvist mot poesin att bara ta till den när jag behöver tröst. Men de dagar jag mår bra är jag för rastlös för att vila i en stämning eller i en bild som poesin förmedlar, då vill jag ha berättelser. Det är bara när jag är olycklig som jag förmår leva i nuet. En sannare smärta. Annars är jag alltid på väg, till nästa dag, nästa kapitel. Förväntningssamhället. Den bedrägliga lyckan.
Hur är det med poesiläsare i allmänhet? Är ni bra på att stanna upp? Känna efter? Uppfattar ni ert liv som fragmenterade stämningsbilder? Är ert minne målat av olika känslofärger?
Mitt liv är en roman. Nej, egentligen började mitt liv som en ganska löst sammanhållen novellsamling, men idag är livet en roman med antydan till kontinuitet. Jag förväntar mig att allt kommer att knytas ihop på slutet och få en mening, anar att den röda tråden i mitt livs väv äntligen kan blir synlig.
Edith, min poetiska syster, min trösterska...
Egentligen är det nog lite orättvist mot poesin att bara ta till den när jag behöver tröst. Men de dagar jag mår bra är jag för rastlös för att vila i en stämning eller i en bild som poesin förmedlar, då vill jag ha berättelser. Det är bara när jag är olycklig som jag förmår leva i nuet. En sannare smärta. Annars är jag alltid på väg, till nästa dag, nästa kapitel. Förväntningssamhället. Den bedrägliga lyckan.
Hur är det med poesiläsare i allmänhet? Är ni bra på att stanna upp? Känna efter? Uppfattar ni ert liv som fragmenterade stämningsbilder? Är ert minne målat av olika känslofärger?
Mitt liv är en roman. Nej, egentligen började mitt liv som en ganska löst sammanhållen novellsamling, men idag är livet en roman med antydan till kontinuitet. Jag förväntar mig att allt kommer att knytas ihop på slutet och få en mening, anar att den röda tråden i mitt livs väv äntligen kan blir synlig.
Edith, min poetiska syster, min trösterska...
SKRIV KOMMENTAR
·
5 KOMMENTARER
·
905 VISNINGAR
Nyfiken på deckare
2009-06-04 · 19:24
Jag förstår inte varför jag tror att jag ibland måste låta böckerna ligga och istället läsa Vi föräldrar, Mama, Family living och liknande. Kanske inbillar jag mig att det kommer att förstärka min föräldraidentitet ungefär som bokcirklar.se förstärker min läsaridentitet, men jag krockar alltid i något reportage som gör att jag undrar om jag är mamma överhuvudtaget... Finns det inga läsande mammor, vars största problem inte är graviditetsövervikt, svärmödrar som lägger sig i och män som tigger sex?
Från och med nu ska jag bara läsa romaner.
För er som har tänkt att ha en deckarsommar kan jag tipsa om att jag just la upp en cirkel om Varg Gyllanders Somliga linor brister. Läs intervjun med författaren under Nyfiken på deckare och svara rätt på den kluriga frågan, så kan du få boken skickad till dig!
Från och med nu ska jag bara läsa romaner.
För er som har tänkt att ha en deckarsommar kan jag tipsa om att jag just la upp en cirkel om Varg Gyllanders Somliga linor brister. Läs intervjun med författaren under Nyfiken på deckare och svara rätt på den kluriga frågan, så kan du få boken skickad till dig!
SKRIV KOMMENTAR
·
1 KOMMENTARER
·
814 VISNINGAR
Våtmarker
2009-06-02 · 21:53
Jag kände mig nästan beklämd efter att ha lagt ifrån mig Charlotte Roches Våtmarker. Det vore att avslöja för mycket om boken om jag säger varför tror jag. Istället får jag hoppas att det är många av er som tänker läsa den, så kan vi cirkla om den efter semestrarna.
En sak som jag i alla fall kan säga, och som slog mig ganska tidigt i romanen, är att det visserligen anses som skandal att en kvinna kan bete sig som Helen, men bortom skandalen ligger tanken på att en mamma skulle kunna bete sig som hon. Dit får inte ens tanken sträcka sig, och bokens huvudperson har följdriktigt steriliserat sig redan som artonåring.
Det är det här med barnen... var det inte problemet redan i Carl Jonas Love Almqvists Det går an? Vi kan tänja på gränserna bara så länge det inte är barn med i bilden, sedan blir det för komplicerat och ansvarslöst. En mamma förväntas utradera egna behov i samma stund barnet ligger i hennes armar. Allt annat är sjukt, biologiska missöden och förlossningsdepressioner. Och bevare oss för slampiga mammor! Nej, de förtjänar att dö i ensamhet och kärlekslöshet. Medan papporna...
