För länge sedan (i alla fall 16 år), när var 20 år och arbetade som bokhandelsmedhjälpare (jo, det hette så) var bokrean väldigt, väldigt stor. Från morgon till kväll trängdes fattiga studerande med slipsklädda män med stora barnfamiljer med äldre damer i hatt.... Alla var på bokrean, om det så var enda gången på året som de klev innanför dörrarna på en bokhandel.

Det var före internetbokhandlarnas tid. Nu misstänker jag att de som inte redan har hittat tillräckligt med billiga böcker under året hellre knappar in sina bokönskningar hemifrån än riskerar att behöva köa bort lunchen. Men de hade inte behövt oroa sig - jag tyckte att det var mer personal än kunder när jag tittade in, och de höga staplarna av höstens mest omtalade för bara 49 kronor gav ett litet sorgligt intryck.

Kanske är det för att bokrea så tydligt förknippas med försäljning som det känns lite själlöst. Den här vackra känslan av att vara läsare, att göra upptäckter bland hyllorna, att försvinna in i baksidestexter, att välja nya erfarenheter att dela, försvinner när böckerna så tydligt bara blir hårda produkter, stapelvaror med kort bäst före-datum. Nej, bokhandlarna måste nog tänka om... Erbjuda något utöver det som mycket lättare går att skaffa på andra sätt. Bli ett rum för samtal och kultur i första hand - med sådan inspiration betalar jag gärna lite extra för att få känna och lukta på böckerna i hyllan.

Skriv kommentar

Kommentarer