När ska det gå an för mammor i litteraturen att vara sexuella varelser? Är det Maria-myten som spökar? Eller är det bara jag som inte har hittat de rätta böckerna?
En sak som jag i alla fall kan säga, och som slog mig ganska tidigt i romanen, är att det visserligen anses som skandal att en kvinna kan bete sig som Helen, men bortom skandalen ligger tanken på att en mamma skulle kunna bete sig som hon. Dit får inte ens tanken sträcka sig, och bokens huvudperson har följdriktigt steriliserat sig redan som artonåring.
Det är det här med barnen... var det inte problemet redan i Carl Jonas Love Almqvists Det går an? Vi kan tänja på gränserna bara så länge det inte är barn med i bilden, sedan blir det för komplicerat och ansvarslöst. En mamma förväntas utradera egna behov i samma stund barnet ligger i hennes armar. Allt annat är sjukt, biologiska missöden och förlossningsdepressioner. Och bevare oss för slampiga mammor! Nej, de förtjänar att dö i ensamhet och kärlekslöshet. Medan papporna...
När ska det gå an för mammor i litteraturen att vara sexuella varelser? Är det Maria-myten som spökar? Eller är det bara jag som inte har hittat de rätta böckerna?
SKRIV KOMMENTAR
·
15 KOMMENTARER
·
1061 VISNINGAR
Skandal och skratt
2009-06-01 · 13:47
När den tyska författaren Charlotte Roche åker runt och läser högt i sin roman Våtmarker ( Feuchtgebiete) är det artonårsgräns för att få lyssna. En skandalroman! Äcklig eller erotisk? Både och, tycker jag, men framför allt är den rolig! Jag skrattar högt åt den artonåriga Helen som vägrar att följa mammans, och samhällets råd, om hygien, intimhygien vill säga, för kvinnor förstås.
Äcklet i Roches bok är ett uppror mot den sanitetsbehandlade kvinnobilden, men fortfarande väcker det tydligen skandal att skriva om en kvinna som bajsar och har hemorrojder stora som druvklasar. Det är ju "väldigt oflickigt". Dessutom har hon en sexualdrift, är nyfiken och utlevande. Inte så extremt det heller egentligen, bara ett brott mot våra föreställningar om fina flickor. Roche skildrar en fullständigt skamfri kvinna, och det är naturligtvis det som är skandalen. Huvudpersonen Helen skäms inte. Hade hon gjort det och försökt att skyla sig (och sina svullna hemorrojder) hade det varit en helt annan sak.
Jag älskar den här boken! Älskar Charlotte Roche för att hon har skrivit den!
Visst är den lite överdriven, men den kliniska och stela motsats till Helens lustfyllda, experimenterande liv, är ju egentligen mer absurd och borde väcka större skandal. Fast det gör det inte, för dessa rena bilder matas vi med hela tiden. Kvinnan som konstverk. Medan allt som verkligen lever efterlämnar smuts.
Äcklet i Roches bok är ett uppror mot den sanitetsbehandlade kvinnobilden, men fortfarande väcker det tydligen skandal att skriva om en kvinna som bajsar och har hemorrojder stora som druvklasar. Det är ju "väldigt oflickigt". Dessutom har hon en sexualdrift, är nyfiken och utlevande. Inte så extremt det heller egentligen, bara ett brott mot våra föreställningar om fina flickor. Roche skildrar en fullständigt skamfri kvinna, och det är naturligtvis det som är skandalen. Huvudpersonen Helen skäms inte. Hade hon gjort det och försökt att skyla sig (och sina svullna hemorrojder) hade det varit en helt annan sak.
Jag älskar den här boken! Älskar Charlotte Roche för att hon har skrivit den!
Visst är den lite överdriven, men den kliniska och stela motsats till Helens lustfyllda, experimenterande liv, är ju egentligen mer absurd och borde väcka större skandal. Fast det gör det inte, för dessa rena bilder matas vi med hela tiden. Kvinnan som konstverk. Medan allt som verkligen lever efterlämnar smuts.
SKRIV KOMMENTAR
·
4 KOMMENTARER
·
883 VISNINGAR
Senast inlagda
Mest aktiva läsvänner
Senast bildade
Populärast
Senast ändrad
2.